- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
1215-1216

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flugfiske, av redaktör Nils Färnström och direktör O. Törnblom - Våtflugefiske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLUGFISKE

tet, sällan flera men någon gång två
eller en. Vad flugvalet beträffar, får
man vanligen först på måfå försöka
några av de välkända mönstren och
sedan pröva sig fram till vad fisken
för tillfället vill ha för storlekar och
färgsammansättningar. Man bör dock
ej byta flugor för ofta. Det är i regel
fiskarens fel, att fisken ej vill ta.

Hur man avfiskar en älv.

Att fiska med våtfluga i en bred älv
med starkt strömmande vatten är
relativt enkelt. Man kastar flugorna
tvärsöver och snett ned över strömmen och
låter dem följa med samt håller linan
sträckt, dock ej så, att flugorna strila i
ytan. Fisken krokar sig oftast själv i
den strida strömmen, utan att fiskaren
behöver ge något mothugg. När
strömmen fört flugorna nedåt och runt mot
den egna stranden, förnyar man
kastet och ökar kastlängden något. Genom
att börja med korta kast fiskar man så
småningom av så långt område av
strömmen, som man kan täcka,
varefter man flyttar sig till nästa plats.
Man bör i allmänhet göra så korta kast
som möjligt för att nå den punkt man
siktar på och sedan öka kastlängden,
om det behövs. Flugorna böra även få
vara i vattnet så länge som möjligt —
nybörjare kasta i sin iver för mycket
och fiska för litet. I små åar och grunda
vatten skall man först av allt tänka på
ett försiktigt uppträdande, så att man
närmar sig så omärkligt som möjligt
och kastar lätt.

Hänsyn måste tagas till belysning,
vind och strändernas beskaffenhet. Stark
motvind försvårar framkastet, stark
medvind gör bakåtkasten riskabla.
Viktigt är, att man fiskar från den
strand, där man kastar kortaste
skuggan på vattnet och har fritt svängrum
för bakåtkast. I lugnt eller svagt
strömmande vatten kan det vara fördelaktigt
att röra flugorna litet genom att höja
och sänka spötoppen eller ta hem en
aning lina med vänster hand. Men
detta bör ske med eller tvärsöver ström-

men, aldrig motströms. Beroende på
hur fisken står och om den vakar efter
insekter på ytan får man fiska med
flugorna djupt sjunkna eller tätt under
vattenytan.

Sjöfiske svårare än strömfiske.

I motsats till strömfiske är sjöfiske
ganska svårt, i synnerhet om vattnet
är lugnt och klart. Måttlig krusning
på ytan underlättar fisket, ligger den
spegelblänk, får man kasta ytterst lätt
och ej för ofta. Fisken skräms då ofta
av linans och flugans nedslag, hur fint
man än kastar. Vid sådana tillfällen
måste man ha tunnast möjliga gut och
i regel små flugor.

Striden, fiskets höjdpunkt.

Får man hugg i sjö eller svagt
strömmande vatten, där fisken ej kan
beräknas kroka sig själv, ger man mothugg
med en försiktig åtstramning av linan
för att fästa kroken i fiskens mun. När
fisken är krokad, gäller det att vara
lagom hårdhänt. Spöet skall under
striden hållas i lämplig vinkel mot
vattnet mellan våg- och lodplanet, så att
fisken får dess svikt att arbeta mot.
Man ger efter på linan, när fisken
rusar, men ej mer än vad som är
nödvändigt, och håller hela tiden stram
sträckning på linan. Är vattnet fyllt
av stenar, trädrötter e. d., är det farligt
att vara för löshänt. Då är det bättre
att fresta redskapen en aning och hålla
igen så hårt man kan, för att ej fisken
skall få gå under någon sten eller
trädrot, då guten brukar fastna och den
oftast sliter sig loss. Gräs är också
farligt. I allmänhet bör man sträva
efter att så fort som möjligt leda fisken
till fritt vatten. Hur hård press man skall
sätta på fisken beror också på gutens
tjocklek; har man tunn gut, får man
vara mycket försiktig. Man bör alltid
försöka avgöra en strid så fort som
möjligt, då risk alltid finnes, att en
knut går upp, om striden blir
långvarig, eller att guten slits av mot någon
sten e. d. Vid håvningen skall man
akta sig för att tvinga fisken till håven,

1215

Tryckt 17/ii 39

1216

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free