- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
271-272

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike, av ordföranden i Frankrikes Olympiska Kommitté, Armand Massard - Modern sport - Boxning, brottning och tyngdlyftning - Fri idrott och simning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE

talet endast i två områden, Bretagne och
sydöstra Frankrike. Under det att den
i Bretagne övade formen påminner om
modern fribrottning utan att kunna
anses vara en föregångare till denna,
utbildades den i sydöstra Frankrike
förekommande formen vid mitten av
1800-talet till våra dagars
grekiskromerska brottning, främst av Jean
Broyasse.

Den utövades emellertid länge blott
av professionella trupper, vilka med
mästare som Paul Pons och Raoul le
Boucher foro från marknad till
marknad. Amatörbrottningen daterar sig
först från 1914, då ett förbund
grundades, vars frammarsch har gått jämsides
med den professionella sportens
tillbakagång. Numera förekommer i
Frankrike såväl grekisk-romersk som fri
brottning.

De största namnen inom fransk
amatörbrottning ha varit H. Deglane, segrare i
tungvikt grekisk-romersk stil vid OS i Paris
1924, C. Pacöme, segrare i lättvikt fri stil vid
OS i Los Angeles 1932, samt R. Poilvé,
segrare i mellanvikt fri stil vid OS i Berlin 1938.

Frankrike har varit föregångslandet för
modern tyngdlyftningssport.

Tyngdlyftning upptogs på 1880-talet
av gymnastikföreningar i norra
Frankrike och spred sig därifrån något mer än
ett årtionde senare till Paris. Där
grundades 1900 Haltérophile Club de Paris,
som tog initiativet till de första
VM-tävlingarna 1902.

Därmed hade tyngdlyftningssporten
fått sin moderna form och infördes —
på franskt initiativ — på
OS-program-met.

Frankrike har frambragt ett flertal
tyngd-lyftare av världsklass och vunnit 9
guldmedaljer vid OS. Av olympiasegrarna höra
framför allt Ch. Rigoulot och L. Hostin till
de bästa tyngdlyftare, som funnits.

Fri idrott och simning.
Den fria idrotten slog igenom på 1880-talet.

Under hela 1800-talet fram till
kriget 1870 förekommo sporadiskt
tävlingar mellan yrkeslöpare.

Dessa professionella lopp voro
emellertid av mindre betydelse för den fria

idrottens utveckling i Frankrike.
Banbrytande för denna blevo i stället två av
skolungdom och studenter bildade
klubbar, Racing Club de France (1882) och
Stade Frangais (1883), vilka båda
fortfarande tillhöra Frankrikes ledande
idrottsföreningar. De första
internationella tävlingarna anordnades 1886 och
de första franska mästerskapen 1888.

Fri idrott hör ej till de stora publiksporterna.

Den fria idrotten har i Frankrike
aldrig lyckats vinna samma popularitet
hos den breda massan som t. ex. cykel
eller fotboll, och intresset har främst
koncentrerats på ett par löpare av allra
högsta klass.

Säsongens höjdpunkter äro utom
mästerskap och landskamper de stora
tävlingarna i Paris på hösten, till vilka
flera internationella vandringspris
uppställts. De mest kända av dessa äro Prix
Roosevelt (3 eng. mil) och ->Prix Jean
Bouin (5 000 m).

Frankrike utkämpar regelbundet
landskamper med flera länder.

Frankrike har sålunda bl. a. 1923—38 mött
Tyskland 13 gånger (13 nederlag), Belgien
13 gånger 1912—31 (12 segrar och 1 nederlag),
England 14 gånger 1921—38 (4 segrar och 10
nederlag), Finland 6 gånger 1922—36 (2
segrar och 4 nederlag), Italien 7 gånger 1928—37
(2 segrar och 5 nederlag) samt slutligen
Schweiz 7 gånger (5 segrar och 2 nederlag).
Mot Sverige har Frankrike utkämpat 4
landskamper 1921—26, vilka alla vunnits av
Sverige. ->Fri idrott, sp. 385 ff.

Många goda långdistanslöpare.

Bland Frankrikes många goda löpare må
nämnas sprinterna bröderna R. och A.
Mour-lon och Ali Kahn samt medeldistanslöparna
S. Martin, J. Lévëque och J. Ladoumègue.

Framför allt ha emellertid franska löpare
varit framgångsrika på långa distanser. Tre
av dem voro av världsklass, J. Bouin, J.
Guillemot och R. Rochard.

I maraton placerade sig två fransmän,
Théato och Champion, som etta och tvåa vid
OS i Paris 1900, och vid OS i Amsterdam
1928 vanns guldmedaljen av
kolonialfransmannen El Ouafi. Vidare ha två
professionella maratonlöpare, H. Siret och H.
Saint-Yves, vunnit en viss berömmelse.

I häcklöpning ha två mångkampare stått i
främsta ledet: G. Sempé, som 11 år i följd
vann franska mästerskapet på korta häcken,
och G. André, tvåa i höjdhopp vid OS i

271

162 284

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free