- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
657-658

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Distansflygning, av kapten Karl Lorichs - Hur en distansflygning genomföres

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DISTANSFLYGNING

är givetvis att få plats för
största möjliga
bränslemängd. Då flygplanen i
allmänhet äro byggda för
mera normala
flygsträckor, än som ifrågakomma
vid distansflygning, måste
särskilda bränsletankar
inmonteras. Ofta medföres
dessutom en extra, lös
tank, från vilken bensinen
pumpas till de fast
inbyggda tankarna, så snart plats
finnes i dessa. Sedan
kopplar man bort den lösa
tanken och kastar den över
bord för att minska vikt
och luftmotstånd.

Det tyska sportflygplanet
»Arado 79», som 1938 satte
internationellt rekord för lätta
plan med 4 liters
cylindervolym, kan i vanliga fall
medföra 120 1 bränsle. Vid
rekordflygningen medfördes
emellertid sammanlagt 620 1, därav i
en inbyggd tank 520 1 och i en
lös tank 100 1. Flygdistansen
kunde härigenom ökas från
normalt 1000 till 6 400 km.

En typisk distansmaskin av sportmodell, Messerschmitt
»Taifun» (färdig 1934). Under OS i Berlin 1936 flög Otto
Brindlinger en »Taifun» varje kväll från Berlin till
Stockholm med text och bilder för Idrottsbladets räkning och
återvände efter några timmar med färska tidningar till
svenskarna i Berlin. Aug. 1937 flög Brindlinger under två
dagar 6 500 km med en medelhastighet av 245 km/tim. under
en rundflygning genom hela Europa, och 1938 gjorde han en
ny distansflygning på c:a 150 flygtim. genom hela Syd- och
Mellanamerika till New York.

Fullständig navigeringsutrustning nödvändig.

Av övrig utrustning är
navigerings-utrustningen den viktigaste. Hit höra
kartor (sjökort), ev. sextant,
kompasser samt fullständig utrustning för
instrumentflygning, varjämte »automatisk
pilot» numera finnes på flertalet större
långdistansplan. Dessa ha under
distansflygning fullständig
radioutrustning, varigenom
väderleksunderrättelser hela tiden kunna erhållas och
flygplanets position kan bestämmas genom
pejling. Utrustningen i övrigt varierar,
beroende på årstid, flygroute, utrymme
i planet m. m. Gäller det
rekordflygning, måste dessutom barograf
medföras för kontroll av att ingen
mellanlandning göres.

Typisk torde nog i övrigt den personliga
utrustning vara, som medfördes i ett
tvåsitsigt sportplan vid en 40-timmars
non-stop-flygning till varmare länder under 1938: hårt
bröd, två chokladkakor och 100 cigarretter,

revolver, lyspistol med ammunition,
medika-mentlåda samt två fyllda 8 liters säckar med
dricksvatten.

Starten — ett riskfyllt ögonblick.

Ett av de mest spännande momenten
under distansflygning är ofta starten
med det tungt lastade, ofta överlastade
planet. Skall det kunna lyfta, innan
fältet tar slut, det är frågan.

Varje man av besättningen har sin uppgift.

Arbetsfördelningen beror givetvis på
vilken typ, som användes. I ett
flygplan med exempelvis 4 mans besättning
kan arbetet uppdelas sålunda: 1
navigatör, 1 pilot, 1 motorskötare och 1
radiotelegrafist. Navigatören eller
motorskötaren kan därjämte tjänstgöra som
reservpilot för att ibland avlösa den
ordinarie. Genom inkoppling av den
automatiska piloten underlättas i hög
grad arbetet för piloten. Han kan
sålunda för längre eller kortare stunder

658 656

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free