- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
1155-1156

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällsport - Fjällsportens historia i Skandinavien, av Nils Fröling - Sverige - Norge - Fjällsport sommartid, av major Gunnar Dyhlén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJ ÄLLSPORT

till Sveriges fjällsportplatser; endast en
del av dessa resenärer torde dock kunna
sägas ha utövat verklig fjällsport.

I Norge.

Helt naturligt var det till en början
praktiska skäl, som i Norge liksom i
Sverige voro anledningen till färder
mellan bygderna över fjällen
(pilgrimsfärder, »drifter» av kreatur etc.).
Utmed de viktigaste lederna byggdes
därvid små stugor till skydd. Inne i det
vilda fjället, vid sidan om trafiklederna,
strövade endast renj ägarna.

Vetenskapsmännen visa vägen.

Det var vetenskapsmännen, som skulle
komma att sprida kännedomen om de norska
fjällen. 1813 företog botanikern, sedermera
professor Chr. Smith en studieresa till
Vald-resfly, och 1820 gjorde studenten, senare
professor Chr. Boeck och bergsstuderanden B.
M. Keilhau (senare professor) en färd till
trakten av Jotunheimen.

Norsk fjällsport börjar på 1840-talet.

I början av 1800-talet började även
engelsmännen intressera sig för norsk
fjällsport. 1827 påbörjades
kartläggningen av Jotunheimen, och på
1840-talet finner man de första tecknen på
ett mera allmänt intresse. Bland pioniä-

rerna under denna tid förtjänar särskilt
nämnas Axel Arbo, som 1847 började
sina fjällfärder. Konsul Thomas
Johan-nesen Heftye, en intresserad fjällman,
stiftade 1868 Den Norske
Turistförening, och därmed har i Norge
fjällsporten möjliggjorts i allt större
utsträckning. En märkesman var Emanuel
Mohn (d. 1891), som blivit kallad
»stig-finnaren i fjället». Han har genom en
mängd populära artiklar i hög grad
bidragit att sprida kännedomen om
fjället. Först i början av 1900-talet
till-drogo sig fjällen i norra Norge större
intresse från fjällmännens sida.

Norska organisationer för fjällsport.

Utom järnvägar och busslinjer ha
ångbåts-och motorbåtslinjerna längs kusten och in i
fjordarna samt på fjällvattnen i hög grad
underlättat åtkomligheten av de norska
fjällen. Bland organisationer, som verka för
fjällsport, märkas, utom Den Norske
Turistförening, även ett flertal lokala
turistföreningar. De största ha säte i Drammen,
Kristiansand, Stavanger, Ålesund, Kristiansund,
Trondheim, Skien, Bodö, Narvik och
Helgeland. Slutligen bör nämnas Norsk Tindeklub,
som dock uteslutande har bergbestigning
på sitt program. I vissa trakter har
telegrafverket också bidragit till att underlätta
fjällsporten genom sina ledningar och
anordnandet av telegrafstugor. N. F-ng.

FJÄLLSPORT SOMMARTID.

Utvecklingen på fjällsportens område
de senaste 10—20 åren visar en tydlig
övervikt till vintersportens förmån vad
beträffar antalet besökare i fjällen.
Viktigaste orsaken härtill torde vara det
stora skidintresset. Men det allmänna
friluftsintresset har å sin sida även
medfört ett förnyat uppsving för fjäll
-sporten sommartid.

Det utbyte man har av en fjällfärd
eller fjällvistelse är helt och hållet
beroende på hur den genomföres, om man
sätter rekreation eller prestation såsom
mål för vistelsen. Inför valet av årstid
har man att taga hänsyn till att fjällen
vintertid bjuda på större svårigheter på
grund av storm och köld och krav på
skidlöpningsförmåga; sommartid har
man å andra sidan att räkna med t. ex.

1155

regn och dimma (på hösten) samt
myggplågan.

För att kunna genomföra en längre
fjällfärd sommartid med gott resultat
förutsätter man givetvis god kondition
och normal »fjällvana». Några
vidlyftigare förberedelser erfordras ej, om
man lägger vandringen så, att man
övernattar i hyddor eller
turiststationer. Fötterna stärkas och konditionen
uppbygges enklast genom vandringar
med en alltmer ökad ryggbelastning,
innan man far till fjällen. Det är vidare
en självklar sak, att en fjäll vandrare
måste kunna handha karta och kompass.

Tyvärr är det väl för de flesta
fjäll-farare så, att de icke få tid till någon
ordentlig förträning utan komma
tämligen oförberedda i fysiskt hänseende

1156

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free