Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekorrjakt, av överste Bertil Burén - Ekroth, A. Helge - Eksjö, av ryttmästare Oscar Philipson och redaktör Paul M. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKROTH
sätt är att »lappflå» ekorren, vilket
tillgår så, att skinnet lossas kring
munnen, varefter man vränger det
framifrån och bakåt. Detta är ganska
besvärligt men kan underlättas, om man
skär ett snitt runt huvudet framför
öronen och börjar först där. Då
kommer svansskinnet inuti kroppsskinnet,
sedan svansspolen utdragits. Skinnet
torkas som det är utan tana och
vändes ej för försäljning. Lappflådda skinn
betalas något högre än bälgflådda.
Priset på ekorrskinn var omkr. 1900 20 à
25 öre, omkr. 1920 1 kr. à 1,50 för att numera
hålla sig vid 50 à 80 öre per styck.
Ekroth, A. Helge, fotbollsspelare
(f. 189 2 26/2), typograf, Stockholm,
debuterade i gamla Kronoberg (senare
Sture), varifrån han 1910 kom till
A. I. K. Han
representerade denna
klubb som
väns-terinner 1910—23,
under vilken tid
han 4 gånger vann
SM. Ekroth
spelade 1911—22 i 18
landskamper. Han
vistades 1913—14 i
England för
fotbollstekniska studier och spelade där i
Leicester Fosses och Tottenhams
reservlag. — Ekroth är en av de
originellaste och tekniskt bästa spelare
Sverige haft men lät sig rätt ofta
förledas till ett alltför individuellt
betonat spel.
Ekroth spelade åren kring 1920 i A. I. K:s
bandylag, mestadels som vänsterhalvback.
C. L.
EKSJÖ.
Av ryttmästare Oscar Philipson och red. Paul
M. Johansson.
Eksjö, en stad med 7 000 invånare,
har goda möjligheter till såväl
sommar- som vintersport, och tack vare
gamla traditioner samt stark
idrottsledning ha dessa möjligheter väl
tillvaratagits. Eksjö har sålunda såväl
genom sina aktiva idrottsmän som
genom sina goda ledare tidvis dominerat
inom Småland.
Eksjöidrotten har i hög grad
stimulerats av de på det 3 km avlägsna
Ränneslätt eller i staden förlagda
militärerna.
Ända sedan 1543 vapenövades på
Ränne-slätt det småländska rytteriet, som senare
under namn av Smålands Husarregemente
kasernerades i Eksjö men indrogs 1925. Vid
detta liksom vid Smålands Grenadjärkår, som
till omkr. 1902 vapenövades på Ränneslätt,
bedrevos alla slag av militär idrott, och
traditionerna ha väl vårdats av de nu i Eksjö
förlagda Jönköpings-Kalmar Reg:te och Göta
Ingenjörkår.
Hos Smålandshusarerna tävlades flitigt i
ridning. Varje midsommar arrangerades stora
kapplöpningar, och även tävlingar i annan
idrott förekommo. Stora åskådarmassor från
bygden reste då till Ränneslätt. Även
nationella hästkapplöpningar arrangerades.
Sedan Smålands-östergötlands Fältrittklubb
1900 stiftats i staden, övertogs ledningen
inom hästsporten av denna organisation.
Stimulerat av det militära
idrottslivet, vaknade intresset för sport kring
1890 även bland den civila
befolkningen, och en gymnastikförening samt
en cykelklubb bildades, vilka dock
snart avsomnade. Först 1900 blev det
riktig fart på idrotten, då Eksjö
Gymnastik- och Atletklubb bildades på
initiativ av fabrikör Fredrik Peterson.
Denna förening, som 1905 ändrade sitt
namn till Eksjö Gymnastik- och
Idrottsklubb, är Smålands mest
livaktiga förening och — främst i fri idrott
— en av Sveriges mest kända.
Stadens idrottshistoria är under
1900-talet till stor del identisk med
Eksjö GIK:s.
Redan maj 1901 höll föreningen en
mycket lyckad uppvisning i gymnastik
och atletik, vilka grenar sedan med
stor framgång bedrivits. Eksjöatleterna
tillhörde under en följd av år landets
bästa, och klubbens gymnaster voro
till 1926 stadens ledande.
Sommaren 1901 började klubben
bedriva idrott på en provisorisk plan
norr om staden. 1903 upplät
stadsfullmäktige en plan i Vildparken, och 1905
851
852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
