- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
507-508

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Fäktkonstens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fäktning

Bild 1. Fäktning under antiken. I stället för sköld använde fäktarna, liksom 2 000 år senare
(1500- och 1600-talen), mantel. — Efter en vasbild från första hälften av 400-talet f. Kr.

Metodisk fäktning redan i det gamla
Egypten.

När metodisk fäktning först övades
vet man ej. En gravmålning från Beni
Hasan i Egypten för nära 4 000 år sedan
(band 1, sp. 215) visar en fäktning med
käppar och smala träsköldar, som
tyder på övningsfäktning och därmed
fäktkonst.

En omtyckt idrott i Hellas.

Hos grekerna med deras sinne för
metodisk träning stod fäktningen högt.
Redan Homeros omtalar på flera
ställen fäktning i form av matcher, som
utkämpades vid högtidliga tillfällen.
I Iliadens 23. sång finns exempelvis en
målande beskrivning av en match, som
Achilles anordnade vid sin
fosterbroder Patroklos’ begravning. Under
efeb-tiden (de sista två åren av
ynglingarnas uppfostran) var övningen i
vapnens bruk den viktigaste idrotten.
Fäktlärarna (hoplomaches) voro de
mest ansedda idrottslärarna, och de
gåvo ofta uppvisningar (bild 1).

Tävlingar förekommo såväl mellan två som
mellan grupper. Utrustningen bestod av
hjälm, bröstharnesk och sköld, och vapnen
voro spjut, svärd och dolk. Vissa regler
funnos, och tydligen gjorde man något

slags värdesättning av huggen. Såväl det
grekiska som det romerska svärdet var
kortare än medeltidens och tveeggat, det
grekiska med en långsmal spets, det romerska
bredare med triangelformig spets.

Forntidens fäktkonst stod högst i Rom.

Den romerska utbildningen i
fäktning (lat. armatura) var kanske än mer
metodisk är den grekiska. I de
romerska ynglingarnas utbildning på
Marsfältet utanför Rom ingick
fäktningen som ett viktigt led. Ynglingarna
fingo där, beväpnade med en stor, tung
sköld av flätat vide och en träkäpp,
anfalla en i marken nedsatt stolpe.
(Märkligt är, att dylika »huggstolpar»
användes vid undervisning i
sabelfäkt-ning vid Gymnastiska Centralinstitutet
i Stockholm på 1800-talet.) Lärarna
(doctores armorum) synas ha
undervisat eleven i att ej endast använda hugg
utan även stöt, något som sedan skulle
falla i glömska under många hundra
år. Den romerske författaren och
statsmannen Cicero (d. 43 f. Kr.) skriver,
att de romerska soldaterna voro så
vana att bära vapen och sköld, att de
använde dem lika lätt som sina
händer och armar. I Ravenna fanns en
berömd skola för utbildande av in-

497

508

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free