Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike, av ordföranden i Frankrikes Olympiska Kommitté, Armand Massard - Sport i äldre tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
INNEHÅLL.
Sp.
Sport i äldre tid ............ 257
Modern sport ................ 263
Fäktning .................. 263
Cykelsport ................ 265
Rodd ...................... 266
Fotboll och rugby ........ 267
Tennis .................... 268
Övriga moderna bollspel .. 269
Boxning, brottning och
tyngdlyftning ............ 269
Fri idrott och simning ____271
Regionala idrotter ........ 274
SPORT I ÄLDRE TID.
Frankrike är ett av de länder, som ha
de äldsta och rikaste traditionerna på
sportens område. Till och med ordet
sport, som från England anträtt sitt
segertåg över hela världen, är av franskt
ursprung.
Den franske lärde C. Du Cange (1610—88)
återger i sin ordbok under ordet deportare
en text från 1200-talet:
»Pour déduire, pour desporter
et pour son corps renconforter»,
och senare förekommer ordet desport ofta i
betydelsen förströelse och kroppsövning, bl. a.
i Rabelais’ »Gargantua» (1534).
Fransk sport under medeltiden.
Många av äldre tiders kroppsövningar
äro förmodligen av romerskt ursprung
och bedrevos i Frankrike redan under
den tid Gallien var en romersk
provins. Andra åter torde vara ett keltiskt
arv. Säkert är i varje fall, att man
från 1200-talet kan konstatera ett rikt
idrottsliv, som inte endast bär det
medeltida riddarväsendets krigiska prägel
utan även företer ett av den moderna
sportens karakteristiska drag, att vara
på en gång kroppsövning och förströelse.
Tornerspel och jakt voro riddarståndets sport.
Ingenstädes hade riddarväsendet
utvecklats till större glans än i
Frankrike och Burgund, där sedan 1000-talet
praktfulla tornerspel jämte jakt
utgjorde ridderskapets förnämsta nöjen.
(Jfr Medeltidens sport och Tornerspel.)
En av dessa ridderskapets övningar, le
quintaine (quintana), vann även insteg
i folkets breda lager, under det att å
Sp.
Vinteridrott och alpinism .. 275
Fysisk fostran och
gymnastik ...................... 276
Hästsport .................. 277
Motorsport och flygsport .. 280
Jakt och fiske ............ 281
Skytte .................... 282
Segelsport .................. 282
Den fysiska fostrans och
sportens organisation ...... 283
Litteratur och press ........ 285
andra sidan andra idrotter, t. ex.
brottning, som länge förekommit vid
allmogens fester, upptogos på tornerspelens
program.
Brottning, som framför allt i Bretagne var
ett populärt folknöje, omnämnes redan under
100-årskriget (1339—1453) som en bland
stormännen uppskattad idrott. Bl. a. berättas om
en tjeckisk adelsman, som gästade Filip den
Godes hov i Burgund och där visade sig
överlägsen de franska brottarna, trots att han
ej kände reglerna, vilka bl. a. förbjödo alla
grepp under bältet (infra cingulum).
Motståndarna voro professionella brottare, vilkas
matcher utgjorde omtyckta mellanspel vid
det burgundiska hovets tornerfester.
Bågskytte var borgerskapets »tillåtna» sport.
Vad tornej och dust var för
ridderskapet, betydde bågskjutningen för
städernas borgerskap. För detta voro båge
och armborst sedan 400-talet de
förnämsta vapnen. De borgerliga
bågskyttegillena levde emellertid, sedan
bågen förlorat sin militära betydelse,
kvar som rena sportsammanslutningar.
Övningen med båge och pil var nödvändig
förberedelse till krig och skyddades därför —
Bild 1. Ballongboll, båg- och armborstskytte.
Efter en gravyr från 1500-talet.
257
9—NFS. III
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
