- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
481-482

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi, av med. doktor T. Holst-Larsen, Oslo - Näringen - Matsmältningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FYSIOLOGI

en onödig belastning av de organ, som
ha att göra med äggviteämnenas
omsättning och slaggprodukternas
avsöndring (levern och njurarna).

Vid tillförsel av fett och kolhydrater
utöver kaloribehovet ökar organismen
sina fettdepåer, i det att kolhydraterna
under sådana omständigheter ombildas
till fett, sedan glykogendepåerna i
lever och muskler fyllts. Även
äggviteämnen ombildas vid riklig tillförsel
delvis till fett. Vi ha ej någon
äggvitedepå i vår organism.

Till sist må blott nämnas, att vi
utom de nämnda oorganiska
näringsämnena även behöva vitaminer. De
äro ämnen av delvis okänd byggnad,
som finnas i växlande mängd i en rad
av våra näringsmedel. De behandlas
närmare i artikeln Diet, sp. 612.

Matsmältningen.
Födan sönderdelas mekaniskt och kemiskt.

För att kosten skall komma vår
organism till godo, måste den först
upplösas i matsmältningskanalen och
sönderdelas i sina enkla beståndsdelar,
d. v. s. den måste smältas. Detta gäller
särskilt de organiska näringsämnena
och är förutsättningen för att dessa
skola kunna uppsugas från
matsmältningskanalen och komma över i blodet.
Matsmältningen kommer till stånd dels
genom finfördelning och knådning av
maten genom tuggningen och
matsmältningskanalens rörelser, dels genom
kemisk sönderdelning, som åstadkommes
av matsmältningsvätskorna. Dessa
avsöndras från körtlar, som dels ligga
i matsmältningskanalens vägg, dels
utanför denna. I senare fallet leda
utförselgångar från körtlarna in i
matsmältningskanalen. Matsmältningsvätskornas avsöndring sker reflektoriskt,
d. v. s. vår vilja förutan. När födan
kommer in i matsmältningskanalen,
påverkar den nerver i
matsmältningskanalens vägg, varvid intryck
ledas till centrala nervsystemet.
Intrycken överföras här till s. k.
av-söndringsnerver, som leda ut till mat-

smältningskörtlarna. Avsöndringen kan
utom från matsmältningskanalen
utlösas genom syn eller lukt av mat eller
rentav blotta tanken på mat (»det
vattnas i munnen»).
Matsmältningsvätskorna verka genom sitt innehåll av
s. k. enzymer, egendomliga ämnen av
okänd kemisk sammansättning, som
sätta i gång sönderdelningen av
näringsämnena. Några enzymer
sönderdela äggviteämnen, andra kolhydrater
och åter andra fett.

Hur matsmältningen tillgår.

Matsmältningen börjar i munhålan,
där maten tuggas och blandas med
saliven, som avsöndras i en kvantitet av
omkring 1,5 liter per dygn. Genom
sväljningen föres den tuggade
maten genom svalget och matstrupen
ned i magsäcken, där magsaften
verkar. Det bildas ungefär lika
mycket magsaft som saliv. I små portioner
tömmes sedan innehållet ut i
tunntarmen. Efter en vanlig måltid är
magsäcken tömd under loppet av 2—4 tim.
I tunntarmen mötes den delvis smälta
födan av bukspotten (från
bukspottkörteln), den viktigaste av alla
matsmältningsvätskorna, gallan (från
levern) och tarmsaften, som bildas
i tarmväggen. Bukspottsmängden anslås
till 0,5—1 liter per dygn, gallan och
tarmsaften vardera till c:a 0,5 liter. I
tunntarmen avslutas matsmältningen.

Uppsugningen av de sönderdelade
näringsämnena sker särskilt i
tunntarmen. De gå härvid över i blodet
och föras genom portådern till levern,
varifrån de efter olika ombildningar
föras vidare ut till kroppens alla organ.
En del kvarhålles i levern som
reservnäring i form av glykogen.

När tarminnehållet genom
tunntarmens rörelser föres ned i tjocktarmen,
är det tunnflytande. De organiska
näringsämnena äro till största delen
uppsugna. I tjocktarmen uppsuges
väsentligen vatten, och blodet får därigenom
tillbaka den vätska det avgivit vid
av-söndringen av matsmältningsvätskorna

481

16—NFS. III

482

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free