- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
263-264

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike, av ordföranden i Frankrikes Olympiska Kommitté, Armand Massard - Sport i äldre tid - Modern sport - Fäktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE

denna tid ej mer spelades på marken
utan för bekvämlighetens skull på bord.
Kroppsövningarnas förfall blev under
1700-talet ännu mer utpräglat, och med
revolutionen 1789 försvinner all
aristokratisk sport.

Vissa idrotter och spel levde
emellertid kvar bland de lägre klasserna och
ha i några fall lyckats behålla sin
popularitet ända in i våra dagar (se nedan,
sp. 274).

MODERN SPORT.

Ehuru alltså flera franska sportgrenar
ha obrutna traditioner sedan
århundraden tillbaka och vissa moderna idrotter,
t. ex. rodd, började bedrivas redan
under första hälften av 1800-talet, daterar
sig den moderna sportens genombrott i
Frankrike först från 1880-talet.

Detta genombrott kan delvis sättas i
samband med de strävanden till
nationell förnyelse, som följde på det för
Frankrike olyckliga kriget 1870—71.
Till största delen var det
universitets-och skolungdomen, som blev bärare av
de nya idéerna i en spontan reaktion
mot det franska uppfostringssystemet
med dess överbetonande av den
kunskapsteoretiska delen av uppfostran.

En bundsförvant fick ungdomen i
slutet av 1880-talet i de strävanden att
reformera undervisningen i engelsk
anda, vilkas främsta målsmän voro
Pascal Grousset, baron Pierre de
Cou-bertin och doktor Lagrange.

Fäktning — storsport.

Fäktning hade som förut nämnts
under århundraden övats i Frankrike men
fick först sent en fastare organisation
genom den 1906 grundade Fédération
Nationale d’Escrime Frangaise.

Förbundet hade emellertid en
föregångare i det 1882 grundade Société
d’Encouragement à 1’Escrime, vars
arbete medförde en blomstringstid för
fäktsporten, som framför allt
rekryterade sina utövare bland den studerande
ungdomen, ur litterära och
konstnärskretsar samt ur armén.

264 284

Fäktsportens nuvarande organisation.

Med grundandet av Fédération
Nationale d’Escrime Frangaise och särskilt
sedan Société d’Encouragement 1920
uppgått i denna, fick den förut
splittrade organisationen en enhetlig ledning.

Organisationen omfattade 1939 427
klubbar med omkring 60 000
medlemmar. Alla klubbar ha en eller flera
fäktmästare, som till sin hjälp oftast ha
prevoster, underlärare. Fäktning
bedrives emellertid i betydande utsträckning
även utanför de till fäktförbundet
anslutna fäktklubbarna. Sålunda ha
företag som t. ex. de stora varuhusen,
yrkessammanslutningar och föreningar
med andra uppgifter särskilda
fäktsek-tioner med salles d’armes (fäktsalar)
för sina medlemmar. Dessutom finnas
fristående, som privata affärsföretag
drivna salles d’armes.

Fäkttävlingar anordnas året runt.
De stora evenemangen äro ->Grande
Semaine Civile och ->Grande Semaine
Militaire samt de stora turneringarna i
landsorten, främst ->Tournois de Nice.
Ett oerhört intresse tilldraga sig även
de stora »assauts de gala», vilkas
huvudmatcher ofta utkämpas av
samtidens förnämsta fäktare.

Så gott som alla franska fäktmästare
ha utbildats vid den militära fäktskolan
i ->Joinville-le-Pont.

En lång rad av lysande framgångar.

Av de många internationella
framgångar, som fransk fäktning haft, kunna
endast de viktigaste anföras.

Olympiasegrare ha varit: Gravelotte, Coste,
de la Falaise, G. A. Dillon Kavanagh, G.
Alibert, A. Massard, R. Ducret och L. Gaudin.
Sammanlagt har Frankrike vid OS vunnit
ll1 individuella och 6 lagsegrar.

Europamästare ha varit: R. Lemoine (1931
och 35), L. Gaudin (1921), G. Tainturier
(1926), G. Buchard (1927, 31 och 33) och Ph.
Cattiau (1929 och 30). D. Schmetz vann VM
1937 och M. Pécheux 1938.

Av de många världsberömda professionella
fäktmästarna omkring sekelskiftet må
nämnas: Louis och Lucien Mérignac, Prévost, A.

1 Om tävlingar för professionella
medräknas 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free