Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diskuskastning - Historik - I nyare tid, av redaktör Sven Lindhagen - Den rekonstruerade »antika» stilen, av redaktör Sven Lindhagen - Modern diskuskastning - Teknik - Modern »standardstil», av major Nils Hellsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D1SKUSKASTNING
Framför allt har dock Tyskland
frambragt en rad ypperliga diskuskastare,
även om de på grund av sina svåra stilar
varit tämligen osäkra. Bäst har W.
Schröder, som 1935 satte världsrekord
med 53,io, lyckats, men även E. Lampert
och H. Sievert ha under flera år nått
utmärkta resultat. 1939 slutligen fick
Tyskland ytterligare två goda kastare,
österrikaren J. Wotapek samt E. Trippe.
Bild 8. Greken Georgantas, som vid OS i
Aten 1906 vann silvermedalj i diskuskastning,
»antik stil», i Myronattityd (jfr pl. 2).
synnerligen säkra voro fransmännen
Noël och Winter samt ungrarna
Dono-gan, Madarasz och Remecz.
Anderson och Laborde företogo 1933
en turné i Europa, under vilken de även
tävlade i Sverige, och lärde därvid ut
sina finesser, samtidigt som de
stimulerade intresset för diskuskastning.
Deras värste konkurrent var redan då
Harald Andersson, Sverige, som 1934—
35 dominerade diskuskastningen i
världen och tillsammans med sina landsmän
G. Bergh och Å. Hedvall nådde så goda
resultat, att Sverige blev det ledande
landet.
Europa får storkastare.
Från 1935 har diskuskastningen fått
många utomordentliga representanter.
U. S. A. kom med nya storkastare,
framför allt K. Carpenter, segraren vid OS
1936, i Italien framträdde G. Oberweger
och Consolini, i Grekland den snabbe
Syllas, i Norge vänsterhandskastaren R.
Sörlie, i Finland K. Kotkas, som dock
visade stor osäkerhet.
Den rekonstruerade »antika»
stilen.
Till OS i Aten 1906 ville grekerna
även ha med en tävling i
diskuskastning enligt antikens regler, och man
försökte därför att rekonstruera den
stil, som då använts. Som förebild
använde man Myrons staty (se pl. 2).
De till Atenspelen utfärdade reglerna
föreskrevo, att kastet skulle ske från en
platta, liknande antikens »balbis». Den 1906
använda plattan sluttade framåt i
kastriktningen, vilket gjorde kastet synnerligen
svårt att utföra. De exakta måtten voro: 80
cm i längd, 70 cm i bredd samt 15 cm i höjd
över marken vid bakre sidan och 5 cm vid
främre.
För kastets utförande fastställde man
invecklade regler, som voro svåra både att
tolka och att följa. Diskusen skulle fattas
med båda händerna rakt framför kroppen
och därpå höjas över huvudet. Sedan skulle
den svängas med höger hand bakåt, kroppen
samtidigt vridas åt höger och vänstra
handen läggas på höger lår. Höger fot skulle
vid själva utkastet vila med hela fotbladet
mot plattan, under det att vänster fot
endast fick sättas i med tårna. Armen skulle
vid kastet föras nära intill kroppen, alltså
i lodplanet — fördes den utåt, var kastet
ogiltigt. I samma ögonblick diskusen
lämnade handen, fick kastaren gå ned från
plattan.
Denna konstruerade och onaturliga form
av diskuskastning, som trol. ej heller fullt
motsvarade förebilden, förekom endast vid
OS 1906 och 08. S.L.
MODERN DISKUSKASTNING.
TEKNIK.
Modern »standardstil».
Vid det moderna diskuskastet
utnyttjar man centrifugalkraften, i det att
man svänger runt ungefär l1/l varv i
625
ringen, samtidigt som man förflyttar sig
från dess bortre till dess främre kant.
Kastets längd beror, utom på lämplig
utgångsriktning och riktigt läge på dis-
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
