Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dragkamp - Dragkamp som tävlingssport, av överstelöjtnant Gösta Drake och Elis Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAGKAMP
linjen. Efter en omgång och paus på
högst 5 min. äger sidobyte rum. Det lag,
som först vunnit två omgångar, har
segrat. Vid engångsdragning är
draglängden ökad från 1,5 till 2 m och
dragtiden obegränsad (vid 1,5 m dragning
är den 2 min.).
Ända till OS 1912 stod i England
lagets ledare (kapten) utanför själva
tävlingslaget och hade i regel sin plats
på ena sidan om motståndarlaget,
vilket han skarpt iakttog för att, då detta
var uttröttat eller hade ett svagt
ögonblick, genom något hemligt tecken
kunna ge de sina signal att »heja på
och dra».
I Sverige har lagets kapten alltid
varit förste man i laget och leder
dragningen. Siste man, ankaret, får hålla
linan över axeln men ej linda den
om livet.
Det är förbjudet att under dragningen sitta
på marken. Om någon lagmedlem ofrivilligt
berör marken med någon del av kroppen,
skall han omedelbart resa sig upp. Gör han
ej detta, erhåller han en varning. Ett lag, som
erhållit tre varningar, diskvalificeras och har
förlorat kampen men har rätt att ställa upp
mot andra lag i samma tävling.
Viktklasser.
Vid tävlingar indelas lagen i viktklasser
efter medlemmarnas sammanlagda vikt:
lättvikt: till 560 kg; mellanvikt: till 640 kg; lätt
tungvikt: till 720 kg; tungvikt: till 800 kg;
tung tungvikt: över 800 kg.
Viktdragning.
Vid viktdragning, som endast
förekommer som individuell tävling,
användes en särskild ställning (se bild).
Vikten skall dragas 3 m från marken.
Lämpliga fotfästen skola finnas.
Klassindelningen vid viktdragning är
följande: lättvikt: 60—70 kg; mellanvikt: 70—80
kg; lätt tungvikt: 80—90 kg; tungvikt: över
90 kg. Oldboys (över 38 år) tävlade i en klass
till 1939, då klassen delades: yngre oldboys
(38—44 år) och äldre (över 45 år).
Teknik.
Tekniken spelar stor roll i dragkamp.
Enbart styrka ger inga segrar i fullgod
konkurrens.
Med bibehållet fotfäste flyttas
händerna framåt kring linan, först den
742 744
främre, så den bakre, båda i snabbast
möjliga tempo, samtidigt som knä- och
höftleder något böjas, så att
överkroppen föres något framåt. Dragningen sker
Dragkampsställning från sidan (t. v.) och
snett framifrån.
därpå omedelbart genom snabbast
möjliga knyck bakåt, som underlättas av
att kroppen rätas ut och kastas bakåt.
Linan skall ej höjas eller sänkas utan
hållas i rak linje. Även ankaret
bibehåller sitt fotfäste och halar in på linan,
då han kan.
Av yttersta vikt är, att kaptenen får
laget att utföra samtidiga rörelser, då
han uttalar sitt kommandoord (i
Sverige vanligen »hej!»). Blir motståndet
för stort, så att laget ej kan hala in
linan, kommenderar han »ligg!», varvid
lagets män »förankra sig» genom att
böja ena benet under kroppen och ta
spjärn med det andra, utsträckt framåt.
I denna ställning söker man parera
motståndarnas ryck. En i rätt ögonblick
intagen »ligg-ställning» kan avgöra en
tävlan, då motståndarna förgäves ta ut
sina krafter.
Vid OS 1908 tillämpade engelsmännen den
taktiken, att laget vid ett svaghetsmoment
hos motståndarna på tecken av den bredvid
laget stående ledaren (se ovan) gjorde
hel-omvändning, kastade linan över axlarna och
bokstavligen marscherade bort, dragande
motståndarna med sig. Detta förbjöds 1912.
Vid slutet av en dragning, då
motståndarna tröttats ut, kan avgörandet
ofta ske genom att laget på klackarna
går bakåt, släpande motståndarna med
sig.
Det finaste dragsättet är dock
givetvis, att linan, under det att fötterna
bibehålla sina ursprungliga platser på
marken, så småningom halas in av laget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
