Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Cykelsportens historia, av redaktör Paul Brewitz och Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKELSPORT
De första stora etapploppen.
Årtiondet efter sekelskiftet fick
landsvägssporten nya impulser genom
de stora etapploppen. Äldst av dessa
är det väldiga ->Frankrike runt, som
sedan 1903 anordnas av sporttidningen
L’Auto och som blivit förebilden för
Belgien runt (1908), -^-Italien runt
(1909) och senare för ett flertal
liknande lopp i andra länder.
Under denna tid behärskade fortfarande
den professionella sporten helt
publikintresset. Fransmännen, som i Lucien
Petit-Breton, Emile Georget och O. Lapize
hade sina mest framgångsrika
representanter, fingo i luxemburgaren F. Faber och
senare schweizaren O. Egg men framför
allt i de starka och uthålliga belgierna,
främst C. van Houwaert, O. Defraye och
Ph. Thys, jämbördiga konkurrenter.
Den professionella landsvägssportens
glanstid under första hälften av 1920-talet.
Ären efter världskriget hade
cykelfirmorna genom högkonjunkturen
enorma inkomster, av vilka en
avsevärd del kom »stallen» till godo.
St järncyklisterna, som endast startade
i de klassiska tävlingarna, hade höga,
fasta löner, vartill kommo premier och
pris. Sporten gick helt i
märkeskonkurrensens tecken. Detta förhållande
ändrades efter konjunkturomslaget
1925, vilket medförde en minskning av
antalet fast anställda cyklister och
även avsevärt nedsatta löner. Som en
följd härav ökades intresset för lokala
tävlingar.
Denna utveckling har ej verkat
hämmande på sporten i dess helhet utan
tvärtom kommit den att växa på
bredden. Samtidigt har publikintresset
stegrats, särskilt för de stora etapploppen,
av vilka Schweiz runt (1933) och
Tyskland runt (1931) tillkommit. Nya
storlopp ha därjämte slagit igenom, bl. a.
Critérium des As, ett 100-kmlopp med
motorpace för den internationella
eliten i Longchamps (sedan 1920). 1927
fingo även de professionella
landsvägscyklisterna sitt VM.
Även amatörsporten har gått framåt
både kvantitativt och kvalitativt och
slagit igenom i nya länder.
Belgien, Frankrike och Italien ha behållit
sin ledande ställning. De mest framgångsrika
cyklisterna ha i kronologisk ordning varit
belgierna Ph. Thys, L. Mottiat, M. Buysse,
M. Dewaele, R. Maes, G. Ronsse och J.
Aerts, fransmännen Henri och Francis
Pé-lissier, A. Leducq, G. Speicher och A.
Mag-ne samt italienarna C. Girardengo, O.
Bot-tecchia, A. Binda, L. Guerra och G. Bartali.
Hårda konkurrenter ha varit schweizaren P.
Egli, luxemburgaren N. Frantz och australiern
H. Opperman. Flera av dessa hade redan
innan de slogo igenom som professionella
gjort sig ett namn som amatörer. Inom
denna senare klass har det för övrigt just
varit ovannämnda nationer, som jämte
England, Tyskland och Holland varit de
skandinaviska amatörlandsvägscyklisternas
svåraste konkurrenter.
Bansporten efter världskriget.
Även i fråga om bansporten ha
ef-terkrigsåren medfört en förändring.
Den rena sprintersporten har förlorat
Bild 5. Kontinentens äldsta storlopp och ett
av de få, vid vilka motorpace är tillåten,
Bordeaux—Paris. Segraren 1933, F.
Mithou-ard, närmar sig Paris. Hans pacemaskin
köres av Henri Pélissier (t. h.), som på
sin tid jänfte brodern Francis Pélissier var
Frankrikes förnämste landsvägscyklist.
Francis Pélissier dirigerar loppet från den
efterföljande bilens fotsteg.
426 452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
