- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
681-682

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Distansritt - Märkligare distansritter under 1800- och 1900-talen, av ryttmästare Frank Martin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DISTANSRITT

Vid Nordiska Spelen 1901 red t. ex.
löjtnant Goldkuhl på nummerhästen
>Mauritz» sträckan
Enköping—Stockholm (80 km) på 2’ 48m (26,8 km/tim.).
Än större hastighet nådde han på
samma häst 1902 i en tävling vid
Umeå, då han tack vare ypperligt
väglag red 76 km på 2*41™ (28
km/tim.).

Av övriga svenska distansritter kring
sekelskiftet må nämnas: Sommaren 1898 i
Skåne, 100 km på hårda vägar, segrare
löjtnant C. von Horn på »The Manksman» med
4t38m (medelhastigheten 21—22 km/tim.);
1902 Heby—Gävle (100 km), segrare
löjtnant C. Silfverswärd på »Gold» med 4t 19m 36s
(23,2 km/tim.).

Katastrofritten Bryssel—Ostende 1902.

Utlandets ryttare hörde med
förvåning och avund de svenska tiderna men
förbisågo liksom de svenska ryttarna,
att dessa hastigheter nåtts i vinterkyla
och på distanser under 100 km. När
man sökte direkt tillämpa
erfarenheterna från Sverige i varmare väderlek
och på längre distanser, gjorde man
smärtsamma erfarenheter.

I ritten Bryssel—Ostende (133 km)
1902 startade många ryttare i den tron,
att ritten skulle kunna genomföras med
en medelhastighet, liknande dem, som
nåtts i de kortare svenska ritterna.
Resultatet blev katastrofalt; av 60
hästar nådde endast 29 målet, och 17
stupade och dogo av överansträngning
under eller efter ritten.

Segrare blev löjtnant Madamet, Frankrike,
på den 12-åriga fullblodshästen »Courageux»
med 6t 54m. Hans medelhastighet (19,3
km/tim.) var avsevärt lägre, än dem man
nått vid de kortare svenska vinterritterna.

Av de båda deltagande svenskarna
misslyckades segraren i Heby—Gävleritten,
löjtnant Silfverswärd, helt. Han hade beräknat
kunna hålla samma fart som vid den
svenska tävlingen, men hans häst störtade och
avled omkring 15 km från målet. Löjtnant
D. Gibson på det svenska fullblodsstoet
»Gitana» blev 8. man med 8t29m24s (15,5
km/tim.).

Erfarenheterna från Bryssel—Ostenderitten
blevo fruktbärande.

Bland dem, som misslyckats, befann
sig också den franske löjtnanten Bausil,

vars häst störtade efter 115 km, som
enligt svenskt mönster tillryggalagts i
ett tempo 23 km/tim. Efter ritten
forskade Bausil i orsakerna till sitt och
andra ryttares misslyckande, byggde
upp ett nytt rationellt träningssystem
och utexperimenterade hur en
distansritt bäst bör ridas.

Hur en distansritt bör ridas enligt Bausil.

Sina erfarenheter och rön har Bausil
beskrivit i sin bok »Paris, Rouen, Deauville»
(1904), standardverket rörande träning för
och genomförande av distansritter. Genom
talrika kommentarer i andra länders
fackpress spriddes dess lärdomar. De blevo
vägledande överallt, där distansritter redos.

Distansritten Bryssel—Ostende visade, att
hastigheten måste stå i ett bestämt
förhållande till våglängden. Kan man vid ritter
upp till 70—75 km hålla en hastighet av
omkr. 25 km/tim., måste man för ritter på
80—100 km gå ned till omkr. 23 km/tim. och
vid ritter på 100—130 km till 20 km/tim.

Enligt Bausil böra vid distansritter endast
galopp och trav förekomma. Han anser
stillastående fördelaktigare än skritt och denna
gångart onödig, emedan man vinner för litet
mark i förhållande till ansträngningen.

Bausil följde under slutet av träningen
följande program. Han red under 1 timme 3
galopprepriser på 10m och 1 på 12 V2m
samt 3 travrepriser på 4 ’/2m. Tempot i
galopp var 400 m/min. och tempot i trav
220 m/min. Med denna tidsindelning kunde
Bausil rida 20 km på 56m och anslå 4m
per timme till rast.

Särskilt viktig blev den utfodring Bausil
experimenterade sig till. Redan förut hade
man använt socker vid utfodring av hästar,
men först Bausil fann den lämpligaste
metoden för sockerfodringens utförande, nan
visade, att sockret bäst tillgodogöres, om det
ingives löst i vatten, varvid 100 g socker
lösas i 1 liter vatten.

Paris—Rouen—Deauville 1903 visade värdet
av rationell träning.

Värdet av Bausils metoder visade
sig vid ritten Paris—Rouen—Deauville
1903. Denna bestod av två etapper.
Den första, Paris—Rouen (130 km),
skulle ridas i vanligt marschtempo
(10 km/tim.). Efter 15—20 timmars
vila skulle den andra sträckan, Rouen
—Deauville (85 km), ridas som
hastighetstävlan. Så väl genomtänkt var
Bausils program och så väl förberedd
hans häst, att han kunde genomföra

675 681

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free