- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
1095-1096

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland, av doktor Martti Jukola, redaktör Pehr Lindholm, redaktör K. A. Larsson och ingenjör Erik Salander - Svenska Finlands idrott - Idrottsanläggningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINLAND

Inomhusbanan under Helsingfors Stadions
huvudläktare (med en 63 m lång
kolstybbs-bana), den enda i sitt slag i världen.

dan 1938 äro de förstnämndas
rättigheter beskurna.

Den första sammanslutningen av
finlandssvenska idrottsföreningar
bildades 1909, då landets I. F. K.-föreningar
sammanslöto sig till Finlands I. F.
K-förbund. Detta tog 1912 initiativet
till en organisation, omfattande alla
finlandssvenska föreningar.
Konstituerande sammanträde hölls 25 maj
1912, vid vilket 27 föreningar
an-slöto sig. Förbundets namn fastställdes
till Finlands Svenska Gymnastik- och
Idrottsförbund, vilket 1917 ändrades till
Svenska Finlands Idrottsförbund.

Den svenska befolkningen har flera hundra
egna föreningar, sorterande under följande
specialförbund: Svenska Finlands
Idrottsförbund (st. 1912, 15 000 medl.), Svenska Finlands
Skidförbund (st. 1921, 6 500 medl.), Svenska
Finlands Skolidrottsförbund (st. 1926, 4 000
medl.), Svenska Finlands Skytteförbund (st.
1920, 20 000 medl.) samt det tidigare nämnda
Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund
(st. 1896, 5 000 medl.).

Dessa förbund ha egna distrikts- och
mästerskapstävlingar men deltaga
samtidigt i de finska organisationernas
tävlingar, såsom mästerskap, landskamper
och OS.

De mest kända svensk-finska föreningarna
äro Helsingfors-Kamraterna, Kronohagens IF
(Kiffen), Idrottsklubben 1932, Achilles i
Borgå, Ekenäs IF, Abo-Kamraterna och
Vasa-Kamraterna.

Många finlandssvenskar ha hört till
landets främsta idrottsmän. Hit höra främst
guldmedaljören på 5 000 m vid OS i Berlin
1936 Gunnar Höckert, silvermedaljören i
häcklöpning 400 m vid OS i Paris 1924 Erik
Wilén samt landslagsmännen O. R. Nylund

(längd- och trestegshoppare), Yrjö Ekquist
(spjutkastare), Börje Strandvall (sprinter),
Bengt Sjöstedt (häcklöpare), Erik Åström
(sprinter), Bertil Storskrubb (häcklöpare),
John Lindroth (stavhoppare), Alf Lindblad
(hinderlöpare) och Rurik Backman
(kulstö-tare). Vidare böra nämnas allroundmännen
Fredrik Svanström, Waldemar Wickholm,
Lars Hornborg, Oskar Hakulin och Gustav
Strandberg. Sammanlagt ha Finlands
svenskar erövrat 174 finska mästerskap i fri idrott.

De svenska insatserna i fotboll och bandy
ha ej varit sämre. Svenska klubbar ha
hemfört finska mästerskapet i fotboll 10 gånger
och i bandy 8 gånger. Av omkring 150 finska
landslagsspelare i fotboll ha ett 60-tal varit
medlemmar i svenska klubbar och av 100
landslagsspelare i bandy 35.

Medlemmar av de olika I. F. K.-klubbarna
i Finland ha flera gånger startat i I. F.
K.-mästerskapen i Sverige, senast 1924 i
Djursholm, där IFK Helsingfors blev bästa klubb.

Idrottsanläggningar.

Den äldsta idrottsplatsen i Finland
var den s. k. Stora planen i Kaisaniemi
i Helsingfors, en omkr. 100 m lång
sandplan. Omkring sekelskiftet funnos
endast några få primitiva planer, om
man undantar Åbo, där en efter dåtida
förhållanden storartad idrottspark
anlades i mitten på 1890-talet.

Bristen på goda idrottsplatser var
länge kännbar, och först sedan mitten
av 1920-talet har denna börjat
avhjälpas. Nya och goda idrottsplatser ha
anlagts i såväl städer som
landsortskommuner. De äro i huvudsak avsedda
för fri idrott. Däremot råder ännu brist
på goda fotbollsplaner, speciellt
gräsplaner, vilka blott finnas i de större
städerna.

Staten och kommunerna ha i stor
utsträckning lämnat bidrag till
anläggande av idrottsplatser, men i huvudsak ha
dessa anlagts på idrottsföreningarnas
och skyddskårernas initiativ. I en del
städer äro idrottsplatserna kommunala
anläggningar.

Av landsortens banor har den i
början av 1900-talet färdiga banan i Åbo,
som rymmer omkring 6 000 åskådare,
haft rykte som den bästa. Den
överträffas emellertid numera av Viborgs
Centralplan (fi. Keskuskenttä), som

1097

1096

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free