Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doppingjakt, av överste Bertil Burén - Dorando, Pietro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DORANDO
döljes i regel av vass, men exempel finnas
även på att skäggdoppingen i Saltsjön häckat
invid öar utan vass och fäst boet bland
tången eller vid en mindre sten. På boets
kant ligga alltid multnade växter, med vilka
äggen döljas, innan fågeln lämnar boet.
Äggen äro tjockskaliga och vita i början men
gulna efter någon dag. De äro vanl. 3—4, hos
skäggdoppingen förekomma dock någon gång
både 5 och 6.
Skäggdoppingen har dels ett skorrande läte,
ung. som »kraorrrr», dels ett skarpt »geck,
geck».
Jakten.
Skäggdoppingen är en vacker och
intressant fågel, som knappast förtjänar
att förföljas, såvida den ej på någon
viss plats förekommer i alltför stor
mängd. Synes den på grund härav böra
systematiskt jagas, sker det bäst på
våren, sedan äggläggningen börjat. En
morgon, när det är lugnt eller råder
land vind, placera sig jägarna under
tystnad i var sin roddbåt, varefter alla
båtar hastigast möjligt ros till den vass,
där en större koloni doppingar slagit
sig ned, och utläggas i linje utanför
vasskanten. Doppingarna lämna, så
snart de höra något misstänkt, sina bon
och dyka utåt sjön. Skyttarna måste nu
vara snabba i uppfattningen och ännu
flinkare med kastskotten; doppingen
visar huvudet blott en bråkdel av en
sekund. Men fåglar, som komma upp
P. Dorando hjälpes i mål under
maratonloppet vid OS i London 1908.
alldeles invid båtkanten, bli oftast så
konsternerade, då de upptäcka jägaren
intill sig, att de i stället för att rädda
sig med en långdykning försöka lyfta,
vilket de blott kunna göra genom att
springa på vattnet ett långt stycke,
varvid de bli ett lätt mål för hagelkärven.
På ett par minuter är hela jakten över,
ty då ha alla doppingar, som ej stupat,
räddat sig utom håll.
Ett vanligare och kanske mer
sport-betonat sätt att jaga dopping är att
skjuta den med kula på vattnet antingen
så, att man lägger sig i försåt vid uddar
och stränder, där den plägar fiska, eller
också förföljer den i roddbåt, tills man
är i kulhåll, 70—80 m. Bästa gevär
härför är den s. k. mauser fågelstudsare,
kaliber 6 mm med patron »22 long».
Den, som försöker ro på doppingen för
att komma i hagelhåll, gör snart den
erfarenheten, att just då man tror sig
ha hunnit upp den och står
skjut-färdig, har den gjort en långdykning
under båten eller rakt åt sidan, och när
man väntat förgäves en stund,
upptäckes den 100-tals m från båten. Vid jakt
på dopping bör man använda fina
hagel för att ha större utsikt att träffa
hals och huvud.
Doppingens kött smakar tran och
användes sällan till mat, möjligen till
soppa. Däremot ser man ofta
bukskinnet användas till mössor.
Ehuru de statistiska uppgifterna över
antalet fällda doppingar äro mycket
otillförlitliga, torde man dock kunna
beräkna, att omkring 1 500 årligen
fällas i Sverige.
Dorando [dåra’ndå], Pietro,
italiensk maratonlöpare, ledde vid OS 1908
maratonloppet ända in på Stadion men
stupade kort före mål. Han hjälptes
upp och blev förste man på 2t 54m 46,4S
men diskvalificerades. Han fick
emellertid som tröst av engelska
drottningen en guldpokal. Dorando blev s. å.
professionell och tävlade i U. S. A. mot
bl. a. Svanberg och Ljungström samt i
Sydamerika.
719
720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
