Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsport, av Kapten Karl Lorichs - Flygsportens historia i Sverige - Flygtävlingars genomförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FXYGSPORT
sporten tagit god fart. Årligen ha ett
flertal »flygdagar» på vitt skilda platser
hållits, varvid de verkliga
sportflygarnas antal och insatser alltmer ökats. Vid
dessa flygdagar förekomma utom
uppvisningar i regel en eller flera tävlingar
av olika slag, t. ex. hastighetstävling på
sluten bana, i vissa fall gällande
vandringspris. 1931 tävlades för första
gången om ->-Nordiska flygarpokalen,
en tävlan, öppen för svenska, norska,
danska och finska flygare.
1938 uppsattes av luftfartsinspektören
ett större vandringspris till tävlan 2
gånger årligen mellan klubbarna.
Det vanns 1938 av Aeroklubben i Skåne,
1939 av Norrköpings Automobil- och
Flygklubb och Tekniska Högskolans Flygklubb.
1939 var antalet gällande certifikat 48 för
ensamflygare och 259 för privatflygare. 75
sport- och privatflygplan och 18 godkända
civila flygplatser funnos.
Militärflygarna och flygsporten.
Militärflygarna ha alltsedan början
haft den allra största betydelse för
flygsportens utveckling i Sverige genom det
stöd, som de i olika avseenden lämnat.
De flesta »flygdagar» ha också, som
nämnts, huvudsakligen byggt på
militärt flygdeltagande i form av
uppvisningar men även i form av tävlingar.
Även några större, militära
flygtävlingar ha hållits i Sverige. Bland dessa
märkas tävlan om Camorrapokalen,
uppsatt mellan dåv. arméns och
marinens flygväsende och 1927 definitivt
erövrad av armén. En annan var tävlingen
om The Admiral’s Cup mellan de dåv.
flygkårerna, som emellertid endast gick
en gång, 1929. Även tävlingen om
Nordiska flygarpokalen är militärt betonad,
ehuru dock en klass är reserverad för
civilflygare.
FLYGTÄVLINGARS GENOMFÖRANDE.
Tävling i distansflygning.
Vid alla tävlingar i distansflygning
gäller det att snabbast möjligt
tillryggalägga tävlingssträckan samt göra
uppehållen för mellanlandningar så korta som
möjligt. Varje etapp måste noga
planläggas med ledning av
väderleksrapporter, hänsyn till sträckans längd etc.
Om det utefter fågelvägen ligger en
kraftig bergskedja, som fordrar
överflygning på kanske flera tusen meters
höjd, måste föraren bedöma om han
förlorar minst tid på att stiga och flyga
över bergskedjan eller flyga runt den.
Liknande beslut måste även fattas, då
ovädersområden möta. Det gäller då för
föraren att bestämma om han skall
forcera den riskabla zonen i »öppen»
flygning under ovädret, gå rakt igenom
det med instrumentflygning eller söka
kringgå det. Att flyga igenom
ovädersområdet erbjuder numera i allmänhet
inga större svårigheter, då de flesta plan
äro utrustade för instrumentflygning.
Är planet dessutom försett med radio,
behöver föraren aldrig tveka. Han kan
då genom pejling få underrättelse om
79
sitt läge i luften och om vilken
väderlek, som råder längre fram på vägen,
samt kan eventuellt få radiohjälp vid
urgång ur molnen och vid landningen.
Saknar planet radio, bör föraren dock
noga betänka sig, innan han lämnar
marken ur sikte. Är han emellertid
säker på att längre fram träffa på
bättre väder med tillräckligt »högt i
tak» för utgång ur molnen, bör han
utan tvekan kunna ta risken.
Avsevärd tid sparas vid
mellanlandningarna, om tankning av bensin och olja är
rationellt ordnad liksom mottagande och
bearbetande av väderleksrapporter, intagande
av måltider m. m.
Vid längre flygningar, som sträcka sig
över flera dygn, uppstår ett annat problem,
nämligen vila för besättningen. Är
föraren ensam, måste han då och då unna sig
några timmars sömn i samband med en
mellanlandning. Ingå flera man i
besättningen, blir det nog i allmänhet ingen annan
vila än i planet under flygningen.
När amerikanen Wiley Post 1933 flög
jorden runt (->Jordenruntflygning), var hans
flygplan utrustat med s. k. automatisk pilot.
Post kunde därför, trots att han var ensam
ombord, sova långa stunder i sträck, medan
den automatiska piloten flög åt honom (jfr
Flygplan, sp. 40).
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
