Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMKAMP
gången med tillbakasättning Vioo av
distansen, vid tredje tjuvstarten med ytterligare
lika mycket samt vid fjärde med uteslutning
från grenen.
Erhålla två eller flera samma poäng,
avgör lägsta sammanlagda platssiffra.
Deltagare måste starta i alla grenarna.
Femkamp en »rimligare» tävlingsform än
tiokamp.
Femkamp är en betydligt mera
»rimlig» tävlingsform än den mera
populära tiokampen. Den senare är på
grund av sina många grenar —
däribland så tekniskt svåra som
häcklöpning och stavhopp — synnerligen tids-,
ödande att träna, och högst få ha tid
eller fysiska möjligheter att bli
tio-kampare av ens någorlunda klass.
Femkampen är vida enklare och passar
särskilt för kraftiga sprinters och
snabba kastare. På grund av det ringa
antalet tävlingar förekommer
specialträning i femkamp numera praktiskt
taget icke.
Statistik.
Olympiska Spelen.
1906 i Aten.
26 startande från 10 nationer.
1) Hj. Mellander, Sverige, 24 p.; 2) E. Mudin,
Ungern, 25 p.; 3) E. Lemming, Sverige, 29 p.;
4) U. Häggman, Finland, 34 p.; 5) Robertson,
U. S. A., 36 p.; 6) K. Lindberg, Sverige, 37 p.
Martin Sheridan, U. S. A., var favorit men
kunde på grund av benskada ej fullfölja
tävlingen, som i stället blev en svensk
triumf. Mellander blev sjua i längdhopp,
där Robertson segrade, femma i
diskuskast-ning, där Mudin segrade, och femma i
spjutkastning, som vanns av Lemming. Alla tre
svenskarna fingo därpå starta i löpningen,
som vanns av Robertson med Lindberg som
tvåa och Mellander som fyra. Före sista
grenen ledde Mellander med 21 p., under det
att Mudin, som var en ypperlig brottare,
hade 24 p. Mellander, som var relativt god,
ehuru underlägsen även Häggman och
Lemming, måste därför bli minst trea i
brottning för att vinna. Detta lyckades genom
att han besegrade Lemming.
1912 i Stockholm.
1) F. Bie, Norge, 21 p.; 2) J. Donahue,
U. S. A., 29 p.; 3) F. Lukeman, Canada, 29 p.;
4) J. Menaül, U. S. A., 30 p.; 5) A. Brundage.
U.S. A., 31 p.; 6) H. Wieslander. Sverige, 32
p. — Av övriga svenskar deltogo i 4. grenen,
diskuskastning: O. Lemming, I. Lindholm, N.
Fjästad och G. Holmér.
J. Thorpe, U. S. A., segrade överlägset,
vann fyra grenar och blev trea i spjut men
diskvalificerades 1913 och fick återlämna
guldmedaljen.
1920 i Antwerpen.
1) E. Lehtonen, Finland, 18 p.; 2) E.
Bradley, U.S. A., 25 p.; 3) H. Lahtinen, Finland,
26 p.; 4) R. Legendre, U. S. A., 26 p.; 5) H.
Lövland, Norge, 27 p.; 6) B. Hamilton, U. S. A.,
27 p.; 7) B. Ohlsson, Sverige, 30 p.
1924 i Paris.
1) E. Lehtonen, Finland, 14 p.; 2) E.
Som-fay, Ungern, 16 p.; 3) R. Legendre, U. S. A.,
18 p.; 4) L. Leino, Finland, 23 p.; 5) Kaer,
U. S. A., 24 p.; 6) H. Lahtinen, Finland, 27 p.
Svensken G. Unger kom på grund av
fel-skriven tid på 200 m med i de två sista
grenarna och vann 1 500-metersloppet. Hans tid
på 200 m blev omedelbart efter tävlingens
slut rättad och hans placering struken.
Under femkampstävlingen satte Legendre
världsrekord i längdhopp med 776,5 cm.
Svenska Mästerskapen.
Olika poängtabeller ha använts. 1912 års
olympiska tabell användes till 1918, därpå
följde nya tabeller 1919, 1921, 1922 och 1935.
1898 C. E. Helgesson, Örgryte IS; 1900
K. G. Staaf, Djurgårdens IF; 1909 C.
Brodde, Malmö AIF, 14 p.; 1910 H.
Wieslander, IFK Stockholm, 10 p.; 1911 H.
Wieslander, IFK Stockholm, 6 p.; 1912 G. Holmér,
Uppsala Studenters IF, 7 p.; 1913 G. Holmér,
IFK Linköping, 10 p.; 1914 I. Lindholm, IFK
Karlstad, 14 p.; 1915 G. Holmér, IFK
Stockholm, 12 p.; 1916 N. Jansson, Thor, Uppsala,
8 p.; 1917 G. Holmér, Uppsala Studenters IF,
14 p.; 1918 N. Jansson, Thor, Uppsala, 3 905,545
p.; 1919 C. A. Christiernsson, Kronobergs IK,
3 705,15 p.; 1920 G. Holmér, Uppsala
Studenters IF, 3 715,380 p.; 1921 E. Nilsson, IFK
Oskarshamn, 4 238,3 p.; 1922 E. Nilsson,
Kronobergs IK. 3 468,405 p.; 1923 E. Nilsson, IFK
Halmstad, 3 586,455 p.; 1924 G. Johansson, IK
Göta, Stockholm, 3 199,140 p.; 1925 B. Fastén,
Thor, Uppsala, 3 675,73 p.; 1926 B. Fastén, Thor,
Uppsala, 3 653,955 p.; 1927 B. Fastén, Thor,
Uppsala, 3 677,895 p.; 1928 S. Lundgren, Gefle
IF, 3 772,475 p.; 1929 S. Strandh, Malmö AIF,
3 879,725 p.; 1930 T. Mannerfelt, Kronobergs
IK, 3 528,050 p.; 1931 T. Mannerfelt,
Kronobergs IK, 3 818,19 p.; 1932 L. Dahlgren, IFK
Malmö, 3 842,165 p.; 1933 L. Dahlgren, IFK
Malmö, 3 746,165 p.; 1934 S. Thomasson, Ystads
IF, 3 822,345 p.; 1935 L. Dahlgren, IFK Malmö,
3 299 p.; 1936 L. Dahlgren, Hellas, 3 442 p.;
1937 L. Atterwall, Malmö AIF, 3 492 p.; 1938
O. Bexell, IK Mode, 3 285 p; 1939 P. Edfeldt,
Hellas, 3117 p.
Rekord.
Svenskt rekord i femkamp noterades
självfallet ej under den period, då brottning
förekom som femte gren, ej heller under
den tid platssiffreberäkning användes.
1037
1044
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
