- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
729-730

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Draghundsport - Draghundsportens historia, av major Einar Edström - Modern draghundsport i Norden, av Einar Edström - Hundarna - Inkörning och träning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DRAGHUNDSPORT

finnande, andra gå i etapper med
fastställd maximidistans för varje lag. I
båda fallen avgör tiden. Även i fråga
om antalet hundar i varje spann och
ersättandet av utmattade hundar
variera reglerna från tävling till tävling.
Den hund, som mest användes, är en
s. k. husky, en korsning av
eskimåhund och besläktade raser.

I Sverige uppbäres draghundsporten av
armén.

I de nordiska länderna har
draghundsporten utvecklat sig först sent
och efter helt andra linjer än i Nya
världen.

Norge, där de första tävlingarna ägde
rum i slutet på 1920-talet, har varit
föregångslandet. I Sverige upptogs
draghundsporten först av armén, och
militära hundspann deltogo 1931 i
tävlingar i Norge och vunno överraskande
segrar. De första stora
draghundtävlingarna i Sverige anordnades 1934 vid
FIS-spelen i Sollefteå, då norrmännen
togo en glänsande revansch. Samma
år bildades Svenska
->Draghundklub-ben. Denna, som har ett starkt stöd
i det genom 1936 års härordning
upprättade arméhundväsendet, anordnar
årligen ett flertal nationella tävlingar i
mellersta och norra Sverige, av vilka
en gäller som SM.

Även i Finland har
draghundsporten utvecklats efter samma linjer, och
finska ekipage voro anmälda till
tävlingarna i Sollefteå 1934 men kunde på
grund av rabiessmitta ej tillåtas tävla.

Modern draghundsport i
Norden.

Material och anspänningssätt.

Fordonet utgöres i regel av pulka eller
toboggan (bild 1). (Den i Norge, särskilt i
fjällen, allmänt använda skidkälken ägnar
sig med sina små glidytor ej så väl för den
lägre liggande skogsterrängen med i regel
lösare snötäcke.) Draganordningarna böra
vara »fasta» och bestå i regel av lätta
rottingskalmar, framtill förenade i en båge.

Selen, som hos naturfolken och i
Nordamerika samt delvis även i Finland består
av en vanligen ganska primitiv »brösta», har
numera utexperimenterats, varvid man fun-

nit en »helkollertyp» vara den för våra
förhållanden lämpligaste.

Om två hundar användas, sättas de i regel
efter varandra (tandem). Samma förhållande
gäller, om flerspann skulle förekomma.

Hundarna.

De »egentliga» draghundraserna
representeras i första hand av
eskimå-eller grönlandshunden och samoj
ed-spetsen. Nästan vilken hund som helst
av ungefär motsvarande storlek, d. v. s.
med en skulderhöjd, mätt bakom
frambenen, av omkring 60 cm, och
kroppsform kan emellertid användas.
Givetvis förutsätter dock ett deltagande i
fjällfärder eller dylikt, att hunden även
har ett för ändamålet lämpligt hårlag.
Då de båda förstnämnda raserna icke
rätt lämpa sig — i varje fall icke
grönlandshunden — varken för vårt klimat
eller som sällskapshundar, brukar man
i Sverige numera för det mesta använda
i främsta rummet schäfern men även
representanter för riesenschnauzern och
den strävhåriga vorstehern.
Utomordentligt lämplig är den ursprungliga,
storvuxna typen av jämtländsk
gråhund, björnhundtypen.

Som allmängiltig regel torde gälla,
att hanhunden är hårdare och därför
betydligt lämpligare än tiken.

Inkörning och träning.

Draghunden bör för att rätt fylla
sin uppgift vara lika väl
kammardres-serad som en sällskaps- eller jakthund.
Den skall ligga »plats» och följa »fot»
med samma lydnad, som man fordrar
av varje annan hund. När den är
dresserad så, går draghunden till sitt
arbete med en glädje och villighet, vilka
stå i direkt förhållande till den
tillgivenhet och omsorg, som
husbondenföraren nedlägger på sina hundar.

Redan under den tid hundens
förberedande uppfostran pågår, kan
den allmänna fysiska träningen börja.
Denna går ut på att genom planmässigt
stegrad motion utveckla hans
muskulatur, träna lungor och hjärta och ge
trampdynorna den erforderliga
hårdheten. Detta sker genom promenader

730 734

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free