Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Taktiska råd och anvisningar - Florettävlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F AKTNING
ställning o. s. v. Sedan övergår man till
att med vapenrörelser känna honom på
pulsen: söka utröna om han är nervöst
lagd och lätt att få att reagera, om han
följer motståndarens spel eller envist
håller på sitt eget m. m. — Särskilt i
början av denna första period bör man
för att trygga sig mot överraskningar
hålla så stort avstånd, att motståndaren
ej kan nå fram endast med ett utfall.
När man genom vapenrörelser fått
reda på en svaghet hos motståndaren,
bör man icke genast anfalla. Man skall
icke låta honom märka upptäckten utan
avleda hans uppmärksamhet genom att
först ta några andra rörelser.
Om man kommit underfund med att
motståndaren har en specialstöt, bör
man undvika sådana lägen, där han kan
få tillfälle att utföra den — det irriterar
honom i högsta grad och förleder honom
lätt till någon oförsiktighet.
Några råd.
Fäkttävlingen är ej endast fysiskt
utan även psykiskt synnerligen
påfrestande. Den kräver därför kanske mer
än någon annan idrott en stunds (t. ex.
1 timmes) föregående fullständig vila,
avslappning i ensamhet, varunder man
magasinerar andlig kraft.
Från det ögonblick man kommer upp
på pisten skall man helt koncentrera
sig på motståndaren med den enda
tanken, att man skall segra. Man skall
icke snegla åt vare sig höger eller
vänster utan se motståndaren i ögonen
från det man går i gard och fortsätta
därmed under hela matchen: man skall
försöka i hans ögon utläsa vad som
komma skall — icke alla ha
»pokeransikte».
Florettävlingen.
I florettävlingen gäller det att ta reda
på bl. a. om motståndaren i allmänhet
använder enkla anfall eller
sammansatta, om han kombinerar utfallet med
marsch eller ej, om han reagerar för
finter, om hans styrka ligger i
konter-ripostspelet eller om han efter anfallet
vill dra sig ur striden. Använder han
mer än en fint, ligger tempostöten bra
till; anfaller han med marsch, kan
mot-anfall under marschen kanske passa.
Anfallet skall noga förberedas. Man
bör därvid växla mellan olika
förberedelser och använda olika rytm för
förberedelsen och anfallet. Bäst är att
anfalla med en, helst aldrig med mer än
två vapenrörelser.
Besvara i regel alltid en, men endast
en, fint; gör det så snabbt som möjligt
och i form av ett engagement men dröj
sedan med paraden.
Ligg aldrig länge stilla i samma gard.
Håll motståndaren ständigt sysselsatt
för att dels dölja egna avsikter, dels
hindra motståndaren att förbereda ett
lämpligt utgångsläge för ett anfall.
Detta gäller särskilt, om motståndaren
är lång till växten, då han vanligen vill
undvika närstrid. Är han kortväxt, bör
man genom hejd- och tempostötar
hindra hans försök att minska avståndet.
Mot vänsterfäktare.
Sök alltid en vänsterfäktare i hans yttre
höga eller låga linje; särskilt i den senare
är han synnerligen känslig. Undvik att råka
in under hans kvart- eller konterkvartparad,
vilka båda äro mycket kraftiga och lämna
en utmärkt blotta för riposten. Av samma
skäl bör man parera en vänsterfäktares
anfall med någon av dessa parader samt
ripostera med lågt dégagement.
Match mellan fäktare av olika skolor.
I början på 1900-talet var skillnaden
mellan italiensk och fransk skola stor och en
fäktning mellan anhängare av olika skolor
ett verkligt problem. Med varje år ha
skolorna emellertid närmat sig varandra, och
olikheterna äro f. n. ganska små. De som
finnas bero till stor del på den olika
fattningen av vapnen: den italienska medger
större kraft, den franska större rörlighet.
Vidare är i den italienska gardställningen
handen i allmänhet något högre och mer
framskjuten än i den franska. Följaktligen
anfaller italienaren gärna med marsch och
vanligen med förberedelse av angrepp på
vapnet eller prise de fer. Han har kraftigare
parader och större styrka i konterripostspelet.
För en fäktare av den franska skolan gäller
det därför vid anfall att söka låga linjen, att
ofta använda motanfall i form av hejdstötar
under motståndarens marsch samt undvik-
563
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
