Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diet, av professor Erik Widmark och professor Martin P:n Nilsson - Hur vår föda i allmänhet bör vara sammansatt - De näringsämnen, som ge vår kropp energi - Vatten, kroppens huvudbeståndsdel - Kroppens byggnadsmaterial, de s. k. specialämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIET
ökas, t. ex. vid vissa sjukdomar, torde
emellertid denna kvantitet understiga
behovet, och man räknar därför
numera med att man i fråga om
äggvitekonsumtionen bör försäkra sig om en
viss »säkerhetsmarginal», förslagsvis
på c:a 100 %. Lämpligaste
äggvitemängden skulle sålunda sättas till 90—
100 g per dag. Det har också visat sig,
att i Europa och Nordamerika
äggvitekonsumtionen vid fritt kostval vanligen
inställer sig på denna kvantitet.
Man kan fråga sig, om äggvita är
nödvändigt för muskelarbete. Härpå
kan svaras, att äggviteomsättningen
föga eller ej alls ökas vid muskelarbete.
En kroppsarbetare och en person med
skrivbordsarbete behöva sålunda
ungefär lika mycket äggvita i kosten,
kroppsarbetaren dessutom mer
kolhydrat och fett för muskelarbetet än
den stillasittande. Härav följer, att
procentuellt sett
skrivbordsarbetarens kost lämpligen bör vara
ägg-viterikare än kroppsarbetarens, fastän
de absoluta mängderna kunna vara
lika.
Det är sålunda i regel ej
nödvändigt, att man vid sportutövning ökar
äggvitemängden i födan. I stället böra
mängderna av de övriga energiämnena,
framför allt kolhydraterna, ökas (bröd,
potatis etc.).
Dock bör påpekas, att vid sådan
form av träning, som avser
möjligast största ökning av
musklernas volym, ett visst
ökat äggvitebehov gör sig gällande,
emedan muskulaturen till inemot 20 %
består av äggviteämnen.
Uppbyggandet av muskeläggvitan kan endast ske
med tillhjälp av födans äggvita. Då
emellertid muskulaturens tillväxt per
dag under träningen endast kan
uppskattas till några få gram, följer härav,
att äggvitetillskottet i födan ej under
dessa omständigheter behöver vara
synnerligen stort, särskilt om den ovan
omnämnda säkerhetsmarginalen på 100
% redan finnes, d. v. s. om kosten
redan innehåller c:a 90—100 g äggvita.
Vatten, kroppens
huvudbeståndsdel.
Vattnet tjänar dels som
lösningsmedel för näringsämnena, dels som
transportmedel för dessa. Genom vattnet
bortföras även avfallsprodukter från
kroppen. Vattnet är även av stor
betydelse för den normala
kroppstemperaturens bibehållande — när fuktighet
bortgår från huden, bortföres också
överflödigt värme.
Vattnets halt i människans organ är
växlande, bensubstansen innehåller t. ex. 14—
44 % vatten och musklerna 75—80 %. I hela
människokroppen uppgår vattenhalten till
omkring 63 %, vilket betyder, att en person,
som väger 70 kg, inom sig härbärgerar bortåt
45 kg vatten.
Vatten finns i de flesta av våra
födoämnen. Sålunda innehålla 100 g kött
omkring 70 g vatten, mjölk mer än 85 %
vatten, potatis ungefär 75 % och
tomater ända till 94 %. Socker saknar helt
vatten.
Den dagliga vattenkonsumtionen
regleras genom törstkänslan. Överskott av
intaget vatten bortföres snabbt genom
njurarna, så att kroppens vattenförråd
vid fri tillgång hålles konstant.
Behovet varierar efter födans art (dess
vatten och salter), svettning o. s. v. Något
normalvärde för vattenkonsumtionen
kan på denna grund ej uppställas.
Ibland kan man höra den åsikten
uttalas, att om man dricker vatten ti il
maten, så spädes magsaften ut och blir
då mindre verksam. Detta torde dock
vara en onödig farhåga, såvida man ej
dricker alltför mycket (mer än två
ordinära glas). Ett glas mjölk eller
vatten är ur alla synpunkter den bästa
drycken (jfr sp. 618—619 och art.
Njutningsmedel).
Kroppens byggnadsmaterial,
de s. k. specialämnena.
Hit räknas: a) de ovan nämnda
äggviteämnena, b) mineralämnen och c)
vitaminer.
Äggviteämnen.
Av äggviteämnen finnes ett mycket stort
antal olika arter. De skilja sig från var-
609
20—NFS. II
610
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
