- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
629-630

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diskuskastning - Historik - I nyare tid, av redaktör Sven Lindhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DISKUSKASTNING

Den äldsta kaststilen.

När diskuskastningen omkring 1890
började utövas, skedde det som ovan
nämnts från en fyrkant med 10 cm hög
kant. Kastet fick utföras valfritt, men
den gängse stilen var, att kastaren
ställde sig vid den bakre
begränsningslinjen. Från den tämligen bredbenta
utgångsställningen togos två raska steg
rakt framåt, varvid höger axel vid sista
steget drogs så mycket tillbaka som
möjligt. Just som vänster fot därpå
tagit mark invid främje linjen, skedde
utkastet.

Amerikanerna införde svängen i ringen.

I U. S. A. kom man — i slutet av
1890-talet — på metoden att från
ringens bakre kant göra en sväng i ringen,
och denna stil demonstrerades vid OS
i Paris 1900, accepterades genast av
alla konkurrenter samt har sedan dess
använts av alla kastare.

Denna »äldre-moderna» kaststil
skiljer sig från den »nyare-moderna» bl. a.
däri, att kastet i äldre tider
huvudsakligen skedde genom en kraftig
arm-sväng, medan benarbetet och kroppens
vridning samt framför allt
höftpåskjut-ningen försummades. Det ansågs i äldre
stilar också effektivt att just i utkastet
göra ett hopp, så att höger fot fördes
fram. Utkastet skedde ofta mitt i detta
språng, när båda fötterna befunno sig
i luften utan kontakt med marken.

Typiska representanter för denna
äldre stil voro den amerikanske
all-roundmannen Martin Sheridan samt
finnarna Werner Järvinen och Elmer
Niklander.

Sheridan, som gång efter annan höjde
världsrekordet, hade svåra konkurrenter i
de båda finnarna, av vilka Järvinen vid ett
par tillfällen överträffade rekordet, utan att
dock resultaten kunde godkännas som rekord.
Niklander, som var ovanligt långarmad och
kastade lika bra med vänster som med höger
hand, är sedan 1913 innehavare av
världsrekordet i diskuskastning sammanlagt.

Finnen Taipale revolutionerar stilen.

Medan de flesta kastare av klass vid
OS 1912 använde benväxling och gjorde
utkastet mitt i ett hopp i luften, visade

Armas Taipale en helt ny stil. Han stod
kvar med båda fötterna i ringen under
utkastet och utnyttjade utomordentligt
höftpåskjutningens kraft. Tack vare
denna stilförbättring vann Taipale
överlägset såväl på bästa hand som
sammanlagt samt gjorde under träning kast på
50 m.

Finnarna dominerade t. o. m.
1920-talets första år, då en ny amerikansk
kastargeneration kom fram. C. Houser,
T. Lieb, A. R. Pope och G. Hartranft
samt, något senare, E. Krenz voro de
främsta representanterna för en ny
teknik, som sökte förena en snabb ansats
med ett perfekt — av höften pådrivet —
utkast. Med undantag för Hartranft voro
dessa amerikaner ej särskilt storvuxna
eller långarmade.

Ovannämnda amerikaner dominerade,
tillsammans med finnen Niittymaa,
dis-kustävlingen vid OS 1924.
Långa, gängliga slumpkastare nå
världsrekordlängder.

Våren 1928, före OS, drogo ett par
tyska kastare, Paulus och Hoffmeister,
uppmärksamheten till sig genom
resultat kring och även över världsrekordet.
Deras resultat kunde emellertid ej
godkännas, då man på denna tid i
Tyskland ej använde reglementsenlig ring.
De båda tyskarna voro, liksom
amerikanen Jessup, som 1930 satte
världsrekord med 51,74, representanter för en
relativt gänglig, storvuxen och
långarmad typ, som, utan verklig stadga i
utkastet, tack vare sin längd då och då
kunde åstadkomma utomordentliga
resultat. Ingen av dem hade dock den
styrka, som kunnat ge dem säkerhet. De
»blixtrade till» vid enstaka tävlingar
men förmådde ej hålla sig kvar i
toppklassen.

U. S. A. ger Sverige impulser.

Vid OS 1932 belades de främsta
platserna av de två U. S. A.-studenterna
John Anderson och H. Laborde,
representanter för den typ, som sedermera
dominerat diskuskastningen: storvuxna,
oerhört kraftiga men samtidigt snabba.

Något långsammare men i allmänhet

630 648

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/2/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free