- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
1217-1218

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flugfiske, av redaktör Nils Färnström och direktör O. Törnblom - Våtflugefiske - Torrflugefiske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLUGFISKE

innan den är trött, och i stället få den
att långsamt simma eller flyta in över
håvgarnet, helst med stjärten före.

Ibland händer det, att man får två
(doublé) eller tre (tripplé) fiskar på
samtidigt. Är det stor fisk, klarar man
i regel bara en eller möjligen två. E n
fisk måste alltid få större spöpress att
arbeta mot och fortare bli trött. Om
möjligt koncentrerar man sig på den
största fisken vid både tröttande och
håvning. Annars är det bäst att vid
håvningen ta den nedersta fisken först.

Bästa fiskeplatserna.

Bästa fiskeplatserna för våtflugefiske
i stark ström äro de lugnare ställena i
strömmen bakom och framför stenar
vid tillflödens utlopp och på
strömnackarna samt där strömmen flyter ut i
lugnvatten. Ofta står fisk under träd,
som sträcka ut sig över vattnet, eller i
brytningen mellan grunt och djupt
vatten, i skymningen och om nätterna ofta
på mycket grunt, kanske fotsdjupt
vatten vid stränderna. Man finner även
fisk i den starkaste strömmen, ibland
beroende på att där finns någon håla i
bottnen, där den står skyddad.

Man kan fiska på två sätt med
våtfluga, antingen efter vakande fisk, d. v. s.
fisk, som stiger upp i ytan och tar
insekter, eller blint. Den senare metoden,
fiske på måfå, då man ej ser någon fisk,
är vanligast. Fiskar man »på vak», bör
man kasta flugan mitt i vaket och så
snabbt som möjligt, innan fisken
eventuellt hinner flytta på sig.

Speciella metoder av våtflugefiske.

Ytflugefiske.

En alldeles speciell form av flugfiske, som
under de senaste åren alltmera börjat
praktiseras i England, är greased-linefishing,
d. v. s. våtflugefiske med fettad lina, vilket
framför allt praktiseras för lax. Man fiskar
med våta laxflugor, som föras tätt under
vattenytan. Metoden är praktiskt taget okänd
i vårt land.

Fiske med nymfer.

Vakande fisk kan bete sig på många olika
sätt. Vanligen ser man när den tar flugan
på vattnet, men ofta observerar .man tydliga
vakringar, fast fisken i stället ägnar botten

födan sin uppmärksamhet. Dessa vakformer
kallas på engelska bulging och tailing. Vid
bulging söker öringen efter nymfer (ett
stadium av sländans utveckling) på bottnen
eller i vattenskiktet mellan bottnen och ytan,
och under sin jakt efter dessa rör den upp
vattnet, så att det verkar, som om den
vakade i ytan. Enda sättet att locka den till
hugg brukar då vara att använda
imitationer av nymfer eller små våtflugor. Vid
tailing, som oftast förekommer på grunt vatten,
bryter fisken vattenytan med stjärtfenan
under sitt rotande efter bottendjur. Denna
vakform kan lätt förväxlas med andra. För
tailing fisk bör man prova en våtfluga.

Fiske med nymfer praktiseras mycket i
England och betraktas av många som
framtidens våtflugefiske, då laxöringen och även
annan flugfisk till största delen leva av
bottenfaunan, där nymferna utgöra en
väsentlig beståndsdel. I vårt land användes denna
fiskemetod endast sporadiskt och i de flesta
fall med ganska ringa framgång.

Torrflugefiske.

Vakfiske lämpar sig bäst.

Vid torrflugefiske har man så gott
som uteslutande en fluga på gutkastet,
vilken skall flyta på vattnet i upprätt
ställning på ett naturligt sätt. Man
fiskar som vid våtflugefiske, dels blint,
dels efter vakande fisk. Den senare
metoden är vanligast, då fisken ej med
samma lätthet ser en torrfluga som en
våtfluga, beroende på att dess synfält i
vattenytan är synnerligen begränsat.
Man blindfiskar över alla inbjudande
ställen.

Vid vakfiske kastar man alltid flugan
ovanför vaket och låter den konstgjorda
flugan flyta över fisken. Detta gäller
strömmande vatten. I sjöar får man
variera kastet efter omständigheterna.
Går fisken i ytan efter flugor, som ligga
tätt intill varandra, kan man placera
flugan alldeles bredvid valyingen; är
det enstaka fisk, som tar en enda
tillfällig insekt, bör man så snabbt som
möjligt lägga flugan mitt i vaket. Om
i lugn, klar sjö flugans nedslag kommer
mitt i vakringen, skrämmer det i regel
fisken.

Val av fluga ett problem.

Man får pröva sig fram till vad fisken
vill ha, när den vakar: fantasifluga eller
imitation. Fiskar man blint, kan man

1217

39—NFS. II

1218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free