Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frigevärsskytte, av redaktör K. A. Larsson - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR1GE VARS SKY T T C
FRIGEVÄRS SK YTTE.
ELITSKYTTARNAS TÄVLINGSGREN.
Av redaktör K. A. Larsson.
Med frigevärsskytte menas i första
hand skjutning med valfritt vapen
enligt det vid världsmästerskapen
gällande programmet. Frigevärsskytte är en
ren precisionsskjutning i långsam takt
mot finringad tavla på 300 m avstånd
och med markering efter varje skott.
Skytten har stor frihet i val av
utrustning och får skjuta i skydd för sol och
vind. I standardprogrammet ingå de tre
vanliga skjutställningarna, och
skottan-talet är så stort, att slumpen i
möjligaste mån elimineras och skyttens både
fysiska och psykiska uthållighet sättes
på prov.
Till frigevärsskytte i vidsträckt mening
kunna hänföras alla slag av
precisionsskjutning med gevär, vilka ej kunna räknas som
armégevärs-, miniatyrgevärs- eller
jakt-skytte.
Frigevärsskytte har accepterats som
skytteelitens speciella tävlingsgren inom alla
länder med utvecklad skyttesport utom England
med kolonier, där liggandeskjutningen är
allenarådande och där man bl. a. praktiserar
skjutning med ett slags »armégevär», som på
sätt och vis är mera fritt än ett fritt gevär.
(->-Armégevärsskytte. bild sp. 265—266.)
INNEHÅLL.
Sp.
Historik ....................... 317
Tävlingsregler ................ 320
Utrustning .................... 322
Skjutteknik ................... 325
317
318
Taktik ........................ 326
Träning ....................... 328
Betydelse ..................... 328
Tävlingsstatistik .............. 329
Historik.
De första Olympiska Spelen (1896)
gåvo impulsen till instiftandet av
världsmästerskap i skytte 1897, varmed man
fick bestämda regler för den redan
tidigare på kontinenten existerande
tävlingsverksamheten med fritt
konstruerade målskjutningsstudsare. Som enda
gren på programmet upptogs till en
början en precisionsskjutning med
valfritt vapen, vilken var tänkt som den
högsta formen och sammanfattningen
av allt idrottsligt skytte. Ända till 1929
var denna gren dominerande vid VM och
anses alltjämt som huvudmatch. Dess
utvecklingshistoria kan därför sägas
vara det idrottsliga skyttets historia,
där milstolparna betecknas av VM,
medan OS av olika skäl stå i andra planet.
Schweizarna voro oövervinneliga i början.
Schweizarna togo ledningen både på
grund av sina gamla skyttetraditioner
och genom vissa bestämmelser i det
nationella skjutprogrammet, som
gjorde knästående ställning mycket utövad.
Steg för steg förbättrades vapen och
ammunition, samtidigt som skjutskickligheten
avsevärt ökades. Efter 1910 nådde enstaka
föregångsmän, främst schweizaren Konrad
Stäheli, ypperliga resultat. Minst
tillgodosedd var liggande skjutställning. Det var
därför nästan en revolution, när
amerikanerna — som hemma specialiserat sig på
liggande — 1921 lyckades genomdriva, att
dioptersikte och gevärsrem fingo användas.
U. S. A. efterträdde Schweiz.
När världsmästerskapen, som legat
nere under världskriget 1914—18,
åter-upptogos 1921, blevo schweizarna
besegrade av ett amerikanskt lag, där blott
W. R. Stokes var av verklig klass.
Uppmuntrade av framgången arbetade
amerikanerna vidare på att förbättra
sin utrustning. I stället för de gamla
mellaneuropeiska studsarna
presenterade de springfieldgevär med rak stock
och cylinderlås av armégevärstyp, med
vilka de voro klart överlägsna i
liggande ställning. Ammunitionsfirmorna
tävlade vid statligt organiserade
provskjutningar och lyckades minska
spridningen på en 10-skottserie till ungefär
ett äpples storlek på 300 meter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
