Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estlander, G. A., av ingenjör Erik Salander och löjtnant J. S. Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTLANDER
150-an »Singoalla», Estlanders mästerverk och
den snabbaste skärgårdskryssare, som
någonsin byggts.
arna från den ena vattenlinjen till den andra
skulle ske genom olika belastning på fenan.
Experimentet utföll emellertid ej riktigt
lyckligt.
»Singoalla» var en god båt men mötte i Carl
Werners överlägset seglade »Trollhättan» en
motståndare, som med framgång försvarade
Tivolipokalen. Estlander gick dock oförtrutet
vidare och nådde inom få år mästerskapet.
Yachter som »Aldebaran», kallad »den
val-fiskrunde finnen», och dubbelbåten
»Fla-mingo» buro tillräckligt vittnesbörd härom.
När fenkölsbåtarnas gyllene tid var förbi,
var det den nyantagna internationella regelns
yachter, som fångade Estlanders intresse.
Tack vare sin stora förmögenhet kunde han
då, från 1907 ända fram till världskriget,
uppträda som båtägare, seglare och konstruktör i
stor stil, dels genom att från utlandet
inköpa större internationella yachter, dels
genom att själv konstruera och bygga sådana.
Han deltog flitigt i utländska kappseglingar
och genomförde sommaren 1914 ett
enastående program genom att med en 12:a, en 10:a
och en 8:a, alla egna båtar, starta i samtliga
kappseglingar mellan S:t Petersburg och Oslo.
Världskriget 1914—18 förhindrade
internationell segling, och det var därför
skär-gårdskryssarregelns båtar, som nu blevo
föremål för Estlanders geniala
konstruktionsförmåga. Han började med den lilla 22:an
»Colibri», som 1918 följdes av ett veritabelt
fenomen, »Colibri II», kanske den av
Estlanders konstruktioner, som mest bar
genialitetens särmärke. Med denna lilla snabba 22 :a
väckte han häpnad vid Sandhamnsregattan
1918. »Colibri II» var ett snillrikt — och
hänsynslöst — utnyttjande av
skärgårdskryssar-regelns svagheter, och den fick en mängd
efterföljare i olika klasser, alla
kännetecknade av den »Colibri II» utmärkande
snabbheten. Mest bekant av dessa båtar var hans
egen 150:a »Singoalla», byggd 1919, den
största och säkerligen också snabbaste
skärgårdskryssare, som någonsin funnits. I alla
öster-sjöns regattor tog den alla pris, som kunde
tagas. Den ståtliga yachten förstördes vid en
varvsbrand 1922.
När Tyskland började visa intresse för de
svenska skärgårdskryssarna, flyttade
Estlander dit, köpte ett varv, Pabst Werft
utanför Berlin, och byggde där under några år
en lår.g rad segerrika yachter, bland dem
40:an »Zuleika II», med vilken han erövrade
det förnämliga Felcapriset. År 1920 brann
varvet ned — antagligen genom
mordbrand —, och Estlander flyttade då till
Stockholm, där han levde till sin död.
Hans framgångar i alla klasser och med alla
båttyper voro enorma, och under de sista åren
av sitt liv dignade han under sin
arbetsbörda. Från alla länder strömmade
beställningar in, i alla delar av världen byggdes
båtar efter hans ritningar, särskilt efter hans
stora triumfer 1929 i U. S. A. med 30:an
»Bacchant» — 9 »raka» segrar! — och 22:an
»Fyrväpplingen III».
Estlanders stora framgångar som
konstruktör av skärgårdskryssare kom honom att
till-lämpa sina idéer i fråga om gynnsammaste
båtform även på den internationella regelns
yachter. Redan på den tid han ägde Pabst
Werft byggde han en 6:a, »Caramba», där
dessa principer använts, och när han under
sina sista år med allt större intresse ägnade
sig åt konstruktion av internationella
yachter, utvecklade han denna typ.
Som vanligt lyckades han, ehuru hans hälsa
redan var bruten. Sådana förnäma
skapelser som 6:orna »Tutti V» — den vackraste
båt Estlander någonsin ritat —, »May-Be»,
vinnaren av Guldpokalen 1927, 8:orna
»Chee-rio», ännu 1939 segerrik, och »Ergekå», 10:an
»Westa II» och 12:an »Princess Svanevit»,
hans sista konstruktioner, äro vittnesbörd nog
om hans utomordentliga förmåga.
Gustaf Estlander var alltid rastlöst
verksam. Han nöjde sig inte med att
bara rita båtarna utan ställde sig också
själv oegennyttigt till förfogande för att
personligen trimma in dem.
Gustaf Estlanders storhet låg inte
bara i att han var en genial konstruk-
959
Tryckt »°/n 39
960
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
