- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
1171-1172

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällsport - Fjällsport vintertid, av Gunnar Dyhlén - Vinterturens planläggning och förberedelser - Vinterturens genomförande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F J ÄLLSPORT

Vid val av färddeltagarna gäller, att »lika
barn leka bäst».

Vid en vinterfärd är det av största
vikt, att deltagarna äro något så när
jämspelta i fråga om uthållighet och
fjäll vana. Gäller det en svårare färd,
är det t. o. m. ett stort fel att
medtaga någon, som icke säkert kan
förutses tåla färdens påfrestningar. Det
duger därvid ej att enbart lita till
vederbörandes egna uppgifter. Antalet
deltagare bör liksom sommartid vara
minst tre och helst ej högre än fem.

Vinterturens genomförande.
Orienteringen kan erbjuda många svårigheter.

Om orienteringen vid klart väder är
jämförelsevis lätt, är den så mycket
svårare i dimma eller snöyra. Allt
försvinner då i en
gråvit dager, och
det enda man kan
se är ofta blott sina
egna skidor eller en
tätt inpå varande
färddeltagare.
Under stark snöyra
eller snöstorm är
det dessutom
endast stundtals, som
man förmår hålla
ögonen öppna, om
man har vinden
emot sig. Säkra
hållpunkter
föl-riktningens kontrollerande saknas, och
kompassen och klockan bli nästan de
enda orienteringsmedlen. Optiska
synvillor öka dessutom svårigheterna,
översnöade stenar, endast ett tiotal
meter avlägsna, bli höga fjäll och
bar-blåsta stenar den efterlängtade hyddan
— målet för färden. Under snödis ske
ofta misstag i fråga om
lutningsförhållandena, så att utförssluttningar verka
motlutande och tvärtom.

Under ovannämnda ur
orienterings-syrypunkt svåra förhållanden är
säkraste hjälpen en tillförlitlig kompass samt
orubbligt lugn och tålamod.

Orientering utan hjälp av kompass.

Helt och hållet saknas emellertid ej
andra möjligheter än kompassen för
huvudriktningens hållande. Solen kan
naturligtvis lämnas ur räkningen, om snöyra
råder, ty även om solljuset förmår tränga
igenom diset, är det mycket svårt att
avgöra själva solens plats. Däremot ger
vinden ofta god ledning, om vindriktningen
är kontrollerad. Ytterligare hjälp erhålles
genom kartstudium i förväg för
fastställande av lutningsförhållandena i
marschriktningen. Man bör följaktligen kunna
avgöra om man befinner sig på en
vänster- eller högersluttning, på en mot- eller
medsluttning. Går marschriktningen längs
en dalgång, bör vägledningen i stort på
detta sätt bli ganska tillförlitlig. Gäller
det emellertid att nå ett så begränsat mål
som en hydda, måste den uttagna
kompassriktningen hållas med synnerlig
noggrannhet.

Snöbeskaffenheten kan även ge en del
hållpunkter. Sålunda är snön på syd- och
västsluttningar om våren mera isig
(is-skare) till följd av solskenet än på
nord-och östsluttningar, där snön fortfarande
kanske har pulverform. Då vidare
nederbördsvindarna i regel äro desamma och
då mesta snön hopar sig i lä om
terrängföremålen, böra östsluttningarna eller den
östra sidan av terrängföremålen vara
snö-rikare än motsvarande västra, eftersom
nederbördsvindarna i det svenska
fjällområdet i regel äro västliga.

Vid byigt väder bör man ej försumma
att under uppehållen mellan snöbyarna
så noggrant som möjligt orientera sig. Har
man då i förväg sökt bedöma terrängens,
särskilt fjälltopparnas, utseende, kan ett
ögonblicks ljusning i snödiset vara
tillräcklig, för att orientering skall kunna ske.

Hur man ordnar vid rast.

Det kan ofta vara svårt att finna lä
på kalfjället. Det är ej alltid säkert, att
den bästa läplatsen ligger alldeles intill
terrängskyddet utan ett stycke
därifrån. En kort rekognoscering är därför
nödvändig. Blåser det så hårt, att snön
yr, bör man icke välja rastplatsen
alldeles intill hängdrivor, ty yrsnön
sveper just ned bakom drivkanten och pyr
in överallt i kläderna. Ett stycke längre
ifrån kanten drar det måhända något
mer, men man slipper ifrån yrsnön.
Läfrågan vid raster löses enklast
genom vindsäcken, vilken skänker skydd,
varhelst man befinner sig.

Ju omsorgsfullare man ordnar sin

Bild 11. S. T. F:s
»ledstjärnor», tydlig
vin-terrösning.

1171

1-172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free