Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Fäktkonstens historia - Fäktningen i Tyskland och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F AKTNING
Fäktningen i Tyskland och
England.
Tyskland, universitetsfäktningens land.
Ehuru tyskarna aldrig bildat någon
skola eller kommit med några
epokgörande nyheter, ha de som förut
nämnts i egenskap av lärare betytt
mycket för fäktkonstens utveckling
långt utanför sitt lands gränser (jfr
sp. 512).
Bild 18. Väldiga tvåhandssvärd, ända till
1,8 m långa, användes i slutet av 1400- och
början av 1500-talet. Bilden visar två
typiska utgångsställningar. — Ur Jacob Sutors
»Künstliches Fechtbuch» (1612).
De tyska nationalvapnen voro
tvåhandssvärd (gty. Schwerdt) och dusack. Fäktning
med dessa vapen beskrives utförligt av
Joachim Meyer i ett arbete 1570 och
senare av Jacob Sutor 1612 (ny upplaga
av I. Scheible 1849).
Vid fäktning med tvåhandssvärd fattade
högra handen nära parerstången, den vänstra
om knappen. Hugget gjordes så, att höger
hand sköts fram och vänster drogs tillbaka
(se bild 18).
Dusacken var ett kort, brett vapen, helt
av trä, och fördes av en hand. Den var de
breda lagrens vapen (se bild 19).
De tyska fäktmästarna försummade
emellertid ej att vid de italienska fäktskolorna
lära sig fäktning med rappir, och redan i
slutet av 1500-talet finner man dem så skick-
V),
Bild 19. En utgångsställning vid fäktning
med dusack, ett tyskt nationalvapen på
1400- och 1500-talen. — Ur Jacob Sutors
»Künstliches Fechtbuch» (1612).
531
liga i att undervisa på detta vapen, att de
på många håll t. o. m. föredrogos framför
italienarna. De ha emellertid icke bidragit
till att utveckla själva spelet.
Efter 30-åriga krigets slut övergick
fäktningen från att förut ha utövats av
Bild 20. Single-stick kallas en fäktning med
käpp i värjform, som särskilt i England var
mycket populär på 1700- och långt in på
1800-talet. Bilden visar gardställningen.
Sedan man med vänstra handen fattat om en
gördel, som gick om ena benet, sökte man
med vänstra armbågen, som hölls högt
upplyftad, skydda vänstra sidan av huvudet.
alla samhällsklasser till att
huvudsakligen förekomma bland adeln, militären
och framför allt studenterna.
Universiteten blevo fäktkonstens högborgar.
Många ungdomar lågo vid
universiteten uteslutande för att få studera för
någon berömd fäktmästare. De tyska
universitetsfäktmästarnas anseende var
under 1600- och 1700-talen så stort, att
det på de flesta håll i Europa ansågs
höra till god utbildning i fäktning att
ha tillbragt någon tid vid ett tyskt
universitet.
Man kan ej studera tysk
universitetsfäktning från 1600- och 1700-talen utan att
stöta på namnet Kreussler. Fäktmästarens
yrke har överallt ofta gått i arv från far
till son i många generationer. Typiska
exempel äro familjen Labat, vars
medlemmar som förut nämnts undervisade i den
franska staden Toulouse från slutet på
1500-talet till mitten på 1700-talet, och Angelo
i London från 1750 under mer än ett sekel.
Ingen familj har likväl betytt mera för
fäktningen i ett land än familjen Kreussler
i Tyskland. Grundaren, W. Kreussler,
verkade som lärare i Jena 1620—73 och hans
avkomlingar vid olika universitet till början
på 1800-talet.
Omkring 1700 fick i Tyskland den
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
