Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grytjakt, av överste Bertil Burén - Grytprov →Jaktprov - Gråkallrennet - Grängesberg, av butiksföreståndare Gösta Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNGESBERG
framgången ännu mer på grytets
beskaffenhet. I stenskravel kan det någon gång
lyckas att »mala» ut den, d. v. s. man
nöter en mindre sten mot en större mitt
över den plats, där man tror, att räven
befinner sig. Man börjar sakta och ökar
med större och större stenar för att ge
räven intrycket, att man kommer
närmare, under det att en eller flera skyttar
stå tysta och passa vid utgångarna.
Ett annat sätt är att medelst
linnetrasor, doppade i svavelblomma, röka ut
den. De tända trasorna måste medelst
smidiga spön föras så långt in som
möjligt. Alla ingångar hållas tilltäppta med
granris, tills röken fyllt alla gångar. I
regel trycker räven mot riset i någon
mynning. Så snart man observerar, att
riset rör sig på någon plats, rycker man
undan riset där och gör sig skjutfärdig.
Då dröjer det ej länge, förrän räven rusar
ut. Metoden är osympatisk och givetvis
icke heller alltid verksam, beroende på
att räven ofta finner något ställe, dit
röken ej tränger.
Slutligen kan man gräva sig fram så
långt, att man med spön kan draga ut
räven. Man skaffar sig då några raka,
böjliga spön, helst hassel eller en, och
skär av kvistarna men lämnar i spetsen
en liten klyka med omkring 1 cm långa
grenar. När man med spöt känner räven,
trycker man hårt på och vrider hastigt
några varv samt drager i spöt. Känner
man, att det fäster och att räven följer
med, bör man genast söka fästa ett nytt
spö, innan räven hinner bita av det första.
Oftast blir räven, då den känner, att den
tvingas med, så rädd, att den helt
koncentrerar sig på att spjärna emot. När
djuret nalkas mynningen, söker man fästa
ytterligare ett spö och har en stark, kort
käpp till hands för att med ett kraftigt
slag över nosen eller hjässan bedöva
räven, om man ej vill skjuta den. Ett skott
från pistol eller finkalibrigt kulgevär är
det bästa. Metoden kan endast
rekommenderas gentemot skadskjutna rävar,
då det skulle innebära ett större
djurplågeri att lämna en sådan kvar i grytet.
Grytjakten kan undantagsvis rikta sig
mot hare, som drivits in i gryt av
hundar. Är haren skadskjuten, bör man
försöka taga ut den, men eljest bör jägaren
låta udda vara jämnt och lämna den i
fred för den dagen.
Grytprov -^Jaktprov.
Gråkallrennet, en av Norges största
årliga skidtävlingar, arrangeras i
Gråkallen utanför Trondheim av Trondhjems
Skiklub. I tävlingarna bruka ofta
svenskar deltaga, speciellt jämtlänningar.
GRÄNGESBERG.
Av butiksföreståndare Gösta Lindberg.
I Grängesberg, ett gruvsamhälle med
5 280 invånare (1940), beläget i en
naturskön trakt i Västerbergslagen, är
idrottsintresset gammalt.
Ären 1897—98 bildades sålunda (exakta
uppgifter om föreningens bildande finnas
ej) Grängesbergs Allmänna
Idrottsförening, vilken emellertid förde en tynande
tillvaro. År 1902 bildades IFK
Grängesberg, som emellertid först på 1920-talet
på allvar började sin verksamhet, främst
tack vare de dåvarande
styrelseledamöterna Einar Ek, Ludvig Johansson och
Carl Söderlund. Fri idrott intresserade
till en början mest, senare fotboll.
De första tävlingarna höllos på
lastkajen vid Bergslagernas Järnvägars
station. Senare anlades i den Casselska
Donationens park den första idrottsplatsen,
som användes till 1937, då den nuvarande
idrottsplatsen, Grängesvallen, invigdes.
IFK Grängesberg (200 medl. 1940) bedriver
fotboll (div. II, norra, till 1938, därefter div. III),
fri idrott, simning, orientering och skidåkning.
För att popularisera skidsporten arrenderade
föreningen 1938 hela östra sidan av det ett par
km n. o. om samhället belägna Fjällberget,
där en slalombacke anlades. Backen är 700 m
lång, 80 m bred och har en höjdskillnad av
150 m.
Föreningens mest kända idrottsmän ha varit
guldmedaljören vid OS 1928 spjutkastaren E.
Lundkvist, diskuskastaren Allan Eriksson och
fotbollsspelaren Arvid Thorn, som 2 gånger
spelat i landslaget.
Bland övriga föreningar märkas
Grängesbergs Frivilliga Skytteförening (st. 1900 på
uppmaning av Oscar II, 225 medl. 1940), Gräng-
833
27—NFS. III
834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
