Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike, av ordföranden i Frankrikes Olympiska Kommitté, Armand Massard - Den fysiska fostrans och sportens organisation - Litteratur och press - Frankrike runt, Le Tour de France
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE RUNT
champ, S:t Cloud och Le Tremblay (för
slätlopp), Auteuil och Enghien (för steeplechase
och jaktlopp), Maisons Laffitte (för slätlopp
och steeplechase) samt travbanan i
Vincen-nes. De mest betydande banorna utanför
Paris äro Chantilly, där Frankrikes Derby
och Oaks ridas, samt banorna i Deauville,
Nizza och Cannes.
De enda betydande automobilbanorna äro
Montlhéry och den permanenta
landsvägsbanan vid Le Mans.
Litteratur och press.
En synnerligen värdefull översikt av fransk
sport i äldre tider är J. J. Jusserand, »Les
sports et jeux d’exercice dans 1’ancienne
France» (1901). En god översikt över sport
och kroppsövningar i modern tid är
»Ency-clopédie des sports» (1924—26). Statistiskt
material och goda översikter över de olika
sportgrenarnas utveckling under året finnas
i den sedan 1921 årligen utgivna »Almanach
du Miroir des Sports».
Under det att en del av dagspressen endast
ägnar föga intresse åt sport, reservera några
tidningar en avsevärd del av sitt utrymme
däråt. Av den rena sportpressen må främst
nämnas L’Auto (sedan 1899), som behandlar
all sport men främst de stora publikdragande
grenarna: motor- och cykelsport,
kapplöpningar, fotboll och tennis. Bland
veckotidskrifterna torde Le Miroir des Sports (sedan
1911) stå främst.
FRANKRIKE RUNT.
Världens mest krävande cykeltävling.
Av redaktör Paul Brewitz.
Frankrike runt — Le Tour de France
— ett etapplopp med start och mål i
Paris, som sedan 1903 årligen
arrangeras av den stora dagliga sporttidningen
L’Auto i Paris, är världens i alla
avseenden väldigaste cykeltävling.
Initiativtagare till loppet var L’Autos
chefredaktör Henri Desgrange, själv
gammal tävlingscyklist och i slutet av
1890-talet världsrekordhållare i
entimmes-körning utan pace.
Från 6 till 21 etapper.
Första loppet kördes 1903 och
omfattade en distans på 2 428 km,
fördelade på sex etapper. Medellängden för
dessa var alltså dryga 40 mil, men
mellan varje etapp fingo cyklisterna vila
ut en dag, medan man nu, då
dagsdistanserna i genomsnitt blott äro
hälften så långa, endast har vilodagar
mellan var femte etapp. Av de 60 ryttare,
samtliga fransmän, som startade i första
årets tävling, fullföljde endast 15
loppet. Som segrare utgick favoriten
Maurice Garin, vilken två år tidigare
vunnit det synnerligen krävande loppet
Paris—Brest—Paris. Segrarens tid på
de 243 milen blev 94* 33m 14,4S.
Le Tour de France slog
ögonblickligen an på den stora massan, och sedan
loppet åren 1904 och 1905 gått på
unge-285
fär samma sträcka som första tävlingen,
beslöt Desgrange att 1906 utöka loppet,
så att det skulle göra skäl för det
dittills något för pretentiösa namnet
Frankrike runt. Etapperna lades efter
landets kuster och gränser, och de
större förändringarna i totaldistansens
längd, som sedan förekomma, bero på
huruvida man medtagit bretagniska
halvön eller ej. I förra fallet blir
sträckan inemot 50 mil längre. (Jfr tabell
sp. 289—290.)
Belgierna ha varit fransmännens svåraste
konkurrenter.
Efter några år kommo utlänningarna
med i leken, och sedan
fransk-argen-tinaren Lucien Petit-Breton vunnit
»halva» utländska segrar 1907 och 1908,
Bild 1. Plan över Frankrike runt-banan 1938.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
