Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Draghundsport - Draghunden i polarforskningens tjänst, av redaktör Odd Arnesen, Oslo - Dragkamp - Dragkampens historia - Dragkamp under antiken, av professor Martin P:n Nilsson - Dragkamp i Norden under äldre tider, av docent Johan Götlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAGKAMP
tillropen: höger, vänster, rakt fram
och stopp. Man kan också som i Alaska
och Sibirien ha hundarna spända
parvis vid en gemensam draglina, varvid
avståndet mellan varje par är omkring
två meter. Odd A.
DRAGKAMP.
Dragkamp (eng. tug of war, ty.
Tau-ziehen, fr. lutte à la corde, da.
tov-trækkning) är ett urgammalt
styrkeprov och tillgår så, att två lag eller
enskilda fatta i var sin ända av ett rep
och försöka dra motståndaren över till
sin sida.
Som modern tävlingssport
förekommer huvudsakligen dragkamp mellan
8-mannalag. En särskild, i Sverige
införd form är individuell viktdragning.
En enkel form av dragkamp ingår ofta i
de stora passagerarfartygens ->-däckssport.
INNEHALL.
Sp.
Dragkampens historia
Dragkamp under antiken,
av professor Martin P:n
Nilsson .................... 737
Dragkamp i Norden under
äldre tider, av docent Johan
Götlind .................... 738
Modern dragkamp, av
redaktör Roland Hentzel........ 739
Dragkamp som tävlingssport,
av överstelöjtnant Gösta
Drake och Elis Bergqvist .. 740
Tävlingsstatistik .............. 743
Dragkampens historia.
Dragkamp under antiken.
Dragkamp ingick ej i tävlingarna vid
idrottsspelen i det gamla Grekland men
övades likväl av ungdomen på
övningsplatserna — bl. a. i samband med
brottningsträningen — och var även eljest
en omtyckt lek. Den nämnes bl. a. av
Platon.
En vanlig form av dragkamp i antiken, som
bl. a. omtalas av författaren Pollux (100-talet
e. Kr.), tillgick utan rep man och man
emellan med gruppvis uppställning på ömse sidor
om en linje, över vilken det gällde att draga
varandra. Det är tydligen denna lek Platon
syftar på i dialogen »Theaitetos», där
Sokrates jämför mannen, som på alla sidor är
omgiven av argument, med pojkarna »som i
palästran utöva dragkamp på linjen, varvid
737
Dragkamp mellan fauner. Marken är särskilt
anordnad för att ge gott fäste. Antik relief
från Rom.
de, gripna än av de ena och än av de andra,
draga åt två skilda håll». Någon
framställning i bild av detta har man emellertid ej
funnit.
Även andra former
av dragkamp
förekomma. På en antik
gem (graverad sten,
t. ex. sigill) finns en
bild av två män, som
draga i två stavar,
förenade med ett rep.
På marken ligger en
kvist, som tydligen
markerar den linje
de skola försöka dra varandra över.
Vidare bevarar ett antikt kärl bilden av
två pojkar, som utföra dragkamp, vända från
varandra med hopkrokade armar, och en
relief framställer två fauner, som utföra en
dragkamp, vilken påminner om det
fornnordiska »dra hank» (se nedan). M. P:nN-n.
Dragkamp i Norden under äldre tider.
Dragkamp i olika former förekom i
Norden redan under forntiden.
I den fornisländska litteraturen
omnämnes t. ex. dragkamp med rep och att
toga hon k, »dra hank».
Sistnämnda lek tillgick vanligen så,
att två tävlande satte sig på marken,
spände fotsulorna mot varandra och
fattade i en hank, som de hade mellan
sig. Sedan försökte de dra till sig
hanken eller dra upp motståndaren.
Leken torde även ha utförts i stående
ställning.
På Island utövades även en lek,
skinndrättr, skinndragning, i
vilken två motståndare fattade i var sin
ända av en rå djurhud, som de sedan
738
24—NFS. II
Dragkamp under
antiken. Antik gem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
