- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
1149-1150

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällsport - Skandinaviens fjällvärld, av jägmästare Nils Fröling - Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F J ÄLLSPORT

gränsas av Gudbrandsdalen, delas i
flera partier: Dovrefjäll (högsta topp
Snöhetta, 2 286 m1), Trollheimen (Snota,
1 689 m), Sylene (Storsylen, enl. Den
Norske Turistförening 1 768 m),
Rondane med flera toppar över 2 000 m
(högst Rondeslottet, 2183 m),
Österdalen med Fämundtrakten samt
Sunn-möre.

Om Dovre, Trollheimen,
Sylarna (no. Sylene) och Rondane
se rfesp. uppslagsord.

Österdalen med
Fämundtrakten omfattar terrängen mellan
Rörosbanan i väster och riksgränsen till
Sverige i öster samt från Trysil i söder
till mellanriksvägen Fjällnäs—Röros i
norr. I södra delarna är området starkt
skogbevuxet med enstaka kala toppar.
Längre i norr blir kalfjället mera
framträdande. Fjällsidorna höja sig
långsamt mot fjällvidden, där avrundade
toppar eller långsträckta ryggar nå stor
höjd, t. ex. Rendalssölen, 1 751 m.

Gårdarna ligga ganska tätt med
många sätrar. En del turiststationer
och -stugor finnas, och leder ha rösats.

Man når området med Rörosbanan och
landsvägen genom österdalen samt flera
mellanriksvägar. Ett stort antal vägar finnas.

Sunnmöre är området mellan
Romsdalsfjord och Raumadalen i norr
och öster samt vägen Skjåk—Grotli—
Stryn—Nordfjordeid i söder. Det är en
storslagen och omväxlande trakt med
långa, djupt inskurna fjordar och
branta, höga fjäll. Fjällens höjd
tilltar mot öster, där Sunnmöres högsta
topp, Pytteggen (1 984 m), reser sig,
omgiven av flera nästan lika höga toppar.
Klimatet är om sommaren ofta fuktigt.

Flera hotell, turiststationer och
-stugor och andra turistkvarter finnas inom
området, som också är rikt på sätrar.
Många fjällövergångar äro rösade.

Området är lätt tillgängligt sjövägen från
de många och långa fjordarna, varjämte
stationerna på Dovre- och Raumabanan äro
utgångspunkter för färder hit. I västra delen
av området är vägnätet rikt utvecklat.

Om fjällområdena Jotunheimen

1 Enligt en äldre uppgift 2 247 m.

med Norges högsta toppar
Galdhöpig-gen (2 468,6 m) och Glittertind (2 451,
med snökalott 2 470—80) samt J o s—
tedalsbreen, Norges största
glaciär, se resp. uppslagsord.

Fjälltrakterna norr om
Bergenbanan. Mellan Bergenbanan i
söder och Jotunheimen i norr ligger ett
mäktigt fjällparti. Det består av flera
massiv, i söder Hallingskarvet, vilket
som en mäktig mur reser sig
omedelbart norr om Bergenbanan (högst är
Folarskarnuten, 1 933 m), och längre i
norr Hemsefjällen och Filefjäll
(Sule-tind, 1781 m, Jökeleggja, 1921 m). I
sydöst sträcka sig vida, gräsbevuxna
fjällhedar. Mellan Gudbrandsdalen och
Valdres ligga betydande fjällvidder med
talrika sätrar.

Flera högfjällshotell finnas och inom
vissa partier även turiststugor och
sätrar. Genom rösade leder är området
sammanbundet med leder i
Jotunheimen och Hardangervidda.

Bergenbanan, Valdresbanan och
Dovre-banan samt många bilvägar göra området
åtkomligt.

Hardangervidda med o
m-givningar. Hardangervidda är en
c:a 7 500 kvkm stor högfjällsplatå med
en genomsnittshöj d av 1 000—1 250 m.
Endast få toppar höja sig över vidden.
Mest framträdande äro Hardanger
jökelns kupol (1876 m), den
egendomliga Hårteigen (1 691 m) och Store Nup
(1 646 m). Platån, som endast
genomskäres av få större dalar, är uppfylld
av stora och små insjöar. Här finns
ännu vildrenen kvar.

Söder om Hardangervidda utbreda
sig Rogalands högfjäll och öster härom
stora fria fjällvidder med talrika sjöar.

Hela detta väldiga fjällparti är
synnerligen väl försett med turiststationer,
-stugor och rösade leder.

Hardangervidda och dess södra utlöpare
äro tillgängliga genom Bergenbanan,
Nume-dalsbanan och Voss—Eidebanan samt många
bilvägar. På Hardangerfjord är det
sommartid livlig ångbåtstrafik, varför fjällen också
lätt kunna nås härifrån. De södra
fjällpartierna nås även med järnvägen från
Kristiansand eller med Flekkefjordbanan.

1150 1-172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/2/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free