- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
771-772

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duse, Samuel - Dust - Duvbo - Duvhök, hönshök - Duvjakt, av överste Bertil Burén och professor Einar Lönnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DUST

Efter sex månaders övervintring i polarisen;
fr. v. Grunden, Andersson samt Duse.

Duse och hans kamrater tvingades av
vidriga is- och väderleksförhållanden att
övervintra på landstigningsplatsen efter ett
misslyckat försök att gå söderut. I en liten
stenhydda och levande på de pingviner de
samlat på hösten tillbragte de tre männen
där över sex månader till den 29 september
1903, då de bröto upp söderut och efter
åtskilliga äventyr den 12 oktober träffade
Nordenskjöld på havsisen söder om Ludvig Filips
land. De anlände tillsammans med honom
några dagar senare till Snowhill, varifrån
samtliga därvarande expeditionsdeltagare
hämtades genom den argentinska
undsättningsexpeditionens fartyg »Uruguay».

Detaljerna i dessa skiftesrika händelser äro
återgivna i Nordenskjölds stora arbete
»Antarctic» (1904). Duse skildrade själv sina
äventyr under denna expedition i boken »Bland
pingviner och sälar» (1905). Pan.

Dust, en under medeltiden och in på
1600-talet i hela Europa bruklig art av
-Mornerspel, varvid kämparna stredo
en mot en.

Ordet har bibehållit sig i svenska språket
som uttryck för kamp eller
sammandrabbning i allmänhet. J-t.

Duvbo, municipalsamhälle n. v. om
Stockholm, saknar egen idrottsplats,
varför många av samhällets ungdomar
tävla för klubbar i grannsamhällena
eller Stockholm.

Duvbo IK (st. 1919, 70 medl. 1939) har haft
goda långdistanslöpare, t. ex. I. och H.
Lundgren, O. och A. Niskanen samt S.
Strandberg. S. L.

Duvhök eller h ö n s h ö k (lat. Astur

gentilis) förekommer i hela Sverige,
mest i större barrskogsområden. Då
den angriper ej blott fåglar utan även
mindre däggdjur, t. ex. harar, utbetalas
stundom skottpengar för den.

D U V J A K T.

Av överste Bertil Buren, kap. »Duvorna» i
samarbete med professor Einar Lönnberg.

Endast två vilda duvarter äro
numera föremål för jakt i de nordiska
länderna, nämligen ringduvan och
skogsduvan. De äro mera sällan
utsatta för någon systematisk jakt utan
skjutas mest under annan jakt, då de
händelsevis påträffas. Där de
förekomma i större antal, kan man emellertid få
en ganska intressant jakt på dem. Deras
kött, särskilt det av unga fåglar, är
mycket välsmakande och kan tävla med
nästan vilken annan fågels som helst.
1 jan.—31 juli äro duvorna fridlysta.

Duvorna.

Ringduvan (Columba palumbus) är
mindre till måtten än en kråka men har
ungefär samma kroppsvikt. På översidan är den
blågrå med mörkare ving- och stjärtpennor
och ett vitt tvärband över vingen. De äldre
fåglarna ha en stor, vit fläck på vardera
sidan av den metallglänsande halsen.

Ringduvan förekommer över hela Europa
utom i dess nordligaste delar. I Sverige har
den påträffats upp till s. Lappland, i Norge
i höjd med Trondheim och i Finland något
nordligare än i Sverige.

Ringduvhanens läte utgöres av en kuttrad
strof, som kan översättas med: »kokoo ko
koko ko koo ko koko ko koo ko koko».

Denna duva bygger ett konstlöst bo av
fina kvistar invid stammen på granar,
stundom ganska lågt men i regel 3—5 m från
marken, i vilken de två vita äggen läggas. I
Norden förekomma årl. två kullar.

Skogsduvan eller blåduvan (C.
oenas) är betydligt mindre och har ungefär
hälften så stor kroppsvikt som föregående
art. Huvudfärgen är gråblå med stark
metallglans på halsen, rygg och vingar
skiffergrå med nästan svarta hand- och armpennor
samt yttre delen av stjärten svart.

Skogsduvan har ungefär samma
utbredning som ringduvan men är numera
sällsyntare, beroende på att den kräver tillgång på
håligheter för sitt bo. Numera gallrar
skogsvårdaren hänsynslöst ut alla skadade, ihåliga
träd, och med dessa försvinner skogsduvan
alltmer. Exempel finnas dock på att den sökt
anpassa sig efter de nya förhållandena och

771

772

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free