Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geitlin, Gabriel - Gelbord, Ruben - Gemsjakt, av kapten Carl Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEMSJAKT
Som hans bästa båtar räknas: 6 m »Sjöhum»
(1906), 8 m (enl. amerik, mätningsregeln)
»Valkyrian» (1910), klassens mest lyckade, samt 30-an
»Chryseis» (1908) och 22-an »Bluff» (1911). E. S-r.
Gelbord, Ruben, idrottsledare (f. 1878
25U), sporthandlare i Stockholm, har
varit Sveriges mest anlitade fotbollsdomare
och under tre årtionden en av svensk
fotbolls verksammaste ledare.
Gelbord var omkring sekelskiftet god
sprin-ter, atlet och fotbollsspelare i IK Svea,
övergick 1900 till A. I. K. och spelade där back i
fotbollslaget. Senare har han under ett 30-tal
år dömt över 1000 matcher i fotboll, bandy
och ishockey.
Gelbord var 1906—10, 12—14 och 16
styrelsemedlem i Stockholms Idrottsförbund. Han var
1906—17 ordf. i Stockholms Idrottsförbunds
fotbollssektion och 1917—27 i Stockholms
Fotbollförbund, tillhörde Svenska Fotbollförbundets
styrelse 7 år under perioden 1907—19 samt
därefter 22—33, då han även tillhörde verkst.
utskottet samt 23—28 seriekommittén. Framför
allt gjorde han sig känd som medlem av
ut-tagningskommittén 1912—20 och 22—33, då han
ofta ledde landslagens träning och fungerade
som lagledare. Han var dessutom 1922—25 ordf.
i IF Linnéa. S.L.
GEMSJAKT.
Alpländernas traditionella jakt.
Av kapten Carl Lagercrantz.
Jakten på gems har i Alptrakterna
sedan uråldriga tider räknats som en
förnämlig idrott och utövats med verklig
lidelse. Om gemsen har folkdiktningen i
dessa trakter spunnit ett nätverk av
sagor, som på den muntliga traditionens
väg fortplantats till våra dagar.
Redan kejsar Maximilian I av Österrike
(1459—1519) var känd som gemsjägare.
Hans största nöje var att ensam eller i
sällskap med blott en jägare gå på
smygjakt med spjut. Stundom anordnade han
också stora drevjakter, till vilka även
främmande furstar inbjödos.
Gemsen (Rupicapra rupicapra) har sitt
huvudsakliga hemvist i Syd- och Mellaneuropas
alper. Tack vare de ovanligt kraftiga benen
och de hårda, gummiartade klövarna förmår
den göra vidunderliga språng mellan
klippavsatserna. Dess förmåga att ta sig uppför och
nedför de brantaste avsatser och till synes
fullständigt släta bergväggar är rent otrolig.
En fullvuxen gems blir omkring 1 m lång
och 0,75 m över manken. Fällen, som är ganska
tjock, är vintertid nästan svart, om sommaren
Gemser »tagas ned» med spjut. — Ur kejsar
Maximilians jaktbok.
rödbrun. Såväl geten som bocken bär
kryck-formade horn, vilka hos den senare dock i
spetsen äro mera inåtböjda och starkare.
Förutom hornen är ryggborstet, det s. k.
Gams-bart (gemsskägget), en eftertraktad trofé och
av jägare högt skattad hattprydnad, som
emellertid är betydligt mera sällsynt än de
imitationer av antilop och skunk, som i Alpländerna
blivit söndagsj ägarnas igenkänningstecken.
Gemsen livnär sig under största delen av året
av den rika och växlande alpvegetationen.
Vintertid får den låta sig nöja med torrt gräs och
skott.
Brunsttiden är den bästa jaktsäsongen.
Bästa jakttiden är slutet av november
och början av december, då brunsten
inträffar och uppmärksamheten är något
mindre. Gemsen är annars
utomordentligt skygg och vaksam samt i besittning
av relativt god synförmåga, god hörsel
och framför allt utomordentligt utvecklat
luktsinne. Oftast lever den tillsammans
i smärre hjordar med någon äldre get som
ledare (de äldre bockarna gå dock för sig
och ansluta sig endast under brunsttiden
till hjorden). Vid minsta tecken till fara
689
690
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
