- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
365-366

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fri idrott - Den fria idrottens historia, av redaktör Sven Lindhagen och redaktör Rune Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRI I DROTT

sättningar för kast, och flera irländare,
som emellertid tävlat för U. S. A., ha
tillhört elitklassen.

Finland, Sverige och Tyskland äro Europas
ledande länder.

I Europa fick Storbritannien snart
svåra konkurrenter i Sverige och
Finland, vilka båda sedan 1912 kunna
räknas till idrottens stormakter.
Finland har vid OS och EM gjort en
starkare insats än Sverige, som emellertid
genom sitt landslags jämnhet som
landskampsmotståndare blivit minst lika
farligt som grannlandet i öster. Norge
och framför allt Danmark ha i fri idrott
ej lyckats hålla jämna steg med de båda
nordiska konkurrenterna.

Tyskland, som under 1920-talet
huvudsakligen gjort sig bemärkt i den
internationella konkurrensen genom en
rad sprinters av världsklass, arbetade
sig under 1930-talet upp till en
ledande ställning och har i landskamper
endast haft två värdiga motståndare i
Europa, Finland och Sverige.
Tysklands enda svaga gren har tidigare varit
långdistanslöpning, där landet dock
frambragt en man av internationell
klass, Max Syring. Däremot har landet
i släggkastning, som intill 1934 var en
notoriskt svag gren, numera tillkämpat
sig världshegemonien.

Närmast efter dessa ledande
nationer komma Ungern, Italien och Polen.
Under det att Polen vid OS nått en
jämförelsevis bra placering på
poänglistan, huvudsakligen tack vare ett
fåtal toppmän, har Ungern sedan
gammalt och Italien sedan 1938 kunnat
ställa upp synnerligen starka och
jämna landslag.

Frankrike, som före och efter
världskriget haft en rad löpare av
världsklass, var under 1920-talets första hälft
en icke föraktlig motståndare i
landskamper men har senare ej kunnat hålla
jämna steg med övriga länder.

Av övriga kontinentala länder ha
Holland, Schweiz, Belgien,
Tjeckoslovakien, Estland, Lettland, Jugoslavien och

Grekland frambragt enstaka
idrottsmän av internationell klass.

Inom damidrotten har Tyskland gjort
en ännu märkligare frammarsch och
stod vid OS 1936 och EM 38 i särklass.
Världens starkaste nationer i kvinnlig
fri idrott för övrigt äro U. S. A.,
Canada, Polen, Italien, England, Holland
och Ryssland, under det att Frankrike
även på detta område gått tillbaka.

Professionell fri idrott har endast sporadiskt
väckt större intresse.

Fri idrott är till övervägande del
amatöridrott, och sedan 1860-talet ha
professionella tävlingar endast i vissa
länder och sporadiskt tilldragit sig
större intresse. I England förekommo
sålunda under 1800-talet ofta matcher
mellan professionella långdistanslöpare
och gångare. En ny glansperiod fick
den professionella långdistanslöpningen
omkring 1908, bl. a. genom det intresse,
som revanschmatcherna mellan de båda
huvudkonkurrenterna i det dramatiska
maratonloppet vid OS i London, P.
Do-rando och J. Hayes, väckte i U. S. A.
Även några svenska maratonlöpare, J.
Svanberg, G. Ljungström och Th.
Johansson, sökte utnyttja den goda
konjunkturen, och i Sverige försökte man
slå mynt av Dorandos popularitet
genom att 1911 anordna några
lång-distanslopp med honom och G.
Ljungström som deltagare. I Frankrike
förekommo åren före och efter
världskriget professionella långdistanslopp.

Ären efter 1930 gjordes på nytt försök med
professionella lopp i Frankrike med J.
La-doumègue som främsta stjärna, men något
större intresse väckte dessa tävlingar ej.

Under åren 1908—14 var intresset
för professionella sprintermatcher stort
i den anglosaxiska världen, särskilt i
Australien och Sydafrika, som i J.
Donaldson, resp. R. E. Walker, hade två
ypperliga representanter. I Australien
hade den professionella
kortdistanslöp-ningen en ny glanstid 1935, då
dubbelsegraren vid OS i Los Angeles 1932, E.
Tolan, som efter spelen blivit
professionell, gjorde en turné i Australien.

366 350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free