Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Cyklingens och cykelsportens värde som kroppsövning, av professor Ernst Abramson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKELSPORT
även hos yngre leda till vanemässigt
dålig hållning och t. o. m. till
deformationer. Det är därför förkastligt att
låta ungdom i uppväxtåren åka på
cyklar, som äro a "sedda endast för vuxna.
Ett annat fel är att ställa sadeln så,
att den sluttar bakåt. Resultatet blir
en alltför stark böjning av ryggraden
och ett fysiologiskt ogynnsamt tryck på
bukorganen.
Tävlingscyklistens hållning.
Då luftmotståndet utgör den största
farthindrande kraften, särskilt då det
gäller större hastigheter, försöker
tävlingscyklisten givetvis minska detta
genom att inta en framåtlutande
hållning. Därigenom uppnås också en
bättre fördelning av tyngden på de
båda hjulen samt vissa rent mekaniska
fördelar vid muskelarbetet. Vidare
skulle vid upprätt ställning på grund av
det starka lufttrycket andning genom
näsan vara så gott som omöjlig vid
större hastighet. Dessutom komma
stötar från ojämnheter i vägbanan att i
mindre utsträckning påverka
överkroppen och huvudet.
Denna framåtlutade ställning är
sålunda ofrånkomlig för tävlingscyklisten
och innebär, om den endast
förekommer vid träning och tävling, knappast
någon större fara, åtminstone ej om
utjämnande övningar upptagas i
träningsprogrammet.
Att bröstkorgen skulle förträngas
genom den framåtlutande ställningen är
dock ej riktigt; dess omkrets är fastmer
i denna ställning ökad med ett par cm.
Däremot torde en viss risk för
kut-rygg förefinnas, vilken tysken
Kohl-rausch förklarar kunna uppstå på grund
av att ryggen genom armarnas och
benens starka muskeldragning välves i en
båge med höjdpunkten vid omkring
tionde bröstkotan. Benägenheten för
kutrygg ökas säkerligen också genom
den nedböjda styrstången. Risken är
naturligtvis särskilt stor för växande
individer, vilkas ledsystem ännu ej är
tillräckligt kraftigt för att kunna
motstå en dylik påfrestning.
Cykelåkning frestar lungor och hjärta.
Cykling i form av mera krävande
tävling eller träning påverkar i stor
utsträckning lungornas och hjärtats
verksamhet.
Som förut nämnts, ökar den
framåt-böjda ställningen något bröstomfånget,
men detta uppväges bl. a. av att
samtidigt mellangärdsandningen så gott
som helt omöjliggöres. Då ställningen
även på andra sätt försvårar
djupandningen, måste antalet andningar per
tidsenhet ökas i högre grad än vid
andra kroppsövningar.
Därigenom ställas givetvis stora krav
på hjärtat. Belastningen av detta organ
ökas ytterligare genom en avsevärd
stegring av blodtrycket, som vid
cykelåkning inträder även vid lättare
ansträngning.
I allmänhet inträder en avsevärd stegring
av blodtrycket först vid en mycket stor
ansträngning, då musklernas växelvisa
spänning och avslappning påskynda blodets gång
genom kapillärerna och in i venerna och
därigenom hindra pulsådertrycket att stiga.
Detta är emellertid ej fallet vid cykelåkning,
då endast benens muskler sammandraga och
avslappa sig växelvis, under det att övriga
muskler befinna sig i ett mer eller mindre
ihållande spänningstillstånd.
Det stegrade arbetet för hjärtat kan
avläsas i pulsens förändringar. Redan vid ett
jämförelsevis lågt tempo stegras pulsen till
omkring 160 slag i minuten och vid större
ansträngning (högt tempo eller svåra backar)
till 200 eller mer. Undersökningar ha visat,
att återgången till normal puls efter
cykelåkning sker betydligt långsammare än vid
övriga kroppsövningar.
Den starka belastningen av hjärtat medför
i längden en hj ärtförstoring genom ökning av
muskelmassan och av hjärtrummens volym.
Enligt en undersökning över 11 olika
idrottsgrenars inverkan på hjärtat,
utförd av tyskarna Deutsch och Kauf,
skulle den uppträdande förblivande
hjärtförstoringen vid cykelåkning vara
större än den vid andra idrotter med
undantag av skidlöpning och rodd. En
liknande undersökning på idrottsmän
vid Olympiska Spelen 1928 visade, att
maratonlöpning hade det största
inflytandet på hjärtat, därefter
långdistans-cykelåkning.
465
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
