Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Landsvägstävlingar, av redaktör Lennart Herlin - Taktik - Träning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKELSPORT
Bild 17. Hur kontinentens storcyklister
skydda sig mot regn. Bilden är tagen under
Frankrike runt 1936.
Detta gäller på någorlunda slät mark,
där det är jämförelsevis lätt för en
genomsnittscyklist att hänga med i
bakhjulet på dem, som dra. Denna
pacere-gel upphör emellertid att gälla i starkt
kuperad terräng och i backar. Där kan
ofta en stark cyklist ensam dra ifrån
och hålla sitt försprång.
Punkterar en favorit i linjelopp
eller råkar han ut för maskinkrångel,
kullkörning eller försening av något
slag, kan han i regel räkna med bistånd
av någon av sina klubb- eller
märkeskamrater, som i sin tur dirigeras av de
medföljande firma- eller
klubbordon-nanserna.
Dessa spela en högst viktig roll i
tävlingen. De svara sålunda för
rapporterna, distributionen av mat, vilken
endast får ske vid kontrollerna, medföra
reservdelar, medverka som rådgivare
åt sina ryttare och se till deras
maskiner efter avslutad dagskörning. På den
assistens ordonnansen kan ge hänger
ofta en cyklists framgång.
Träning.
Tävlingscyklisternas säsong är lång
och håx’d — från början av maj t. o. m.
447 Tryckt
mitten av september avverkas ofta c:a
15 mer eller mindre krävande tävlingar.
För att orka med ett dylikt program —
sammanlagda tävlingssträckan för en
st järncyklist kan beräknas till c: a 300
—400 mil — fordras, att man förut
grundlagt en utomordentligt god
kondition.
Elitcyklisten får därför aldrig
upphöra med träningen längre än en
månad. Därefter vidtager
konditionsträningen för nästa tävlingsperiod.
Träningsprogrammet under hösten
omfattar omväxlande promenader i skog och
mark, orientering och specialgymnastik
(se nedan). Gymnastikprogrammet, som
främst går ut på att öka smidigheten,
bör genomgås två gånger i veckan och
kompletteras av hemgymnastik morgon
och kväll.
Synnerligen ändamålsenlig har även
rodd i roddapparater visat sig vara, då
rodden även utvecklar den annars ofta
försummade överkroppen.
Gymnastiken fortsättes även under
vintermånaderna, då även
skridskoåkning och skidlöpning kunna ingå i
konditionsträningen. Tävling på skidor
är emellertid under inga förhållanden
tillrådlig. Även om det finns många
exempel på att st järncyklister nått
utomordentliga resultat även på
skridsko, torde det vara troligt, att även hård
tävlingsåkning på skridsko hindrar
deras utveckling som cyklister.
Förr tränade cyklisterna under
mellansäsongen flitigt på s. k. rullar
(cykeln uppställd på roterande rullar).
Denna träningsmetod kan emellertid
endast anbefallas för korrigering av stil
och sits.
Uteträningen får under inga
förhållanden sättas i gång för tidigt.
Landsvägsåkningen måste börja i
lugnt tempo över korta sträckor, de
första turerna omkring 5 mil. Härefter
ökas distanserna gradvis upp till 12—
17. Lämplig utväxling under de första
60 milen är 60 tum. Även senare
använder man alltid lägre utväxling på
träning än på tävling. Den vanliga trä-
Va 39 448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
