- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
23-24

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning med muskelkraft, av kapten Karl Lorichs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLYGNING MED MUSKELKRAFT

Bild 4. Den franske cyklisten Gabriel Poulain
vinner det stora Peugeotpriset i juli 1921.

sätt som vid modellflygplan.
Energiackumu-lering kan även ske genom luftkomprimering,
varefter den komprimerade luften kan
nyttjas som drivmedel genom en pressluftmotor.

Detta pris, som 1935 höjts till 10 000
Rmk, har i hög grad stimulerat intresset
för muskelflygning.

Sålunda flög tysken Karl Dünnebeil
29 aug. 1935 på flygfältet Rebstock vid
Frankfurt a. M. en sträcka av 120 m på
en höjd av 1 m. Under samma och de
båda följande dagarna gjorde han
sammanlagt 7 flygningar. Den längsta, på
235 m, tog 24 sek. och gick på 1 m höjd.
I ett par av flygningarna kom han upp
på 4—5 m höjd.

Det plan, som Dünnebeil flög, var
konstruerat av de båda Junkersingenjörerna Haessler
och Villinger och utgjordes av ett högvingat
monoplan, 13,5 m mellan vingspetsarna.
Flygkroppens längd var 5,5 m och vingytan c:a
10 m2, vikten 50 kg. Planet framdrevs av en
c:a 1 m lång propeller, som genom en
utväxling av 1:5 hölls i rörelse av föraren
medelst en anordning, liknande de vanliga
cykelpedalerna. För ett varvtal på propellern
av 500—600 per min. fordrades en trampfart



Bild 5. Den tyske segelflygaren Karl
Dünnebeil flyger Haessler-Villingers plan i
Frankfurt a. M. aug. 1935.

Bild 6. Cyklisten Hofmann kryper ur det
Haessler-Villingerska planet efter en
flygning på 400 m. T. v. de båda konstruktörerna.

av 100 varv per min., vilket innebär en
avsevärt högre fart än vid vanlig cykelåkning.
Planet var helt byggt som ett segelflygplan
och saknade sålunda hjul.

Starten skedde med hjälp av en
utspänd gummilina, vars ena ända var
fäst i marken och den andra på en rulle
i planet. Intill startögonblicket hölls
planet förankrat vid marken. Vid
starten kastades planet framåt av
gummilinan, vilken vindades upp på rullen och
medfördes i planet. Detta styrdes i
luften med skevningsroder; sido- och
höjdroder användes endast som
stabiliseringsorgan.

Tyskland och Italien ledande länder.

Sedan Haessler och Villinger
ytterligare förbättrat sitt plan från 1935, har
detta 1936 flugit 400 m och 1937 712 m.

I Tyskland har intresset för
»muskelflygning» blivit så stort, att 1935 ett
särskilt institut härför, Das
Muskelflug-Institut, upprättats i Frankfurt am Main
av det förut nämnda Polytechnische
Gesellschaft.

»Institutet» bestod ursprungligen endast av
en person, den tyska segelflygningens allt i
allo, »Der Rhöngeist», ingenjör O. Ursinus,
som dock 1936 fick en assistent.

Även i Italien har stort intresse
ägnats detta problem, och resultat ha där
nåtts, som överträffa de tyska. Våren
1937 tillryggalade sålunda
segelflygaren E. Casco vid en av sina flygningar
900 m. Det italienska planet var försett
med två propellrar, vilka drevos av en
trampanordning. Starten skedde på lik-

23

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free