Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fillis, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F1LLIS
James Fillis på »Germinal» under
högergalopp på tre ben.
ridkonst (18341913), son till en
advokat i London. Efter faderns död
måste han avbryta sin skolgång och
tog anställning i ett kapplöpningsstall
för att förtjäna sitt uppehälle. Han red
därefter en tid som jockey. Redan då
började han — enligt egen uppgift —
tänka över ridkonstens problem och
upptäckte, att han besatt den
ryttar-känsel, som blev en av
förutsättningarna för hans framgångar.
Då engelsmännen vid denna tid i än
högre grad än nu saknade intresse för
skolridning, kunde Fillis i England icke
utbilda sig vidare eller finna ett
verksamhetsområde. Han överflyttade till
Frankrike, där den klassiska
ridkonstens traditioner vårdades. Där kom
han i beröring med den berömde
ryttaren och dressören Baucher och följde
denne på resor till Österrike, Italien och
Schweiz, dock utan att direkt vara hans
lärjunge. Han ansåg under hela sitt liv
Baucher som en av ridkonstens stora
mästare men skilde sig på väsentliga
punkter starkt från dennes grundsatser.
Senare ägde han ett ridhus i Le Havre
och var därefter under ett antal år
stallmästare hos drottningen av Neapel. 1870
var han åter i Frankrike, där han
utbildade hästar för en nyuppsatt
armékår. Han uppträdde därefter på cirkus
1 Enl. annan uppgift 1831.
Franconi i Paris, dresserade hästar och
meddelade ridundervisning. Härunder
kom han i beröring med politiska och
litterära kretsar. Hans vänner, främst
Georges Clemenceau, sedermera
världskrigets berömde franske
konseljpresident, som tog lektioner i hans ridhus,
förmådde honom att utgiva ett verk om
ridning. Det även stilistiskt framstående
arbetet, som bär Fillis’ författarnamn,
är skrivet av Clemenceau. »Jag red och
Clemenceau skrev», har Fillis själv
yttrat till en svensk ryttare.
Verket »Principes de Dressage et
d’Equita-tion» utkom 1890 och mottogs med stort
erkännande, icke minst inom
armékretsar i Tyskland, där en översättning
utgavs 1894. Fillis utgav 1903 sitt andra
verk, »Journal de Dressage», där han
dag för dag beskriver dressyrarbetets
gång med några av sina hästar.
På 1890-talet var Fillis knuten till
olika cirkusföretag och uppvisade sina
hästar i de flesta av Europas
huvudstäder. 1897 uppträdde han i S:t Petersburg,
där han tilldrog sig den dåvarande
kavalleriinspektören storfurst Nikolaj
Nikolajevitjs uppmärksamhet. På
förslag av dåvarande chefen för
kavalleri-ridskolan i S:t Petersburg, Brusilov,
sedermera känd som härförare under
världskriget, blev Fillis 1898 cheflärare
vid skolan, en befattning, som han
innehade till 1910, då han erhöll
livstidspension.
Efter ett besök i U. S. A. slog sig
Fillis ned i S:t-Germain-en-Laye nära
Paris och dog där 4 maj 1913.
Fillis’ ridlära var säregen men klar och
systematisk. Enligt en av hans lärjungar
utmynnade den i följande:
1) Hög uppresning av halsen med
böjningen omedelbart bakom nacken och ej
närmare manken.
2) Oavlåtlig framåtbjudning och schvung i
rörelserna genom att bakbenen drivas under
hästens tyngdpunkt.
3) Lätt stöd på bettet genom eftergift i
underkäken.
Fillis nådde, då han själv tillämpade sin
metod, utomordentliga resultat och väckte
uppmärksamhet var han visade sig, särskilt
med sina berömda hästar »Markir» och
»Germinal». De utförde, utom den klassiska sko-
1059
1060
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
