Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Godtemplaridrott, av direktör Oskar Franzén och förrådsmästare Walle Arfvezon - Godwin-Austen, →Mount Godwin-Austen - Goehring, Leo - Goldbrunner, Ludwig - Golden Gloves-turneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLDEN GLOVES-TURNER1NGEN
övningslokaler i ordenshusen varit. För
utbildning av ledare för fri idrott
arrangerades 1936 en första kurs.
Bland de många
godtemplaridrottsförening-arna i landet märkas främst den tidigare
nämnda i Eskilstuna samt vidare Gävle
God-templares IK (st. 1906), som ännu har stor
betydelse, särskilt som cykelklubb, samt
Uppsala Godtemplares IK (st. 1906). Bland äldre
klubbar, som numera upplösts, märkas G. U.
o. I. F. i Torshälla (st. 1896) samt
Godtemplar-nas IF i Stockholm (st. 1906).
Flera S. G. U.-föreningar visa stor idrottslig
livaktighet. Bland dessa förtjäna särskilt de i
Mjölby (st. 1923) och Åtvidaberg (st. 1932) att
nämnas. Även I. O. G. T:s Idrottsavdelning i
Hällefors (st. 1926) spelar — liksom
ovannämnda sammanslutningar — betydande roll
även inom Svenska Gymnastik- och
Idrottsföreningarnas Riksförbund, till vilket numera
ett antal av I. O. G. T:s sammanslutningar hör.
Flera av Sveriges bästa idrottsmän äro
medlemmar av I. O. G. T. och representera stundom
på godtemplartävlingar sina loger, ehuru de
vanligen tävla för utomstående idrottsklubbar.
Ofta kollidera dock I. O. G. T:s tävlingar med
Riksförbundets, varvid st järnidrottsmännen
vanligen föredraga att starta i sistnämnda
organisations. I. O. G. T.-tävlingarna samla dock
många deltagare, och alldeles särskilt är detta
fallet i ordens DM på skidor i Norrland.
Godwin-Austen [gå’d°in å’stin] ->Mount
Godwin-Austen.
Goehring [gö’ring], Leo, amerikansk
hoppare (f. 1891 6/n), började tävla 1911
för Mohawk AC, New York. Han
specialiserade sig på stående hopp och blev
vid OS i Stockholm 1912 fyra i st.
höjdhopp med 150 cm och femma i st.
längdhopp med 314 cm. Han satte 1913
världsrekord (ännu 1940 gällande) i st.
höjdhopp med 167 cm och vann amerikanska
mästerskapet i st. höjdhopp 1918. S.
Goldbrunner [gåltbronar], Ludwig,
tysk fotbollsspelare (f. 1908 6/3),
tjänsteman, är en av Tysklands bästa
försvarsspelare sedan början av 1930-talet. Såväl
i sin förening, FC Bayern, München, som
i landslaget har han spelat både back och
centerhalvback. Goldbrunner har till 1940
tillhört landslaget 36 gånger. R- C-n.
Golden Gloves-turneringen [gå°ldn
glavz-] (gyllene handskarna) är namnet
på en nationell tävling för amerikanska
amatörboxare, som tidningen Daily News
i Chicago sedan början av 1930-talet an-
ordnat. År 1935 mötte segrarna i denna
turnering i Yankee Stadium ett brittiskt
lag, som vann med 8—3. Från 1937 ha
segrarna mött ett av Internationella
Boxningsförbundet utvalt europeiskt lag i
en »världsdelsmatch», som hittills alla år
utkämpats i Chicago. Denna tävling.
International Golden Gloves Tournament,
har alltid samlat c:a 20 000 åskådare.
Svenskarna Olle Tandberg och Erik Ågren
utsågos 1937 som deltagare, men den förste
måste säga återbud, och Ägren insjuknade
under resan och ersattes med tysken Nürnberg.
Är 1939 var E. Ägren Europas representant i
weltervikt, och 1940 voro tre svenskar med i
laget, E. Ågren, K. G. Norén och O. Tandberg.
De hittills (1940) utkämpade matcherna ha
lämnat följande resultat:
1937: oavgjort 4—4.
Europalaget bestod av 3 italienare, 3 tyskar
och 2 polacker. Sensationen blev OS-segraren
1936 tysken H. Runges knockout-nederlag mot
L. Frankling. Segrare voro:
Flugv.: J. Urso, U. S. A.; Bantamv.: U. Sergo,
Italien; Fjäderv.: J. Joyce, U. S. A.; Lättv.: H.
Nürnberg, Tyskland; Welterv.: H. Murach.
Tyskland; Mellanv.: Wardlow, U. S. A.; Lätt
tungv.: L. Musina, Italien; Tungv.: L.
Frankling, U. S. A.
1938: U.S. A. segrade med 5—3.
Europalaget bestod av 4 tyskar, 1 italienare.
1 finne, 1 irländare och 1 polack.
Flugv.: W. Cavalieri, U. S. A.; Bantamv.: F.
Kainrath, U. S. A.; Fjäderv.: J. Saunders,
Irland; Lättv.: M. Bess, U. S. A.; Welterv.: A.
Kolczynski, Polen; Mellanv.: B. Beckwith.
U.S. A.; Lätt tungv.: L. Guerrieri, U.S. A.;
Tungv.: H. Runge, Tyskland.
1939: Europa segrade med 5—3.
Europalaget bestod av 4 italienare, 1
estlän-dare, 1 finne, 1 irländare och 1 svensk.
Flugv.: O. Lehtinen, Finland; Bantamv.: C.
Ellis, U.S. A.; Fjäderv.: P. Dowdall, Irland:
Lättv.: E. Peire, Italien; Welterv.: E. Ågren.
Sverige; Mellanv.: J. Reeves, U. S. A.; Lätt
tungv.: L. Musina, Italien; Tungv.: A. Allen.
U. S. A.
1940: oavgjort 4—4.
Europalaget bestod av 5 italienare och 3
svenskar.
Flugv.: G. Nardecchia, Italien; Bantamv.: U.
Sergo, Italien; Fjäderv.: Haire, U.S. A.; Lättv.:
E. Peire, Italien; Welterv.: Canadeo, U. S. A
(segrade över E. Ågren, Sverige, på poäng):
Mellanv.: W. Jones, U. S. A. (segrade över K.
G. Norén, Sverige, på poäng); Lätt tungv.:
Ritchie, U. S. A.; Tungv.: O. Tandberg, Sverige.
P. B.
721
722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
