Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta Staterna, av redaktör Gerhard Rooth, New York - Modern sport - Fri idrott och simning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA ST ATE RN A
Fri idrott sommar och vinter.
Säsongen för fri idrott varar året
runt. De största evenemangen äro
Pennsylvaniauniversitetets
stafettlöp-ningar, »Penn Relays» (sedan 1895), på
våren, de båda
studentorganisationernas (I. C. A. A. A. A. och N.C.A.A.)
mästerskap (sedan 1876) samt de övriga
stora studenttävlingarna. Segrarna i
dessa figurera sedan vanligen som
vinnare vid de även för utlänningar öppna
amerikanska mästerskapen under
högsommaren. Sommarsäsongens toppunkt
betecknar dock milloppet under
^-Princeton Invitation Meet.
Under vintersäsongen fortsätta
tävlingarna i de stora sportpalatsen och
regementenas väldiga exercishallar
med både student- och öppna
inom-"nusmästerskap samt en mångfald
andra evenemang. Främst intressera
medeldistanserna, till vilka numera
även europeiska st järnlöpare inbjudits.
De ha dock där haft svårt att göra sig
gällande mot de amerikanska löparnas
taktiska överlägsenhet på de små
träbanorna.
Redan före världskriget hade
kvinnorna i U. S. A. börjat bedriva fri idrott,
och från 1920-talet fick kvinnlig fri
idrott många utövare, främst i
korporationsklubbarna.
Negrernas frammarsch kännetecknande för
det senaste årtiondets fria idrott.
U. S. A. har frambragt ett otal
stjärnor och dominerat den fria idrotten vid
alla OS. Endast på långa distanser, som
ej synas passa amerikanens mentalitet,
och i spjutkastning har landet hittills
ej haft så stora framgångar.
Karakteristisk för amerikansk
friidrott under det senaste årtiondet har
varit negrernas frammarsch.
Redan i början av 1900-talet funnos
enstaka framstående negeridrottsmän, bl. a.
sprintern Howard P. Drew, men under
1920-och framför allt 1930-talet har idrotten bland
»the coloured men» utvecklats oerhört.
Negeridrottsmän få dock ej tillhöra de större
klubbarna, och stjärnorna rekryteras
huvudsakligen från negerskolor och -universitet.
Främst ha negrerna gjort sig gällande på
korta distanser samt i höjd- och längdhopp,
men även på medeldistanser, i kast och
mångkamp ha negrer varit av världsklass.
Även några indianer ha gjort sig
kända som friidrottsmän av högsta
klass, främst mångkamparen J. Thorpe.
Utrymmet tillåter ej en uppräkning av
U. S. A:s främsta friidrottsmän, vilka med få
undantag gjort sig gällande vid OS. Bland
de amerikanska idrottsmän, vilkas
storhetstid ligger före de moderna Olympiska
Spelens tillkomst, må främst nämnas: sprinterna
C. H. Sherill (senare general och känd
idrottsledare), B. J. Wefers, A. J. Duffey,
L. E. Myers och M. W. Long, höjdhopparna
W. Byrd Page och M. F. Sweeney,
kulstöta-ren G. R. Gray och släggkastaren J. S.
Mitchel.
U. S. A. dominerade länge den
internationella simsporten.
De första tävlingarna i simning ägde
rum vid universiteten på 1880-talet, och
några år senare började även skolorna
upptaga simning på sitt idrottsprogram,
men först i början av 1900-talet
började sporten taga fart. Då upptogs och
fulländades den australiska
crawlsti-len av amerikanerna. Härigenom
grundades en amerikansk överlägsenhet,
som först gjorde sig gällande på korta
sträckor.
På 1920-talet lade den svenske
simhopparen E. Brandsten som tränare i
Palo Alto i Kalifornien grunden till
landets hegemoni inom simhoppningen.
Han skapade av det ypperliga
materialet i ett klimat, som tillåter träning i
det fria året runt, ett hoppargarde,
vilket från 1924 fullkomligt dominerat vid
OS. Den ende konkurrenten, egyptiern
Simaika, hade betecknande nog fått sin
utbildning i U. S. A.
I början av 1930-talet började dock
den amerikanska överlägsenheten inom
simsporten hotas av Japans o. a.
nationers frammarsch, samtidigt som U. S. A.
genomgick en svaghetsperiod. Sedan
1934 tycks denna dock vara övervunnen;
den amerikanska simsporten går framåt
på bred front, och en ny generation av
storsimmare växer fram med J. Medica
och A. Kiefer i spetsen.
Trots det stora antalet framstående
fristils-simmare, som landet förfogat över, har
625 637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
