Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elefantjakt, av överste Bertil Burén och kapten Peter Müller - Elek-Schacherer, Ilona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELE K-S CHACHERER
ett därför passande vapen, måste hjärtskott
försökas. Hjärtat ligger lågt i elefantens
bröst, skyddat rakt från sidan av armbågen
och överarmsbenet. Skytten bör därför
försöka få in kulan snett bakifrån, omedelbart
bakom frambenet, eller också passa på, då
djuret tager ut ett steg med det åt skytten
vända frambenet.
Står elefanten vänd mot skytten, når man
bästa effekten genom att sätta kulan mitt i
den trekantiga grop, som bildas vid halsens
bas mellan bogarna. För hjärtskottet stupar
djuret sällan på platsen, såvida ej den stora
artären till huvudet träffats.
Skott genom lungorna äro verksammare,
ju grövre kulans kaliber är. Elefanten flyr
undan med stark fart men pumpar därvid
småningom lungorna fulla med blod och
kvävs, om båda lungorna äro genomskjutna.
Elefantjakt och elefantfångst i
Indien.
Den indiska elefanten.
Den indiska elefanten (Elephas indicus) är
i allmänhet mindre än den afrikanska.
Engelsmannen Samuel Baker säger sig dock på
Ceylon ha sett och skjutit elefanter, som i
storlek kunna mäta sig med de största
afrikanska. Enligt Bovery Petem och W. Dreyer
är den indiska hanen i storlek jämförbar
med den afrikanska honan, medan hanen i
genomsnitt är Va m lägre än den afrikanska.
Den största yttre skillnaden ligger i de
mindre öronen och den platta pannan samt
den högre manken hos den indiska.
Stöt-tänderna eller betarna bli ej heller i
allmänhet så grova och långa som hos den
afrikanska släktingen, honornas nå sällan
utanför munnen. Höjden blir dock oftast 3
meter, och vikten på de största uppgår till
över 4 000 kg. Bakfötterna ha endast 4 tår
men de främre 5.
Den indiska elefanten bebor numera
endast Främre och Bortre Indiens, Ceylons
och Sumatras skogstrakter. Till lynnet är
han godmodig. De gamla hanarna kunna
dock bli argsinta och utan anledning anfalla
fredliga vandrare. Till skillnad mot den
afrikanska elefanten företar den indiska
elefanten sina angrepp med snabeln upprullad
och söker trampa ned eller stöta betarna i
sin fiende.
Elefantfångst.
Den tama elefanten har så mångsidig
användning såsom transportmedel och
arbetsdjur, att man i de mera befolkade
trakterna sällan tillåter, att dessa
dyrbara djur skjutas, utan i stället
anställas då och då stort organiserade
fångstexpeditioner, vid vilka hela flockar
samtidigt infångas för att tämjas och
863
dresseras. Dessa fångstexpeditioner, av
engelsmännen kallade
»kheddah-par-ties», omfatta ej mindre än 300—400
man och en mängd tama elefanter
(kheddah kallas den förhuggning, inom
vilken elefanterna instängas).
Elefantjakt förekommer endast i norra
Indien.
Själva jakten på de vilda indiska
elefanterna bedrives såsom sportjakt i de
längre norrut belägna träsk- och
skogstrakter, där fångst av olika skäl icke
kan komma i fråga. Den bedrives
ungefär efter samma grunder, som förut är
beskrivet beträffande elefantjakt i
Afrika. Engelsmannen Sanderson, den
kanske mest erfarne av alla
indienjägare, anser denna jakt vara den finaste
men på samma gång farligaste sport
man kan bedriva i Indien.
I Indien hotas för närvarande
elefanten icke av någon utrotning. Genom
lagbestämmelser, i synnerhet mot de
fångstsätt, vid vilka elefanterna skadas,
skyddar den indiska regeringen de
vilda elefanterna, så att deras antal på
sina håll t. o. m. ökats.
Som riddjur spelar elefanten en stor
roll vid jakter på tiger och leopard i
de indiska djunglarna. ->-Tigerjakt.
Tryckt 3Vio 39 864
Elek-Schacherer, Hona, ungersk
florettfäkterska, segrade vid OS i
Berlin 1936, vann
EM 1934 och 35
individuellt och i
lag samt blev tvåa
vid VM 1937. Hon
är vänsterfäkterska
och tillhör den
italienska skolan. —
Elek- Schacherer
fäktar med ett
gnistrande
temperament och
osviklig segervilja, hårt
men likväl rent
och vackert.
Hennes balans är enastående god med
synnerligen väl avvägda marscher och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
