Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotboll - Modern fotboll - Fotbollsskador, av leg. läk. Theodor Julén - Tävlingsstatistik - Olympiska Spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTBOLL
synnerligen utsatta för dylika skador,
och man har trott sig kunna konstatera,
att dessa äro vanligare bland äldre
spelare, hos vilka knäleden varit utsatt
för tidigare skador och en viss
avnöt-ning. Denna sistnämnda företeelse hör
till de reguljära ålderssymtomen men
har ofta konstaterats hos fotbollsspelare,
medan de ännu befunnit sig i full vigör.
Behandlingen av meniskskador måste
i många fall bli operativ. Angående
möjligheten att helt böta dessa skador
gå åsikterna starkt isär; dock synes i
ett stort antal fall vid dylika skador ett
uppgivande av fotbollsspelet för alltid
vara nödvändigt, även om leden vid
normal påfrestning fungerar fullt
tillfredsställande.
Synnerligen vanliga äro vidare
vrick-ningar och utgjutningar i knäleden. Vid
de senare måste ofta en punktion (ett
operativt instick) företagas, då annars
fara föreligger för en förslappning av
ligamenten. Relativt sällsynt ehuru
synnerligen svårartad är bristning eller
fullständig avslitning av ligamenten.
Sällsyntare skador.
Näst ledskador äro
seninflammationer, vilka mestadels träffa fotens mus-
kelsenor, vanligast. Därnäst komma
benbrott. Dessa träffa vanligtvis
vadbenet och äro stundom komplicerade.
Skador på kraniet inträffa någon
gång vid sammanstötning mellan två
spelare, som försöka skalla bollen. Ofta
är följden en hjärnskakning. Inre
skador kunna uppkomma genom stöt med
knä eller genom en spark, i
undantagsfall genom en hård träff av bollen. De
svåraste inre skadorna äro blödningar
samt bristning av mjälte, lever eller
njure. Om medspelarna vid dylika
skador massera den skadade eller försöka
med konstgjord andning — vilket
tyvärr ofta förekommer — kan detta
många gånger ha mycket vådliga
följder.
Mera sällsynta fotbollsskador äro
ryggradsbrott, förbundna med mer eller
mindre svåra skador på ryggmärgen.
De uppstå så gott som alltid genom
angrepp på en motståndare, som hoppar
efter bollen — alltså genom att springa
under den hoppande motspelaren —, en
förseelse, som icke kan starkt nog
beivras av domaren. Bland deformationer,
som uppstå genom fotbollsspel, må utom
den ovan omtalade avnötningen av
knäleden nämnas hjulbenthet. Th. J.
TÄVLINGS STATISTIK.
OLYMPISKA SPEL OCH
VÄRLDSMÄSTERSKAP.
Olympiska Spel.
Redan vid OS i Paris 1900 förekom en
fotbollsturnering, som vanns av England före
Frankrike och Belgien. Vid OS i Aten 1906
upptogs fotboll på nytt och har sedan stått på
programmet vid alla spel utom i Los Angeles
1932. Även vid OS i S:t Louis 1904 var en
fotbollsturnering planerad, men denna kom
aldrig att äga rum.
Samtliga olympiska fotbollstävlingar ha
genomförts enligt cupsystem, vid OS i
Antwerpen 1920 enligt det s. k. Bergvallsystemet.
Endast ett lag per nation tillåtes starta.
Undantag utgjorde spelen i Aten 1906 och i London
1908, då varje nation hade rätt att deltaga
med tre lag. Därav begagnade sig dock
endast Grekland (1906) och Frankrike (1908).
De följande laguppställningarna, som, då
196
annat ej angives, gälla finalen, ånge spelarna
i ordningen målvakt, högerback, vänsterback,
högerhalvback o. s. v. till vänsterytter.
Aten 1906.
1) Danmark; 2) Grekland (Aten); 3)
Grekland (Smyrna).
I turneringen startade, sedan Ungern och
Böhmen tagit tillbaka sina anmälningar,
endast 4 lag, därav 3 »grekiska». — Danskarna
voro helt överlägsna och besegrade i första
omgången ett kombinerat engelsk-grekiskt
lag från Smyrna med 5—1. I finalen mötte
de ett annat grekiskt lag (Aten), som förut
slagit Saloniki med 5—0. Danmark ledde
efter första halvtid med 9—0, då
motståndarna drogo sig tillbaka från tävlingen.
Danmark: V. Andersen; P. Petersen, Ch.
Buchwalds P. Ferslew, S. Rasmussen, A.
Ander-sen; O. Nielsen (senare Norland), C. F. Petersen,
H. Frederiksen, A. Lindgreen, H. Rambusch.
Reserv var A. Hansen.
London 1908.
1) England; 2) Danmark; 3) Holland.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
