- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
1205-1206

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flugfiske, av redaktör Nils Färnström och direktör O. Törnblom - Redskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLUGFISKE

Gutkastets tjocklek ett invecklat problem.

Naturguten indelas i dragen och odragen
gut och har alltefter sin tjocklek olika
benämningar från »Royal» och »Imperial», extra
tjocka för laxfiske, till den tunnaste 5 och
6 x. 6 x är endast 0,14 mm tjock och
praktiskt taget oanvändbar för fiske under
vanliga förhållanden. Tunnaste i handeln
förekommande gut är 4 x. Den vanligen använda
är 2x (0,23 mm i diameter). Som regel
gäller, att ju tunnare gutkast man har, desto
lättare är det att få fisken att hugga, men
desto större äro också riskerna för att fisken
under tröttandet sliter av kastet. Gutkastet
måste stå i viss relation till spöets styvhet,
fiskens storlek och väderleken. Lätt spö,
mindre fisk och klart, fint väder
nödvändiggöra många gånger användandet av tunnaste
gutkast, medan man ej bör ha tunnare än
2 x i vatten, där större fisk förekommer. I
regnigt väder och vid kvälls- och nattfiske
kan man använda grövre gut. En viss balans
måste också finnas mellan flugornas och
gu-tens dimensioner. Man kan ej ha små flugor
på grov gut eller tvärtom. Eftersom
gutkastet avsmalnar, varvid översta
upphänga-ren är mycket tjockare än spetsen, placerar
man alltid den största flugan högst och den
minsta som ändfluga.

Flugor och krok.

Flugorna numreras efter krokstorlek.

Flugorna indelas efter sin
konstruktion i våt- och torrflugor. Våtflugan
är i allmänhet sparsammare klädd och
fiskas sjunken under vattenytan,
medan torrflugan oftast har rikligt med
hackle (borst) och fiskas flytande.
Alltefter krokstorleken numreras
flugorna från 000 till 10 (Kendalskalan),
varvid 000 är minst och 10 störst, eller
från 17 till 9/0 (Redditchskalan),
varvid 17 är minst. Krok 000,
Kendalskalan, användes endast för finaste
torrflugefiske för mindre fisk, medan
2—8 äro normalstorlekar för vanligt
laxöringsfiske; 2/0—5/0,
Redditchskalan, äro huvudsakligen avsedda för
laxfiske. En god allroundstorlek för
vanligt flugfiske är 5 enligt
Kendalskalan. Av krokar finns det många
olika typer: »Limerick», »Sneckbend»
m. fi. Det är viktigt, att kroken är av
bästa stål och skarp.

Fantasiflugor populärast i Sverige.

Såväl våt- som torrflugor göras dels
som imitationer av insekter i naturen,

dels som rena fantasiflugor. I Sverige
användas mest fantasiflugor, som
synas vara de bästa i svenska vatten,
medan t. ex. engelsmännen i stor
utsträckning fiska med rena imitationer.

I stort sett skiljer man på ving- och
hackleflugor; de senare sakna vingar
och äro bara klädda med hackle
(borst). På senare år har det kommit
en hel del nya flugtyper med
specialkrokar, där tyngdpunkten är så
förlagd, att flugan alltid faller rätt på
vattnet (gyroprincipen).

En allround flugsortering bör bestå av
flugor i olika storlekar och mönster, både
imitationer och fantasiflugor. Goda laxflugor
äro: »Silver Doctor», »Wilkinson», »Silver
Grey», »Jock Scott», »Blue Doctor», »Durham
Ranger» och »Popham». Det finns emellertid
hundratals mönster, och om också de
uppräknade höra till de mera välkända, finns det
säkert många andra, som äro lika goda.

För laxörings-, rödings- och harrfiske med
våtfluga må nämnas följande: »Silver March
Brown», »Butcher», »Greenwells’ Glory», »Red
Tag», »Mallard Claret and Blue»,
»Tealflu-gorna», »Silver Doctor», »Alexandra»,
»Wick-hams Fancy», »Black Zulu», »Connemara
Black», »Red Palmer», »Coachman» och
»Phar-machene Belle».

Goda torrflugor för samma fiskslag äro:
»March Brown», »Silver Sedge», »Red Quill»,
»Blue Dun», »Greenwells Glory», »Wickhams
Fancy», »Coachman» och »Royal Coachman»,
»Red Ant Cock-Y-Bondhu» samt »Goldribbed
Hares Ear».

Håv, huggkrok m. m.

En praktisk undertagshåv är en
nödvändig beståndsdel i utrustningen. Den
bör vara lätt och stark, hopfällbar och
bekväm att bära. Håven bör kunna
fästas i en särskild håvring, som man
med en grov nål kan sätta fast var
som helst på fiskekostymen.

Vid laxfiske är huggkrok bättre än
håv.

För förvaring av torrflugor finns det
praktiska askar i handeln, en del försedda med
fjäderklämmor, andra med små fack med
transparenta lock.

För oljning av flugor behöver man en
lättflyktig olja, som ej avsätter fettfläckar på
vattnet, och för linan något oskadligt fett,
t. ex. Mucilin. Vidare behöver man en fiske-

1205

1221 1205

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0699.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free