- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
325-326

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frigevärsskytte, av redaktör K. A. Larsson - Skjutteknik - Taktik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FR1GEV ÄRSSKYTTE

Skjuttekn i k.

Skjutställningarna vid frigevärsskytte
äro i stort sett desamma som vid all
precisionsskjutning, men kraven på
säkerhet i ställningen äro större i två
avseenden: gevären äro oftast mycket
tunga, och en 40-skottserie i en
ställning tar en tid av cirka 2 timmar.
Däremot medför gevärets tyngd, att
rörelserna dämpas. Dessutom skjuter
man från skjuthall och behöver alltså
icke räkna med vindens störande
inverkan på skytten i samma grad som
vid vårt vanliga svenska skytte. Detta
gör, att de flesta utländska elitskyttar
skjuta stående med kroppstyngden på
vänster ben.

Skjutställningarnas detaljer präglas
framför allt av att den personliga
företagsamheten kan ordna till varje gevär, sà att det
passar .just skytten själv. De största
olikheterna finner man i högra handens
fattning. Här kämpa tre system: fast grepp
med dragning bakåt, fast grepp utan
dragning och slapp hand. Det tredje är det
normala med snälltryck, medan de båda
första i mer eller mindre utpräglad form
användas för direkt tryck i knästående och
stående. I liggande är fast grepp utan
dragning normalt vid hårt tryck, men
specialformer förekomma. Viktigast av dessa
är den mest i Finland använda metoden att
dra av skotten med högra armbågen som
fast punkt — den låses genom att pressas
in mot kroppen. Ofta sker avtryck i alla
ställningar med högra långfingret. Detta
av två skäl: greppet för högra handen
sitter oftast för högt upp för att passa bra
till pekfingeravtryck, och vid
långfingeravtryck kan pekfingret tjänstgöra som stöd
längs gevärets sida.

Det svåraste i frigevärsskyttets
teknik är att avgöra, hur mycket man själv
måste rätta sig efter geväret och hur
mycket geväret måste anpassas efter
skytten. Den enskilde skytten får vara
nöjd, om han får ett gevär, som passar
honom någorlunda bra i en
skjutställning. I övriga skjutställningar måste
han då välja mellan att själv vänja sig
vid geväret, att ändra på stocken eller
att göra bägge delarna.

Ringkorn eller stolpkorn?

Valet av siktmedel innehåller två
moment: det första, om man skall ha ring-

korn eller stolpkorn, det andra
sikt-medlens dimensioner. Betydelsen av att
välja lämpliga siktmedel överskattas av
många skyttar.

Diopterhålets storlek varierar mellan 1,2
och 1,8 mm med förstnämnda siffra som
idealmått, om dioptern kan placeras nära
ögat. I mörker ökas hålstorleken. Att
kompensera stark belysning genom
minskning av diopterhålet är däremot ej
lämpligt. Bättre är att försöka med färgat glas,
grönt eller rökfärgat. Ringkornets
diameter är c:a 4 mm men varierar efter
visir-linjens längd. Normalt kan ringkorn anses
vara det bästa siktmedlet, men stolpkorn
föredras ofta: 1) skyttar, som vant sig vid
öppna siktmedel, använda stolpkorn av
gammal vana, 2) då man inte kan hålla
geväret tillräckligt stilla — därför är
stolpkorn t. o. m. vanligare än ringkorn i
stående —, 3) i skarp sol, speciellt baksol, då
stolpe är mindre dålig än ring, 4) emedan
många skyttar snabbare uppfatta, då
kornet är mitt i, med stolpe än med ring
(sammanhänger med skäl nr 2), samt slutligen
5) emedan vissa skyttar ha svårt att
samtidigt fixera hela ringkornets yta och
därför få en benägenhet att låta blicken irra
runt ringkornet. — Stolpkornets bredd
varierar ganska mycket. Schweizarna hålla
sig gärna under 2 mm, svenskarna över 2,5.
Vid siktningen kan stolpen placeras: i höjd
med centrum, 10 cm upp i pricken, i
underkanten eller 10 cm under pricken.
Vilket som är lämpligast beror på individen
och belysningen.

Det viktigaste momentet i
skjuttekniken är givetvis även inom
frigevärs-sky ttet själva avtrycket, avfyringen.
Problemen äro dock desamma som för
de flesta andra grenar av skyttesport.
Även med snälltryck kan man sålunda
konstatera en viss motsats mellan
metoden med ögonblicklig utlösning å
ena sidan och kramning å andra sidan.

Taktik.

Genomförandet av en helmatch
kräver lämplig taktik. Skjuttiden är
vanligen 6V2 tim., oftast fördelad på 4 tim.
och 2’/j tim. med 1—2 tim. paus. Då
man planlägger en sådan skjutning,
får man ta hänsyn till matsmältningen,
nervpåfrestningen, belysningen, vinden
och tidsbegränsningen.

Ju mindre mat man har i magen,
desto bättre. Man bör därför äta
något lättsmält omkring 1 tim. före skjut-

329

326

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free