Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMKAMP
nus skulle Chionis, som 668—656 f. Kr. fyra
gånger segrade i stadionlöpningen och tre
gånger i diaulos, ha hoppat 52 olympiska fot,
d. v. s. 16,66 m. Phayllos, som två gånger
segrade i femkamp vid de Phytiska Spelen,
skall enligt Pausanias (forngrekisk
resebe-skrivare i 2. årh. e. Kr.) vid ett av dessa
tillfällen, 498 f. Kr., ha hoppat icke mindre
än 55 delphiska fot, d. v. s. 16,31 m.
Dessa hopplängder äro ytterst svåra att
förklara, men mycket talar för att den av
den ungerske forskaren Franz Mezö angivna
lösningen är den riktiga. Mezö anser
siffrorna gälla sammanlagda längden av tre
hopp. Största längden för ett hopp skulle
således hålla sig omkr. 5 V2 m.
För femkampens diskuskastning
förvarades i Olympia tre diskusar av
samma storlek och vikt. Säkerligen ha
emellertid de tävlande åtminstone vid
vissa olympiader fått använda eget
redskap, och det förekom ofta, att
segraren i glädjen över sin seger skänkte
redskapet till gudarna.
En sådan diskus finnes ännu bevarad och
bär inskriften: »Poplios Asklepiades,
femkamparen, viger denna diskus åt Zeus vid
den 225. Olympiafesten.» Jfr Diskuskastning,
sp. 622, bild 2.
Om det vid spjutkastningen gällde
att träffa ett visst mål eller att kasta
spjutet så långt som möjligt vet man
ej. Båda formerna förekommo under
antiken. Troligen gällde det vid
femkampen att kasta så långt som möjligt.
Femkampens brottning skilde sig
avsevärt från den individuella
tävlingen i brottning. Sålunda förekom
endast brottning i stående. Vidare voro
farliga grepp, som tillätos vid den
individuella tävlingen, förbjudna under
femkampen.
Vem blev segrare i femkamp?
Efter vilka bedömningsgrunder
segraren i femkamp korades vet man
ej, och de allra flesta av de teorier,
som framställts, bära osannolikhetens
prägel.
En enda antydan om hur kampen
avgjordes ligger i det grekiska ordet
apotriaxai (av apotriazein), vilket ofta
förekommer i femkampsskildringar och
senare fick betydelsen »segrade i
femkamp». Ordet betydde ursprungligen
»vara tre gånger segrare».
En teori, för vars riktighet mycket talar
men som emellertid icke är bevisad, har
framställts av den engelske forskaren
Norman Gardiner. Enligt denna skulle före
brottningen varje tävlande, som av samma
medtävlare besegrats i tre skilda grenar, ha
uteslutits från deltagande i sista grenen,
brottning. De återstående hade alltså segrat
två gånger och förlorat två mot var och en
av sina kvarstående motståndare.
Varje brottningskamp betydde alltså för
den förlorande ett tredje nederlag och
därmed uteslutning från tävlingen. Den sista
brottningskampen blev alltså avgörande för
hela femkampen.
Enligt denna teori finns visserligen
möjligheten, att en tävling i femkamp skulle vara
avgjord redan efter tre grenar, om dessa
vunnits av samme man. Detta torde ej ofta
ha inträffat, och man kan väl räkna med
att i allmänhet 2—4 man återstodo till
brottningen.
Berömda femkampssegrare.
Den förste femkampssegraren,
Lam-pis, härstammade från Sparta. Från
denna stad var likaledes Eutlidas, som
vann femkampen för gossar vid 37.
olympiaden (632 f. Kr.), den enda
gång, då femkamp var upptagen på
gossarnas tävlingsprogram. Bland
övriga berömda femkampssegrare må
nämnas Gorgos från Elis, som vann
femkampen vid fyra spel i följd, och
Philombrotos från Sparta, som vann
tre gånger (684—676).
Icke sällan voro femkampssegrarna
specialister i någon arman gren. Utom
de redan nämnda Chionis och Phayllos,
vilkas resultat i längdhopp ovan
omnämnts, voro Gorgos och
femkampssegraren vid två olympiader, Kranaos,
ypperliga löpare. Xenophon från Korint
var den förste, som vid ett och samma
spel (464 f. Kr.) även segrade i en
annan gren, löpning. M. P:n N-n.
Femkamp i modern idrott.
Den antika femkampen blev redan
tidigt förebild för liknande tävlingar.
Sålunda införde Basedow i det av
honom 1774 grundade Philanthropinum i
Dessau en femkamp, som han gav
namnet »Dessauer Pentathlon», som
emellertid aldrig utövades utanför
denna skola.
1039
1037 1039
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
