Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland, av doktor Martti Jukola, redaktör Pehr Lindholm, redaktör K. A. Larsson och ingenjör Erik Salander - Gymnastik och fäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
Ponnistus, en av Finlands banbrytande föreningar, i början
av sin tillvaro.
underkasta sig strapatser av olika slag,
som går igen hos den möderne finske
idrottsmannen. Sedan urminnes tider
ha skidlöpning, jakt, skytte, rodd och
segling varit livsbetingelser. Vid sidan
av dessa för finnen så att säga
»naturliga» idrotter sysslade man också med
kraftprov och lekar av olika slag, såsom
brottning, dragkamp och bollslagning
i många former.
Gymnastik och fäktning.
Fäktning den äldsta »statliga» idrotten.
Den första organiserade idrotten i
nyare tid var fäktningen. Vid Åbo
akademi inrättades redan på 1660-talet en
exercitiemästartjänst i fäktning (på
ordinarie stat 1684), som ägde bestånd
även sedan akademien 1827 flyttat till
Helsingfors.
Bland fäktmästama märkas Hans Porath,
som tillhörde den i Sverige verksamma
fäkt-mästarsläkten, och Giacchino Otta. Den
senare, som var född i Neapel, verkade först i
Stockholm men blev 1812 fäktmästare vid Åbo
akademi.
Gymnastiken infördes på 1830-talet.
Ovannämnde Otta införde också Lings
gymnastik i Finland. Efter att 1831—32
ha studerat vid Gymnastiska
Centralinstitutet i Stockholm för P. H. Ling
lyckades sålunda Otta få konsistoriets i
Helsingfors tillstånd att vid
universitetet inreda en kombinerad gymnastik-,
fäkt- och danssal, som blev färdig 1834.
1097
En fast
gymnastiklärarbe-ställning upprättades
därefter 1835 med Otta som
förste innehavare. Ottas
arbete för gymnastiken i
Finland kan betraktas som
banbrytande.
Heikel, »den finska
gymnastikens fader».
I mitten på 1800-talet
hade gymnastiken i
Finland (liksom i Sverige) en
nedgångsperiod. På
1870-talet fick emellertid den
manliga gymnastiken en
ny inriktning genom
Viktor Heikel, som 1875 blev överlärare i
gymnastik vid universitetet i
Helsingfors och som tidigare studerat
gymnastik i Sverige och Tyskland. Denna
nya riktning upptog rörelser från såväl
Ling som den tyska turnén.
Gymnastiklärarnas utbildning.
Redan 1843 utkom en förordning,
varigenom gymnastiken infördes som ämne i
skolorna. Av brist på både lokaler och
kompetenta lärare blev det emellertid på många
håll klent beställt med lagens tillämpning,
och först sedan gymnastiklärarutbildningen
på 1880-talet koncentrerats till universitetet,
blev det bättre. 1894 jämställdes definitivt
gymnastiklärartjänsterna med
lärartjänsterna i andra ämnen. 1913 inrättades en
gym-nastikinspektörstjänst i skolstyrelsen.
Kvinnogymnastiken bygger på Lings
principer.
De första kurserna för utbildning av
gymnastiklärarinnor startades 1869 av
Georg och Mathilda Asp. Deras
gymnastik var rent tysk. Sedan dessa
kurser upphört, fick kvinnogymnastiken en
alltmer svensk orientering.
Banbrytande för den nuvarande mycket kända
finska kvinnogymnastiken, som bygger
på Lings principer, äro Elin Kallio (f.
Waenerberg) och Elli Björkstén, den
sistnämnda den mest berömda
(->Björk-sténs gymnastik).
Den frivilliga gymnastiken.
Den första frivilliga
sammanslutningen för gymnastik var Turnföreningen i
Helsingfors, bildad 1875 av G. Hedström
1064
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
