Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fitzsimmons, Robert (Bob) J. - Fives, av redaktör Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIVES
cisco 25 november 1903. Detta sitt tredje
världsmästerskap försvarade
Fitzsim-mons i två år, till dess han 1905
förlorade det till Jack 0’Brien. Med
boxning fortsatte han dock, och först i
februari 1914, vid 51 års ålder, gick han
sin sista rond.
Han hade då som professionell utkämpat
40 matcher, av vilka han vunnit 23 på knock
out, 5 på poäng och förlorat 7.
Fitzsimmons hade en egenartad
kroppsbyggnad: hans överkropp var
kraftig och muskulös men
underkroppen outvecklad och benen mycket
smala; armarna voro oproportionerligt långa
och ägde en utomordentlig slagkraft.
Denna kroppsbyggnad förskaffade
honom öknamnet »Lanky Bob» (gängliga
Bob).
Fitzsimmons var den förste, som
använde det fruktade -»-solarplexusslaget,
även kallat »Fitzsimmons’ shift». J-t.
FIVES.
Ett urgammalt engelskt bollspel.
Av redaktör Rune Carlsson.
Fives [fa’vz] är ett gammalt engelskt
bollspel, som spelas av 2 eller 4 spelare
med en liten hård boll, vilken med
flata handen slås mot en mur. Olika
varianter finnas. Av dessa äro Eton
fives och Rugby fives de viktigaste.
Fives har möjligen fått sitt namn därav,
att bollen slås med
»de fem fingrarna»,
d. v. s. med flata
handen. Enligt en annan
teori skulle namnet
ha uppkommit därav,
att ursprungligen fem
spelare deltogo på var
sida.
Redan på
1300-talet spelade man
på många platser i
England mot
kyrk-murarna ett
bollspel, som kan anses
vara en föregångare
till modern fives.
Detta bollspel, som
i England förr även
kallades handten-
Bild 2. »Handtennis» eller »Glove Fives»
(handskfives) på 1400-talet.
nis och i Skottland cage eller
catch-ball, sågs givetvis icke med blida ögon
av prästerskapet, som ofta förbjöd
spelet. Det äldsta kända förbudet daterar
sig från 1385, då biskopen av London
förbjöd bollspel vid St. Paul’s katedral.
Trots alla förbud fortlevde seden att
spela boll mot kyrkmuren på många
platser i engelska landsorten, särskilt i
Somersetshire och Staffordshire. I dessa
båda grevskap förekom spelet ännu i
slutet av 1800-talet.
Det moderna tävlingsspelet fives har
emellertid uppkommit vid engelska
public schools, främst Eton, Rugby och
Winchester. Det spelades där
ursprungligen mot skolkapellens vägg men
spelas numera endast på särskilda banor.
Det förekom även utanför skolorna,
och redan vid mitten av 1700-talet
existerade i England flera bollhus för
fives. Numera finnas ett antal moderna
fivesbanor, såväl utomhus som inomhus,
bl. a. i ->-Queen’s Club, där
anläggningar för Eton fives uppfördes 1927,
och i Hampstead, där de viktigaste
matcherna i Rugby fives spelas. För
såväl Eton fives som Rugby fives
existera numera specialförbund, som
anordna engelska mästerskap och
distriktsmästerskap. Utom dessa tävlingar
tilldra sig skolmästerskapen och
matcherna mellan Oxford och Cambridge,
vilka mötas årligen både i Eton fives
och Rugby fives, det största intresset.
En variant av fives spelas i U. S. A.,
Irland och norra England under den
vilseledande beteckningen »handball».
1116
Bild 1. Plan för Eton
fives.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
