Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällsport - Fjällsport sommartid, av major Gunnar Dyhlén - Sommarturens genomförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F J ÄLLSPORT
större vadningsmöjligheter finnas i
forsar än i lugnt vatten.
Starkt strömmande vatten, djupare
än drygt till knähöjd, bör ej övervadas.
Även eljest är stark ström alltid
riskabel, framför allt om bottnen är stenig
och ojämn. Här sker vadningen med
största försiktighet och med stöd av en
kraftig stav. Man skall under vadningen
vara vänd mot strömmen. Steget måste
uttagas nästan i form av en spark mot
strömmen och fotens fäste noga
kontrolleras, innan ett nytt steg uttages.
Vid vadning över grunda vattendrag
med mindre stark ström behåller man
benkläderna på. Strumporna bör man
i de allra flesta fall taga av och gå
»kippskodd».
Försök att komma torrskodd över ett
vattendrag genom att hoppa från sten till sten
är i regel dömt att misslyckas — förr eller
senare tvingas man ned i vattnet. Risken att
halka eller förlora balansen är för stor,
varför det är bäst att först som sist gå i
vattnet.
Kartläsning sommartid lättare än vintertid.
Under sommarvandring uppstå sällan några
svårigheter att finna sig till rätta i fjällen.
Sommarlandskapet erbjuder, även under
dimma, betydligt flera hållpunkter för
orientering än vinterlandskapet. En rösning är
betydligt lättare att följa sommartid än
vintertid, då markeringen ofta är översnöad eller
rimfrostklädd.
Kartläsningen underlättas särskilt av att
sjöar och bäckar ge goda hållpunkter liksom
även de väl synliga, branta partierna i
fjällsidorna.
Att fastställa avlägset synliga fjälltoppar
kräver dock den största noggrannhet. En
kompass med vridbart kompasshus och
syft-anordning är därvid det bästa hjälpmedlet.
Man går till väga på rakt motsatt sätt som
vid uttagande av kompassriktningen
mellan två punkter på kartan. Alltså:
Fjälltoppen insyftas i kompassen, N-S-linjen vrides
parallellt med kompassnålen, kompassvinkeln
avläses och minskas med ortens missvisning.
Kompassen lägges därefter på kartan med
kanten intill stationspunkten och vrides så,
att N-S-linjen blir parallell med kartans
meridian. Den sökta fjälltoppen ligger då
någonstans på den linje, som kompasskanten
bildar på kartan.
Val av rastplats.
På sättet att rasta igenkänner man
den ovane eller vane fjällvandraren.
Bild 8. över svårvadade vatten ha broar
byggts. — Från Kungsleden i Lappland. —
Foto V. Lundgren.
Den förre lägger icke ned någon större
omsorg vid val och ordnande av
rastplats, medan den vane är mån om att
få det så trivsamt som möjligt. Sommar
som vinter är lösenordet vid
utväljandet av rastplats 1 ä. Vidare bör
marken vara torr. Under blåsig eller
regnig väderlek eller då myggen är svår
erbjuder vindsäcken utmärkt skydd.
Under heta dagar bör man eftersträva
att komma ur björkskogen och nå sval
och myggfri plats på högfjället. Goda
rastplatser finner man utan svårighet
vid bäckarna. Där brukar man ofta
finna små gräsbevuxna platser, som äro
behagliga att sträcka ut sig på.
Sommartältning i fjällen.
Vid övernattning i det fria äro två
saker av vikt att komma ihåg för
fjällvandraren: att tältet bör vara
mygg-säkert samt att ett regnskydd att spänna
över tältet medföres. Det är
fördelaktigt, om detta regnskydd är så stort, att
det även kan bilda tak över ett litet
område utanför tältdörren. — Se vidare
Camping, sp. 164—169. Om uppgörande
av eld och matlagning i det fria se
Camping, sp. 175—179.
»Stugvett.»
Om man på fjällvidderna vid val av
lägerplats har gott om utrymme, blir
1165
1-172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
