Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Distanskapprodd, av disponent Gunnar Anderson och redaktör Sven Lindhagen - Distanskappsegling, av redaktör Ture Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISTANSKAPPSEGLING
fyror inom Hammarby IF. 1903 blev
tävlingen allmän med deltagande från
Vaxholms RF, IK Sörle och Katarina
Amatörklubb. Vaxholmarna, som
lånade båtar från Hammarby IF, vunno
sex år i rad, varpå tävlingen nedlades.
Tävlingen återupptogs av Vaxholms
RF 1919, då ett försök gjordes med
åttor, men då flera båtar sjönko, blev
tävlingen 1920 öppen för utriggade
fyror. Senare ha även inriggade fyror
deltagit, sedan 1937 i egen klass.
Hammarby IF vann 1919, men därefter har
Vaxholms RF vunnit samtliga gånger med
undantag för 1923 (Norrköpings RK), 1930
(Stockholms RF), 1936 (Norrtälje RK) och
1937 och 39 (Hammarby IF). 1938 inställdes
tävlingen, då den skulle ha kolliderat med
VM i kanot.
DISTANSKAPPSEGLING.
Av redaktör Ture Rinman.
Distanskappsegling (eng. long
di-stance racing eller port to port racing,
ty. Distanzwettfahrt) är som namnet
antyder kappsegling över en längre
sträcka och tar ibland ett eller flera
dygn i anspråk. I regel går seglingen på
mer eller mindre rätlinjig bana från en
plats till en annan, till skillnad från
vanliga kappseglingar, där man oftast
har målet vid eller i närheten av
startplatsen.
Exempel finnas emellertid även på
distanskappseglingar, som föra tillbaka till
utgångspunkten, t. ex. den traditionsrika
Orustseg-lingen på västkusten, där start och mål förr
voro förlagda till Långedrag.
Ofta täcka begreppen
distanskappsegling och ->havskappsegling eller
oceankappsegling varandra, i synnerhet
i England och Amerika, där
distanskappseglingarna utefter kusterna från
en hamn till en annan på grund av de
öppna och skärgårdsfria vattnen få
karaktär av havskappseglingar.
Europas klassiska distanskappsegling,
Fast-netseglingen (se nedan), betecknades t. ex. till
omkring 1932 nästan undantagslöst i
England som distanskappsegling men numera
ofta som havskappsegling.
Distanskappsegling kräver vanligen
mer av verkligt sjömanskap, fysisk
uthållighet och nautisk insikt än en van-
lig kappsegling på några timmar och på
en utstakad, mindre bana. Därjämte
sättes vid distanskappsegling
båtmaterialets sjöduglighet oftast på hårdare prov
än vid vanlig kappsegling.
Distanskappseglingar förr reserverade för
större båtar.
Vid slutet av 1700-talet och början av
1800-talet brukade engelska lorder
kappsegla med sina privata, armerade
briggar över långa distanser i Engelska
Kanalen. De vad, som därvid ingingos,
uppgingo ofta till väldiga summor.
Senare var distanskappsegling, frånsett
mindre, lokalt betonade tävlingar, länge
en sport, som uteslutande bedrevs med
stora yachter, skonare och ketcher med
upp till 25 mans besättning. Med sådana
fartyg företogos redan vid mitten av
1800-talet tävlingar över långa
distanser. De mest kända av de äldre
distanskappseglingarna mellan stora yachter
voro ->Atlantkappseglingarna.
U. S. A. föregångslandet för
distanskappseglingar med mindre båtar.
Större distanskappseglingar i rum sjö
med små yachter, helt eller
huvudsakligen bemannade med amatörer, ha sin
upprinnelse i U. S. A. och började 1904.
Efter klagomål av en seglingsentusiast
över att hans båt var för liten för att
deltaga i den tidens
distanskappseglingar beslöt dåvarande redaktören för
den amerikanska seglingstidskriften The
Rudder, Thomas Flemming Day, att
anordna en dylik för mindre båtar och
inbjöd i sin tidskrift till en kappsegling
från New York till Marblehead i
Massachusetts. Inbjudan väckte stort
uppseende och stark kritik. Day beskylldes
för att vara vansinnig, och de eventuella
deltagarna betecknades som
självmordskandidater. Day visste emellertid av
egen erfarenhet, att en liten båt, om den
är kunnigt ritad, väl byggd och
omdömesgillt seglad, är fullt ut lika säker
till sjöss som en stor. Seglingen
genomfördes utan ett enda allvarligt haveri.
Ett år senare (1905) chockerade Day
åter seglarvärlden, då han i sin tidskrift
667
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
