Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskjutning, av redaktör K. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLT SKJUT NIN G
gare att hålla i underkanten eller ännu
hellre ett stycke under figuren. I så fall
måste siktet läggas upp högre, d. v. s. för
längre avstånd. Hur mycket siktet skall
läggas upp kan uträknas, om man känner
kulbanan och resp. figurers höjd. Gör man
en sådan uträkning för olika figurer och
avstånd, finner man dock, att resultatet i
praktiken blir detsamma för alla avstånd
över 150 m, varför följande minnesregel kan
formuleras:
Man bör lägga upp 50 m längre än
verkliga avståndet och sikta i
underkanten eller lägga upp 100 m längre och
sikta (knappt) halva figurhöjden under
figuren.
Härvid måste man dock räkna bort
benen på helfigur och ryttarfigur.
Vidare märkes, att reglerna gälla för
torpedammunition, vilken är den enda,
som i praktiken användes på
fältskjutningar inom skytterörelsen.
Vindens inverkan.
Det mest svårbedömda inom
fältskyt-tet är hur vinden verkar på
riktpunkten i sidled. Vanligen underskattas
avdriften vid stark vind.
Som minnesregel kan man utgå från rak
sidvind om 4 m/sek. Vindavdriften är då —
fortfarande för torpedammunition — 20 cm
på 300 m, 40 cm på 400 m och 70 cm på
500 m. Dubbla vindstyrkan ger dubbla
av-driften, sned medvind (30° vinkel) halva.
Oftast reduceras dock dessa siffror avsevärt
genom att terrängen ger skydd, och ibland
blir bedömningen rena gissningen. En fördel
är dock, om man är orienterad i terrängen
och vet vindriktningen för dagen.
Vindens styrka kan man bilda sig en
uppfattning om genom att gå i rask takt (2 m/sek.)
och springa (4—5 m/sek.) med vinden. Man
känner då om vindstyrkan över- eller
underskrider 2, resp. 4—5 m/sek.
Ehuru fältskyttetekniken rymmer
mycken teori, måste denna
kompletteras med rutin. Den senare omfattar
dels träning av bedömningsdetaljerna,
dels åtskilliga praktiska handgrepp,
t. ex. att hänga väskan på rätt axel, att
lägga allt i lämpliga fack och fickor, att
stoppa bomull i öronen (om
liggplatserna ej ligga i linje), att hantera
glasögon, om sådana användas.
Avståndsbedömningen.
De vanliga reglerna för
^avstånds-bedömning efter terrängen ge ej till-
räcklig noggrannhet vid fältskjutning.
I stället bedömer den rutinerade
skytten enligt följande exempel: målet är
en kg-skytt (vilket eventuellt
kontrolleras i kikare), den står normalt på 300
m men ser här något mindre ut än
vanligt, varför vi antaga 325 m. Med denna
metod blir medelfelet på en
fältskjutning vanligen ej större än 5 %, särskilt
ej, om man gör en sista korrektion, då
man lägger sig ned och siktar.
Ehuru metoden är avgjort överlägsen
vanliga bedömningssätt, kan den knappast
kallas fältmässig. Den kan nämligen sättas ur
spelet därigenom, att man som omväxling
använder figurer, som ha en och samma form
men olika storlek. Då förslag härom
framställdes, inlade dock Kungl. Maj:ts ombud i
Överstyrelsen sitt veto, emedan de föreslagna
figurerna voro »mindre fältmässiga».
Som nämnts, är bästa riktpunkten under
figuren — detta redan av »siktningstekniska»
skäl men även därför, att
avståndsbedömningen i så fall underlättas. Studerar man
exempelvis kulbanan för 300 m, finner man,
att den går ungefär 20 cm över siktlinjen
ända från 90 till 220 m. Det spelar alltså ingen
roll, om man felbedömer avståndet till 150
i st. f. 200 m.
Skjutställningen.
Vid fältskytte har man remmen något
längre än vid banskytte, varjämte man
ligger mer rakt. Ofta är nämligen
utrymmet trångt; man kan vidare
riskera att få ligga i utförsbacke och
slutligen bör man ha möjlighet att lättare
kunna manövrera geväret med högra
armen.
Träning.
Själva skjutmomentet är inom
fält-skyttet ej särskilt krävande. Man bör
dock ha klart för sig, att det är
meningslöst att ägna sig åt fältskjutning, om
man ej kan samla skotten skapligt på
bana. Minimifordran bör vara ungefär
8 skott av 10 i 30-cm-pricken på 200 m.
För att bli en god fältskytt fordras dock
mycket mera.
Specialträningen för fältskytte
omfattar följande: att studera
fältskytteteori, att skottställa, att träna
omladd-ningar, helst utan att ta kolven från
axeln, samt att hålla sig i god kondition.
597 603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
