Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duvjakt, av överste Bertil Burén och professor Einar Lönnberg - Dybeck, Karl - Dybwad, Nils Juell - Dyer, Frank - Dyhlén, K. Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYHLÉN
valt sitt bo i stenmurar eller rentav i hål i
marken i branta, steniga sluttningar.
Båda arterna flytta på hösten söderut men
återkomma tidigt, skogsduvan redan i mars.
Såväl ringduvan som skogsduvan hämtar en
stor del av sin föda från människans åkrar,
där de plocka spillsäden. I övrigt leva de av
alla möjliga slags frön, blåbär samt ek- och
bokollon.
Jakten.
Sedan andra kullen blivit flygfärdig,
samlas duvorna i mindre flockar
(troligen familjer) om 5—6 st., som dag
efter dag hålla ungefär samma tider på
betesplatser och vattenställen. Genom
att studera dessa deras vanor skapar
man en utgångspunkt för jakten. Man
inväntar sedan duvorna, då de komma
för att söka föda. Finns ej naturligt
skydd, bygger man sig ett i något dike
eller bakom en gärdesgård. När
duvorna fälla på fälten, börja de genast
trippande mycket raskt att genomsöka
marken, varför man förr eller senare
bör få dem i skotthåll. Då
ungduvorna betyda den bästa steken, bör
man se väl till att man blott skjuter på
sådana duvor i flocken, som sakna den
vita fläcken på halsen.
Senare på hösten kan man i ek- och
bokskogar finna en god sport genom att
skjutfärdig gå mot träd, i vilka
duvorna plocka ollon. Ekens stora blad
hjälpa jägaren att komma i håll. Vid
skotten flyga alla duvor bort, men man
kan givetvis även här invänta dem, då
de återkomma.
Duvorna äro lättskjutna. En rätt
placerad 6 mm salongsgevärskula är fullt
tillräcklig, och i hagelgevär är hagel
nr 1 lämpligast.
Ehuru jaktstatistiken beträffande
duvor är ännu otillförlitligare än annan
sådan statistik, synes man kunna
beräkna, att omkr. 2 000 duvor, nästan
uteslutande ringduvor, årl. skjutas i
Sverige.
Dybeck, Karl, jägare (1877—1933),
var från 1905 till sin död
länsjägmäs-tare i Kopparbergs län. Ägnade ett
intensivt arbete åt utvecklandet av
Skogsduva (t. v.) och ringduva.
Dalarnas Jaktvårdsförening, vilken
även under hans tid blev landets
största, var dess sekr. 1907—19 och
därefter v. ordf. Verkade även genom
föredrag samt uppsatser i fackpressen
för en förbättrad jaktvård. B- B.
Dybwad, Nils Juell, norsk
skid-ledare (f. 1892 8/i), advokat, är sedan
1927 medlem av Föreningen til
Ski-idrettens Fremmes styrelse och sedan
1937 dess ordf. Han är sedan
sistnämnda år ledare för Holmenkolltävlingarna.
— Dybwads döttrar, Johanne (f. 1918
22/io) och Stella (f. 1920 14/s), höra
till pioniärerna i Norge för slalom och
störtlopp.
Stella Dybwad vann norska mästerskapet
för damer 1938 (första gången det hölls) och
segrade samma år vid tävlingarna i
Galdhö-piggen i de tre damtävlingarna. P. C. A.
Dyer [da’’a], Frank, engelsk
professionell golfspelare (f. 1908 5/«), sedan
1933 golfinstruktör i Göteborgs
Golfklubb, vann 1931 holländska öppna
mästerskapet, belgiska slutna
mästerskapet o ah belgiska Alliance samt 1936—
38 skandinaviska professionella
mästerskapet.
Dyer är känd som framstående instruktör.
Han har planlagt och övervakat byggandet
av Jönköping-Huskvarna Golfklubbs bana.
Han utkallades i kriget sept. 1939. G. T-l.
Dyhlén, K. Gunnar, skid- och
fjäll-sportman (f. 188 8 27/6), major, sedan
1920 sekr. i Föreningen Armé-,
Marin-och Flygfilm, var i yngre år en
framgångsrik tävlingslöpare och är en av
dem, som infört den moderna (alpina)
skidtekniken i Sverige. Sedan 1924
773
774
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
